torsdag fredag i bilder
2025-04-12 @ 09:04:21
SKOGSPROMENAD MED MINA ÄLSKLINGAR. När det fina vädret äntligen gjorde en comeback passade vi på att åka ut till skogen så Cera fick springa lite, och herregud vad hon sprang haha! Alltid så underbart att se när hon får sina zoomies och springer och hoppar som en toka♥
SPEL, POWERKING OCH SJÄLVPEPP INFÖR PSYKOLOGMÖTET. Just nu är jag i ett stadie då jag lagt upp min behandling på egen hand (efter såhär många år i terapi borde jag väl lärt mig någonting haha) och mina psykologmöten är mer av en uppföljning för att se hur det går. Även när jag är mer stabil mentalt vill jag alltid boka in möten, även om de då blir längre isär än i depressiva episoder. Jag brukar säga att det då känns som att plugga inför ett prov: Jag vill ha någonting att visa upp; Kunna redovisa mitt arbete och få lite feedback. Det håller mig motiverad, och är dessutom en trygghet om det blir tuffare igen, vilket är ganska skönt med tanke på att det kan vända så jäkla snabbt. Då fungerar dessa möten som ett skyddsnät, när jag annars kanske inte hade orkat kontakta vården. Så ja, bra i alla lägen!
IDAG STÅR DET TÅRTBAK PÅ SCHEMAT. Mosters älskade lilla stora tjej fyllde 6 år i veckan och imorgon blir det självklart kalas för att fira. Jag brukar oftast stå för tårtorna till firanden, och i år har hon önskat sig en jordgubbstårta, så det ska hon självklart få! Jag lyckades (tack och lov) hitta mitt bästa glutenfria recept på tårtbottnar, så idag ska här bakas.
Jag ska även försöka färga hår, bryn och fransar idag –hade tänkt göra det igår men mitt ofrivilliga medicinbyte innebär att alla biverkningar börjat om; Illamående, sömnproblem, muntorrhet, huvudvärk och ibland migrän, höjd puls och värst av allt: Vidriga muskelspänningar, särskilt i nacke och käke, som får de gamla skadorna att blossa upp igen och inte bara stundvis gör det smärtsamt att prata och äta och drar igång tinnitusen, utan även gör väldigt smärtsamt att lyfta armarna. Det är svårt att komma åt och färga håret när man inte kan lyfta armarna, haha! Men men, jag vet ju att det brukar vara omkring en månad utav diverse biverkningar och sedan fungerar hela jag bättre, så det är ju värt det.
NAGELFIX. Sedan kanske ett halvår tillbaka har jag fixat mina naglar själv, delvis så är det betydligt billigare, jag kan ändra lite när jag vill (behövligt; rastlös själ) och jag tycker att det är rätt avkopplande att ha någonting att pilla med. De blir långt ifrån perfekta och jag som är mer darrhänt än ett asplöv i en orkan målar alltid utanför, men vad gör väl det egentligen? Denna färg lär bli en ny favorit, tycker den är såå fin!
ÖVERLYCKLIG NÄR FAVORITCHOKLADEN FANNS. Det finns nog ingen choklad i världen som gjort mig så besatt och lycklig som Riesen Espresso, det är verkligen den perfekta chokladen. Efter jag fick diabetesen har jag verkligen varit eftertänksam med vad som är värt att ta en spruta för (spruträdd och lär få vänta ett tag till på en pump), och tro mig när jag säger att Riesen Espresso är värd ett stick haha! Tyvärr försvann den illa kvickt i alla butiker och jag har sökt med ljus och lykta efter den. Två gånger har jag hittat och varit påväg att beställa den, men som ett hån har den tagit slut innan jag kunnit till kassan (gissa om jag varit arg). När den därför dök upp igen häromdagen var jag jäkligt snabb att beställa, livrädd att den skulle hinna försvinna igen. När jag väl lagt beställningen var jag ju tvungen att smsa Youssef och berätta om min lycka, haha!
IDAG STÅR DET TÅRTBAK PÅ SCHEMAT. Mosters älskade lilla stora tjej fyllde 6 år i veckan och imorgon blir det självklart kalas för att fira. Jag brukar oftast stå för tårtorna till firanden, och i år har hon önskat sig en jordgubbstårta, så det ska hon självklart få! Jag lyckades (tack och lov) hitta mitt bästa glutenfria recept på tårtbottnar, så idag ska här bakas.
Jag ska även försöka färga hår, bryn och fransar idag –hade tänkt göra det igår men mitt ofrivilliga medicinbyte innebär att alla biverkningar börjat om; Illamående, sömnproblem, muntorrhet, huvudvärk och ibland migrän, höjd puls och värst av allt: Vidriga muskelspänningar, särskilt i nacke och käke, som får de gamla skadorna att blossa upp igen och inte bara stundvis gör det smärtsamt att prata och äta och drar igång tinnitusen, utan även gör väldigt smärtsamt att lyfta armarna. Det är svårt att komma åt och färga håret när man inte kan lyfta armarna, haha! Men men, jag vet ju att det brukar vara omkring en månad utav diverse biverkningar och sedan fungerar hela jag bättre, så det är ju värt det.
Kommentarer
Trackback
