Frågor&svar
2011-09-03 @ 12:24:42
Anonym om Fått mina brillor nu!:
För det första är du snygg som fan! Sen undrar jag lite om när du var med barn, du måste inte svara om det är föör svårt.
- Hur kom du på att du kanske var gravid?
Jag trodde det först i april pga att min mens var sen. Men då fick jag den och tänkte inte mer på det förän några veckor senare. Mina bröst började växa, jag var trött och mådde illa hela tiden, jag kände av en jäkla massa hormoner (ledsen,glad,arg,ledsen,glad,arg,led...), var kissnödig hela tiden, blev hungrig jätteofta osv. Jag sökte på tecken på internet och upptäckte att i stort sett alla stämde in. När jag sen inte fick min mens så pratade jag med Jennie och hon tyckte att jag skulle testa. Berättade också för Felix att jag skulle göra test och bad mamma köpa ett test åt mig.
- Hur reagerade du?
Jennie var med mig på toan, och jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och knappt andades. Hon stod och stöttade mig, sa gulliga saker osv. När det gått 20sek så kollade vi på testet och det stod "Gravid +3veckor" vilket betydde att jag varit gravid i minst 3veckor. Båda två började skratta, vet egentligen inte varför haha. Vi blev väl glada, jag blev superglad faktiskt. Jag som aldrig velat ha barn innan, kände direkt att jag ville ha det.
- Hur reagerade Felix?
Inte riktigt lika glad. Snarare tvärtom. Han sa att jag skulle ta bort det och sen vägrade han prata mer om det. Såfort jag nämnde något om det så ignorerade han mig totalt.. Det gjorde ont.
- Hur reagerade dina föräldrar, eller dom kanske inte vet något?
Jodå både mamma och pappa vet om att jag varit gravid. Mamma reagerade inte så mycket, hon är lika naturlig av sig som jag, hon sa bara "det är sånt som händer, det händer även den bästa". Pappa var också helt lugn över det. Båda mina föräldrar är väldigt lugna och tycker att saker som sex är naturligt, det är lätt hänt att bli gravid liksom.
- Var det ett jobbigt beslut för er att ta bort det?
Er?! För Felix var det bara så att jag skulle ta bort det somsagt. Jag hade inget val. För mig var det hemskt och jag grät dagligen när jag tänkte på att jag skulle mörda mitt eget barn. Jag har alltid varit helt totalt emot abort, nu tvingades jag göra det själv. Jag mådde skitdåligt verkligen. Men vad skulle jag göra? Jag älskar Felix alldeles för mycket, jag ville inte att han skulle lämna mig för jag ville behålla barnet.
- Hur var det när du tog bort det, hur gick det till, hur kändes det osv?
Jag gjorde tablett-abort. Man får en tablett som stoppar graviditeten två dagar innan själva aborten. Sen går man till sjukhuset och får ett rum att ligga i. Får några tabletter som en läkare lägger in mellan benen på en, och några smärtstillande att svälja. Senare fick jag även sprutor mot smärtan. Det kändes som om något försökte slita ut mina tarmar ungefär. Men det gjorde ondare inombords kan jag lova, tanken på att jag höll på att döda mitt eget barn var hemskt.
- Är det jobbigt för er såhär i efterhand?
För mig, ja. Som fan. För honom är det väl bara jobbigt när jag är ledsen, inte vill prata med han osv.
- Ångrar du ditt val?
Det var inte mitt val, jag blev tvingad. Men ja, varje dag.
- Vad var det jobbigaste under graviditeten?
Att inte få behålla det. Sen att jag kräktes, mådde som ett halv dött aparsle osv var ju inte heller så mysigt.
- Vad är det absolut jobbigaste nu efteråt?
Att se ung-mamma-bloggar, eller överhuvudtaget se mammor med sina små söta barn. Igår när vi var på smurfarna var det fullt av småbarn, ville bara börja tjuta.
Tack på förhand. Tycker du är grym och har en grym blogg!
För det första är du snygg som fan! Sen undrar jag lite om när du var med barn, du måste inte svara om det är föör svårt.
- Hur kom du på att du kanske var gravid?
Jag trodde det först i april pga att min mens var sen. Men då fick jag den och tänkte inte mer på det förän några veckor senare. Mina bröst började växa, jag var trött och mådde illa hela tiden, jag kände av en jäkla massa hormoner (ledsen,glad,arg,ledsen,glad,arg,led...), var kissnödig hela tiden, blev hungrig jätteofta osv. Jag sökte på tecken på internet och upptäckte att i stort sett alla stämde in. När jag sen inte fick min mens så pratade jag med Jennie och hon tyckte att jag skulle testa. Berättade också för Felix att jag skulle göra test och bad mamma köpa ett test åt mig.
- Hur reagerade du?
Jennie var med mig på toan, och jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och knappt andades. Hon stod och stöttade mig, sa gulliga saker osv. När det gått 20sek så kollade vi på testet och det stod "Gravid +3veckor" vilket betydde att jag varit gravid i minst 3veckor. Båda två började skratta, vet egentligen inte varför haha. Vi blev väl glada, jag blev superglad faktiskt. Jag som aldrig velat ha barn innan, kände direkt att jag ville ha det.
- Hur reagerade Felix?
Inte riktigt lika glad. Snarare tvärtom. Han sa att jag skulle ta bort det och sen vägrade han prata mer om det. Såfort jag nämnde något om det så ignorerade han mig totalt.. Det gjorde ont.
- Hur reagerade dina föräldrar, eller dom kanske inte vet något?
Jodå både mamma och pappa vet om att jag varit gravid. Mamma reagerade inte så mycket, hon är lika naturlig av sig som jag, hon sa bara "det är sånt som händer, det händer även den bästa". Pappa var också helt lugn över det. Båda mina föräldrar är väldigt lugna och tycker att saker som sex är naturligt, det är lätt hänt att bli gravid liksom.
- Var det ett jobbigt beslut för er att ta bort det?
Er?! För Felix var det bara så att jag skulle ta bort det somsagt. Jag hade inget val. För mig var det hemskt och jag grät dagligen när jag tänkte på att jag skulle mörda mitt eget barn. Jag har alltid varit helt totalt emot abort, nu tvingades jag göra det själv. Jag mådde skitdåligt verkligen. Men vad skulle jag göra? Jag älskar Felix alldeles för mycket, jag ville inte att han skulle lämna mig för jag ville behålla barnet.
- Hur var det när du tog bort det, hur gick det till, hur kändes det osv?
Jag gjorde tablett-abort. Man får en tablett som stoppar graviditeten två dagar innan själva aborten. Sen går man till sjukhuset och får ett rum att ligga i. Får några tabletter som en läkare lägger in mellan benen på en, och några smärtstillande att svälja. Senare fick jag även sprutor mot smärtan. Det kändes som om något försökte slita ut mina tarmar ungefär. Men det gjorde ondare inombords kan jag lova, tanken på att jag höll på att döda mitt eget barn var hemskt.
- Är det jobbigt för er såhär i efterhand?
För mig, ja. Som fan. För honom är det väl bara jobbigt när jag är ledsen, inte vill prata med han osv.
- Ångrar du ditt val?
Det var inte mitt val, jag blev tvingad. Men ja, varje dag.
- Vad var det jobbigaste under graviditeten?
Att inte få behålla det. Sen att jag kräktes, mådde som ett halv dött aparsle osv var ju inte heller så mysigt.
- Vad är det absolut jobbigaste nu efteråt?
Att se ung-mamma-bloggar, eller överhuvudtaget se mammor med sina små söta barn. Igår när vi var på smurfarna var det fullt av småbarn, ville bara börja tjuta.
Tack på förhand. Tycker du är grym och har en grym blogg!
Kommentarer
Postat av: emmawaernholm ©
bellis.
Vet inte varför, men jag börja gråta...
Fy :(<3
Trackback
