Jag bor för tillfället i stugan med min systers hund Torsten, försöker göra något för att tänka på annat, försöker att inte kvävas av min sorg. Men det är svårt. Han med stort H är borta, eller åtminstone inte längre min, och det gör så ont att det känns som att smärtan ska döda mig. Jag växlar mellan att gråta och få utbrott på de som försöker bry sig. Jag uppskattar er alla, det gör jag verkligen, men jag har helt enkelt ingenting att säga just nu, jag är tom och har svårt att lita på någon. Kan inte äta eller sova, och känner mig bara så väldigt trasig. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu, det känns som jag förlorat allt och jag vet inte ens vad som är värt något längre. Jag trodde att jag hade varit i plågor förut, men detta är en mardrömsliknande tortyr jag aldrig förut upplevt. Har alltid sagt att "jag har någon som älskar mig, så annat spelar ingen roll, jag kan klara allt då" och nu...nu har jag ingenting.

Ska försöka ge mig ut på en ordentlig promenad. Får se när jag orkar uppdatera här.