Silence is a girls loudest cry.


2011-09-03 @ 16:01:09
Visst är det så tjejer? Eller kanske inte för alla, jag vet inte.
Jag är en sån som pratar konstant, non stop. Minns att i början när jag och Felix träffades så fick han lyssna väldigt mycket på mina starka åsikter om vänskap, kärlek, förtroende, lögner osv. Han var ju mer blyg, han sa inte så jättemycket om saker och ting. Dessutom var han alldeles för snäll, han gjorde som alla sa åt han och det störde mig något så sjukt. Jag tyckte ju att om han ville göra en sak så skulle han göra det, men varför göra det om han egentligen inte ville? Självrespekt fick han lyssna otroligt mycket på. Okej ni fattar vinken, jag är en riktig jävla pratkvarn.

Men när jag är riktigtriktigt ledsen, så är jag tyst. Jag kanske säger lite, men oftast ingenting. Skakar på huvudet eller nickar som svar. När jag blivit ordentligt sårad så blir jag också tyst. Eller så vill jag gå därifrån, så jag får sitta tyst och tänka för mig själv. Oftast försöker jag springa iväg från allt och alla. Vill bara vara ifred. Så för min del är det väldigt sant, silence is my loudest cry.








Kommentarer



NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)


URL:


DIN KOMMENTAR:






























Trackback