Jaha, då var man här igen, inlagd på sjukhuset. Vad som började som en magsjuka och hög feber, gick inatt över till fruktansvärd smärta i bröst/axel/nacke/arm och efter lite telefonövertalning från mamma hämtade hon upp mig så gjorde vi ett besök på akuten. "Så onödigt, jag har kraftig magkatarr efter magsjukan och en vidrig muskelsmärta, bättre de tar sig tid till något viktigare" muttrade jag surt när mamma hjälpte mig in. Men är det något jag borde lärt mig så är det väl att med min tur är det aldrig så enkelt..? Haha. 

Så nu sitter jag här, över 12 timmar senare. Inlagd på HIA för hjärtmuskelinflammation. Trött, med en massa sladdar och nålar, och nästan jobbigast av allt; väldigt rastlös.

Jag blev faktiskt inte det minsta bitter när de sa att jag skulle ligga kvar, jag börjar bli van och har bestämt mig för att ta allt med ett leende så jag började istället skratta och sa "klart jag har det, vad annars?". Sedan frågade jag läkaren om jag ändå fick jobba på måndag, men han skrattade och sa att det nog inte var aktuellt. Nu har de bestämt att jag ska stanna kvar tills måndag, sedan hoppas jag på att få komma hem och äntligen få somna bredvid Felix igen (vi har ju för tusan inte fått sova tillsammans sedan i tisdags!!).


Gammal bild på mig och bubb♥

Annars är det bra. Jag är inte magsjuk längre vilket gör mig mer positivt inställd till...allt. Precis exakt allt. Jag sitter i E.T-karantän (jag kallar det så för allt blir så mycket roligare då) då det fortfarande finns risk att jag smittar andra stackare med magsjuka. Jag får alltså inte vara bland de andra, äta bland de andra och all personal måste va lite inplastade hos mig. Men det är helt okej det med. Alla är snälla och härliga och jag blir snart bra igen, så det så.

Hur mår ni andra?