Lite fler bilder från då Elin & Robin gifte sig, de andra bilderna kan ni se under "Foto" eller genom att söka på "Elin & Robin" här i bloggen.♥

Idag är det fredag och jag stänger på jobbet runt 19. Ska direkt hem för tar laga mat och sen kommer jag däcka i soffan, utan tvekan. Ha en bra fredag allihop!

 

 

Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag är född i oxens tecken, vilket betyder något för mig då jag lägger pinsamt mycket tro och hopp i händerna på tidningshoroskop. Jag upptäckte nyligen att jag inte gillar makaroner, trots att jag ätit det hela mitt liv. Jag avskyr att vara ensam men älskar att vara själv. Jag är en kreativ dagdrömmare. Materialistiska ting är inget jag lägger särskilt mycket värde i, så det bästa presenten att ge mig är något personligt. Jag tycker att solrosor är de vackraste blommorna som finns. Ballonger gör mig glad. Jag dömer aldrig människor efter utseende, men jag dömer alltid mat direkt, ser det äckligt ut kan du få kämpa som fasen för att jag ska smaka. Jag rappar Eminem och gamla svenska hiphoplåtar när jag är ensam. Den disneyprinsessa jag gillar bäst är Belle, men som barn ville jag helst vara Pocahontas då hon hade djurkompisar och bodde vid vattnet. Jag är positiv, (lite för) pratsam, sprallig, skrattfylld, envis, glad, fantasifull och lite konstig. Nu känner ni mig. Visst?

Här är jag. Glad och fånig. Så som de flesta antagligen ser mig.

 

---

Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag gråter nästan alltid i duschen. Tack vare erfarenhet vet jag att en iskall ögonmask hjälper söndergråtna ögon att se mindre söndergråta ut. Jag sover aldrig mer än max 1,5 timme i streck. Jag vaknar hyperventilerande minst 1 gång varje natt. Jag hittar ofta på ursäkter för att gå hem när jag är ute bland folk. Jag använder åtminstone 50% av all min dagliga energi åt att inte självskada. Jag sätter på hög musik och skriker i soffans prydnadskuddar. Jag har dåligt samvete för precis allt, t.ex. att jag ej är i krigsdrabbade länder och hjälper till. Min sambo har olympiska medaljer i att trösta, linda in i filt och famn, och distrahera hyperventilering. Jag har legat ihopkrupen i fosterställning så mycket att jag numer automatiskt sover så. Jag har två självmordsbrev någonstans hemma som jag skrivit när jag varit redo att ge upp. Jag får övertala mig själv att klä på mig och gå utanför dörren varje dag. Jag får blackouts p.g.a ångest flera gånger i månaden. Jag lider av det smärtsamma velandet att vilja bli lämnad ifred, och inte vilja bli lämnad. Mina katter är så vana vid mitt mående att de vet när jag håller på att få en ångestattack och kommer direkt för att försöka lugna mig. Jag har alltid en sten i bröstet och en klump i magen. Jag kräks minst 1 gång i veckan till följd utav panikångest. Jag behöver bara sminka av mig 4/10 gånger, oftast gråter jag bort det. Jag är trasig, nedbruten, orkeslös, ångestfylld, sjävhatande och alltid precis på gränsen till att bryta samman. Ni trodde att ni kände mig. Visst?

Lite bilder ifrån timmarna innan Elin & Robin gifte sig, alltså då de gjorde sig i ordning och vi hade så trevligt och skoj! Har fler bilder från förberedelserna och de kommer. Vill ni se de bröllopsbilder jag lagt ut tidigare klickar ni er in under "Foto" eller min facebooksida.


Jag är verkligen låg just nu, mår inte alls bra vilket nöter ut mig även fysiskt med kontant huvudvärk som nästan varje kväll exploderat till migrän då jag inte tål varken ljud, ljus eller att ens existera. Jag är verkligen tömd på energi, och den lilla jag har använder jag till jobbet så till er som inte får svar när ni hör av er; Förlåt, jag uppskattar er och ni är underbara, men jag måste lappa ihop mig lite igen.

Som barn trodde jag att den rätta kärleken var den där man passade perfekt tillsammans; där ens tycke och smak överensstämde med partnern, där åsikterna aldrig riktigt gick åt varsitt håll, där man var "two peas in a pod". Jag trodde att när man hittade den rätta så skulle allt kännas enkelt och bra, hela tiden. Man skulle vara samma person i två kroppar. Men så är ju inte riktigt fallet.


Jag fann min stora kärlek som 15-åring, blev störtförälskad i en människa som i mina ögon var perfekt. Han tog fram något i mig som jag inte trodde fanns, och fick mig att känna mig mer levande än någonsin förut. Men det var ärligt talat förvirrande för mig, på många sätt, men främst därför att vi inte hade något gemensamt mer än några låtar vi båda gillade. Felix och jag är verkligen inte som gjorda för varandra, vi är inte den stereotypiska "perfect match" som filmer gärna målar upp. Vi tycker olika om det mesta; vi gillar sällan samma kläder eller musik, vi har otroligt olika syn på de flesta saker, vi har helt skilda intressen, vi har varsitt liv som vi delar med varandra. Väldigt många har sagt "ni är verkligen ett omaka par, varandras raka motsatser" och det är helt sant, för vi har egentligen bara en riktig sak gemensamt; Vi älskar varandra och vill vara tillsammans.


" Kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val "



Hur många gånger har man inte fått höra människor som gjort slut för "vi var så olika" eller "vi hade inte samma intressen"? Men det är ju egentligen inte olikheterna som gjort slut på relationen, det är personerna i den. Tar ett förhållande slut så har en eller båda parter gett upp, och visst kan olikheterna bidra till detta, men kan man inte vara med någon för att man är olika personer -då är det inte riktig kärlek. "Love conquers all" sägs det ju, och jag helt säker på att det är sant. Kärlek kan övervinna allt, men inte på egen hand. Många människor tror att en motgång innebär att man då inte är menade att vara tillsammans, men låt mig berätta en hemlighet; Det finns inga som är menade för varandra. Jag tror absolut på ödet, två personer kan mötas av en anledning, men vad som sker därefter är ens eget beslut. Om du lägger hela ditt kärleksliv i händerna på ödet eller universum, då kommer du aldrig finna kärleken. Du måste vara beredd att ge blod, svett och tårar. Så enkelt är det.


Kärlek är aldrig givet. Alla sorters känslor är en berg-och-dal-bana, och så även kärlek. Alla känslor är under ständig förändring. Men kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val; ett val att kämpa, ett val att leva tillsammans, ett val att älska. Man kan inte bestämma vem man fattar tycke för, men man kan bestämma vem man kämpar för, och det är där kärleken tar riktigt fart. När man hittar någon som är värd att ge allt för, som är värd det arbete ett förhållande faktiskt är -då har man hittat kärlek.


" Vi får varandra att se världen på nya sätt "


-Felix och jag lyssnar vanligtvis inte på samma musik; men detta får oss att upptäcka nya artister vi annars aldrig hade lyssnat på.
-Jag är väldigt impulsiv medan han gillar genomtänkta beslut; detta gör att han håller mina fötter på jorden och jag får honom att vara mer spontan.
-Han är en känslomässigt tyst person, medan jag bär känslorna utanpå; jag får honom att öppna upp sig mer, och han hjälper mig att kontrollera mina känslor.
-Vi gillar väldigt olika kläder; men det öppnar upp en värld av nya stilar vi annars inte hade sett.
-Vi har helt olika intressen; men detta gör att vi alltid har något att prata om och lära varandra.
-Vi tycker om olika resmål; vilket gjort att vi tagit varandra till platser vi annars inte fått uppleva. 
-Han är en "konkret" person som föredrar fakta, medan jag är den typiskt konstnärliga personen; men detta gör att han alltid har koll på läget och får mig att förstå världen bättre, medan jag får honom att se det vackra och drömmande i allt. När vi reser har han alltid koll på vart vi är och vart vi ska, medan jag är förtrollad av omgivningarna.

Vi får varandra att se världen på nya sätt, ger varandra nya perspektiv. Vi är varsin hjärnhalva och kompletterar varandra.



Han är min raka motsats, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Tack vare honom fortsätter jag ständigt att utvecklas som person och får en helt annan förståelse för saker jag tidigare inte ens sett. Han har gjort min värld så mycket större. Man behöver inte vara lika för att vara tillsammans, man behöver bara vara öppna för nya saker och vilja vara med varandra.


Håller ni med eller tycker ni att jag är galen? Hur ser ni på kärlek?❤

 

Idag är en dag då all stress, all ilska, all frustration, all oro, all skam och all sorg jag samlat på mig under en tid slutligen bildar en stor explosion inom mig och ut kommer bara ångest och tårar. En dag då allt gör ont, händerna darrar, varje andetag känns som jag ska kräkas, tårarna sliter i ansiktets tunna hud, och det enda jag vill göra är att skrika. Jag vill skrika tills luften tar slut, jag vill skrika ut all smärta, jag vill att mina lungor ska tömmas i ett enda smärtfyllt vrål.  Idag skrattar hjärnspökena åt mig, demonerna i själen bränner hål  i allt jag är och jag hatar mig själv till den grad att självmordstankarna bankar och slår i mitt huvud. Jag gråter precis just nu när jag skriver detta, och det tycks inte finnas något slut på dessa vidriga tårar. Idag mår jag inte bara sämre, och inte bara dåligt, utan idag mår jag fruktansvärt.

I 17 år har jag kämpat med min psykiska ohälsa, i 17 år har jag varit min egen värsta fiende, mitt eget största hot. Jag har mått mer dåligt än vad jag mått bra. Ingen vet egentligen hur illa det varit, hur många saker jag hållit för mig själv, hur många hemligheter världen aldrig kommer få veta, hemligheter som ätit upp mig så många gånger att jag tappat räkningen. Men det viktigaste ord i detta stycke är "kämpat". Hur många gånger jag än har gett upp, så har jag rest mig upp igen och haltat fram längs vägen, även när jag inte sett någon mening med stegen jag tagit. Någonstans inom mig har jag haft en liten röst som ägnat all energi åt att överrösta alla hjärnspöken; en röst som sagt åt mig att jag kan klara detta, att det inte är över ännu, att jag måste fortsätta.

Jag är en riktig gottegris, jag älskar allt som smakar choklad i stort sett haha. Något jag alltid varit fullkomligen frälst i är chokladbollar, och det finns ju så himla många olika recept på nyttigare alternativ till chokladbollar.

Detta recept innehåller dadlar, vilket jag avskyr. Jag avskyr lukten, smaken, konsistensen -allt. Men dessa bars är så syndigt goda att det är omöjligt att tro att de inte innehåller något onyttigt! Jag tog med dem till jobbet igår och mina kollegor älskade dem och fick receptet. 

Jag är extremt ovan att filma och redigera video (dessutom fotograferade jag med den andra handen samtidigt som jag filmade, därav lite skakigt), men jag har gjort så gott jag kan och jag tycker den blev mysig. Det var verkligen en fantastisk dag/kväll!♥


Nu har jag gjort mig i ordning så ska springa ner och hoppa på cykeln. Jobbar till 15:15 och vid 16 åker jag till Kalmar för att se lillasyster uppträda med skolan. Ha en bra dag allihop!

Igår gick jag tillbaka till jobbet och det var så himla skönt! Avskyr att ligga hemma. Dock är inte bihålorna bättre så måste ringa läkaren, igen. Blir tokig snart. 

Efter jobbet cyklade jag hem och tog det lugnt en stund, sedan åkte jag till öppenvården för möte. När mötet var slut gick jag och mötte upp mamma, sedan gick vi till Guldkant och hade middagsdejt. Riktigt mysigt! Vid kl. 20 var det dags för "genrep" (vet inte vad man säger när det gäller bröllop) i kyrkan så jag sprang runt och kollade vinklar haha!

Nu ska jag göra frukost och sedan göra mig redo för jobb! Ha en bra torsdag!

Alla dessa är från påskhelgen då jag var ute hos min storasyster för att ta hand om djuren ♥


Jag ligger fortfarande sjuk, vaknade imorse med 38,5°C i feber och en timme senare låg tempen på 39,3°C. Nu har jag precis vaknat efter att ha sovit ett par timmar, ska mitt penicillin (tar 3 ggr/dag) och sedan slänga ihop något lätt till lunch. Sedan kommer jag nog fortsätta att försöka sova större delen utav dagen, det är det enda sättet att bli av med skiten.

Vad gör ni idag?🙂

Några bilder jag tog för ett tag sedan på min gammelmoster, fina Maja ♥


Jag är ännu sjuk, även om jag börjar bli lite piggare (penicillinet börjar göra sin verkan). Känner mig rätt utmattad ärligt talat, nu har jag varit riktigt sjuk i 1 vecka, och det är nu över 1 år sedan jag senast var helt frisk. Det känns inte normalt att vara sjuk så länge, men läkarna säger att de inget kan göra, att jag "bara är lite mer mottaglig för infektioner och virus". Det gör mig ärligt talat en aning irriterad, då jag tycker att det borde gå att göra något, en människa ska inte behöva gå i över 1 år utan att bli helt frisk. Eller? Jag är dock glad att jag inte gav mig om halsmandlarna utan krävde att få träffa specialist och då fick opereras. Innan de försvann kunde jag inte kunde äta, dricka eller knappt ens andas, med halsfluss efter halsfluss och även utan inflammationer var de så pass stora att jag hade svårt att andas. Nu gäller det bara att någon gång bli frisk från bihåleinflammationer och skit, så jag kan få arbeta och ha ett liv. Ja, idag är jag en aning bitter. Men det har jag rätt till att vara, faktiskt.

Just nu sitter jag och kollar på Kim Possible, det var ett utav mina favoritprogram som barn och jag känner mig riktigt nostalgisk. Ska hämta en clementin och lite vatten, och kolla vidare. 

Hoppas eran lördag är roligare!♥

Jag är fortfarande sjuk, har bara blivit sämre sedan i lördags. Igår var jag hos läkaren som konstaterade vad jag redan visste; en rejäl bihåleinflammation, IGEN. Så nu käkar jag penicillin igen och hoppas att det snart ska lägga sig. Penicillinet i sig gör mig ännu mer utslagen, men tar det död på skiten så är det värt det. Jag är riktigt sur då jag verkligen inte får vara sjuk denna helg, men jag kan tyvärr inte göra någonting åt det. Igår gick febern över, men för en stund sedan kom den tillbaka. Jag undrar när tusan jag ska få bli helt frisk?

Som grädden på moset la min mobil av igårmorse, och har inte gått att starta sedan dess. Jag har försökt få igång min gamla telefon, som inte heller den vill starta. Så nu måste jag skaffa en ny mobil också. För att krydda på lite extra har jag universums värsta pms och växlar mellan att vilja utplåna mänskligheten, och att gråta till tv-reklamer. Skjut mig, någon?