Efter tre dagar fyllda med kräkningar, feber, sprängskalle, synrubbningar och att känna mig ständigt fast i en snurrgunga så har jag nu fått byta medicin, igen. Tydligen var det lite för många biverkningar för att vara "normalt". Min vanliga tur. Men men, håll tummarna för mig att den nya ska fungera, oki? Tack

/ Tur att jag iallafall har mina små kissetjejer när jag är hemma och mår apa. De är verkligen underbara små varelser. Varje gång jag har kräkts har de stått utanför dörren och bokstavligen skrikit, och när jag sedan gått ut och satt mig i soffan så kommer båda två upp i knät. Så fort jag börjat må sämre verkar de ha känt det på sig, för då kommer båda två och drar sig runt benen, klättrar upp på axlarna, piper och söker ögonkontakt. Ibland kan de vara rejäla bölder i arslet, men jäklar vad jag är glad att ha dem♥🐱