Allt började på en trappa, med en clementin. Efter det har ingenting kunnat sära på oss, absolut ingenting. Under snart 19 år har vi krigat tillsammans, delat precis allt. Vi har skrattat tillsammans, gråtit tillsammans, tjurat tillsammans, allting. Du gör varje dag värd att minnas, och då är det kanske inte så konstigt att alla mina bästa minnen är med dig. Du är fantastisk.

I alla mina svåraste stunder har du tagit min hand och varit vid min sida, när andra lämnat har du stått kvar. Du har förmågan att sätta ett leende på mina läppar när allt känns meningslöst, förmågan att få mig se saker positivt när allt känns skit. Många säger att dom finns där, men när det verkligen gäller är det få som gör det. Du är den där personen som inte ens behöver säga "jag finns för dig", du bara gör det iallafall. Utan dig vore jag borta sedan länge, för när jag inte orkar längre så är du min styrka.

Saken är den att det finns verkligen ingen som du, ingen jag litar på som jag litar på dig, ingen jag känner mig trygg med som jag gör med dig, ingen som jag älskar som jag älskar dig. Du har alltid varit den starkast lysande stjärnan på min himmel, visat mig in på rätt väg när jag känt mig vilsen, lyst upp mina mörkaste stunder och fått mig inse att livet är så jävla värt att leva. 

Nitton år, kan du förstå det? Nitton år med dig vid min sida och jag skulle inte byta bort dessa år mot allt i världen. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, min bästa vän, min syster, min själsfrände, mitt allt. Alltid ska jag stå kvar hos dig när andra sviker, alltid ska jag finnas där för varje tår och varje skratt, alltid ska jag kalla dig min bästa vän. 1996 - Föralltid.