Det värker i mitt inre
Men värms så väl ändå
För alla vackra minnen
Och allt jag hann att få

Jag har lyssnat på dina historier
Allt du upplevt delade du väl
Så många skratt och kramar
Det finns oändliga skäl

För dig att leva kvar i oss
Trots att du nu somnat in
Kära svärbror, bror och make
Älskade morbror min

Vi saknar dig så väldigt
Men känner tacksamhet och ro
För alla frön som du har sått i oss
Och sedan fått att gro

Allt det som har smärtat dig
Är nu ett minne blott
Men i våra hjärtan stannar du
Tack för allt vi fått

Tack för kärlek, tack för glädje
Tack för allt du var
Du fattas bland oss här idag
Men stannar alltid kvar

Sov nu tungt i fridfullt lugn
Så evigt speciell
All min kärlek sänder jag
Kram, din Decibel

---

Förra veckan var det begravning för min älskade morbror som gick bort sista februari. Såfort jag fått samtalet att han gått bort skrev jag denna dikt, det är ju så jag hanterar känslor som känns för övermäktiga att klara av. Jag skickade den till både min mamma och moster som båda två berördes utav den. Min morbror var väldigt speciell för mig och relationen vi delade kommer alltid fattas mig. Jag kan inte riktigt förstå att vi inte kommer träffas mer i detta liv, eller att han inte kommer vara med på mitt bröllop. Det känns väldigt tungt. Men jag vet att han fått frid och det gör det lite lättare. Bilden ovan är min absoluta favoritbild på oss, och jag har nu fått veta att det även var hans. Älskade morbror Guy. Vi ses igen en dag.