Ibland (definitivt inte alltid) känner jag att jag är påväg att få en ångestattack, oftast drabbas jag då utav panik då min ångest alltid är frukansvärt stark. Idag provade jag något nytt; När jag kände att hjärtat började rusa och paniken smög sig på så tog jag fram mina färger, rev ut ett papper ur en scrapbook och började måla. Jag målade mig igenom attacken. Istället för att slå sönder händerna i väggen, dunka huvudet i en dörr eller mycket värre saker, så lät jag känslorna gå ut genom färgerna. För er är denna bild ingenting, för mig är den något enormt. Detta är min ångest på ett papper, och ett bevis på att jag denna gång tog kontroll över paniken. Jag kan inte förklara villken stor grej detta är för mig, men ni som lider utav grov panikångest vet nog vilken känsla det är att, om så bara för trettio minuter, övervinna ångesten. Jag känner mig just nu..lugn. Trött, fast på ett bra sätt. Jag ska inte skriva en massa mer om detta nu, jag ville bara dela med mig av denna starka känsla. Ta hand om varandra.