Min rätta plats är i dina armar, där hör jag hemma, där mår jag bra.

 

Lite bilder som jag helt har glömt bort, men här fick ni några iallafall!

Svar: Hej :) Jag vet ju inte om dom gör exakt likadant för alla, men såhär gick det till för mig:

ADHD: Jag hade gått till BUP ett tag och dom hade sett hur jag var, hört vad jag och mina föräldrar sagt. Sedan fick vi ett papper som vi pratade igenom där det stod olika saker och jag fick svara på vad som stämde in på mig och hur jag upplevde olika saker, även mina föräldrar fick säga sitt. Till slut sa min psykolog att jag visade alla symptom för ADHD och att dom var säkra på att jag hade det, så jag skulle börja med medicin. ADHD kan även gå i släkten så att min pappa har det gjorde det ännu enklare för dom att dra slutsatsen.

 

Bipolär Syndrom: Här hade dom följt mig under flera år och dom visste allt som hänt genom olika perioder, efter flera depressionsdiagnoser sa dom att jag visade symptom för Bipolär Syndrom. Jag fick berätta mer om hur jag upplevde olika saker, hur det gick upp&ner för mig osv, och dom drog slutsatsen att jag hade BS.

 

Personligen tycker jag det är ganska skönt att veta om mina diagnoser, det gör det lättare för mig att lära mig leva med dom liksom. Lyckokramar till dig!

Har läxa tills imorgon att jag ska läsa en halvtimme, så det ska jag göra nu. Puss

Fick sluta tidigare idag, skönt det. Ligger hemma hos Felix och..glor haha. Han är sjuk så finns inte mycket att göra tyvärr. Aja något hittar jag väl på, puss

Två till bilder på mina finaste. Visst är det roligare när man får in lite bilder i bloggen?! Jag tycker det iallafall. Ska även fotografera min vackra storasyster någon dag när hon är friskare, så får ni se hennes snygga fejja här snart också.

Imorgon är det sovmorgon, great! Sen ska jag mysa hela dagen, är sjuk egentligen men behöver skolan känner jag ändå. Snart åker jag bort till Felix för mys och sömn, puss!

Mamma kom precis och hämtade mig, i bilen berättade hon att hon gärna ville ta med mig på en föreläsning. Jag tänkte att är människan galen? Ska jag sitta still i timtal och lyssna på någon fjant när jag blir rastlös efter en halv minut? Sen berättade hon att det handlade om ADHD, tror den hette "Flickor med ADHD" eller något sådant, och att det var en kvinna som själv har diagnosen som håller i föreläsningen. Man får även rabatt om man själv har diagnosen eller har någon anhöring med den. Så den 17 september ska jag och mamma dit för att lyssna på henne och jag ser faktiskt fram emot detta! Ni som bor i Västervik kan ju pallra er dit ni med? Biljetter skaffar ni här.

Jag har skrivit om detta ämne cirka 641635 gånger, typ. Men jag kommer tjata om det miljarder gånger igen, för jag tycker det är viktigt. Vet att det finns så himla många som går igenom exakt samma saker som jag gör varje dag, människor som känner sig utanför och annorlunda, människor som finner tröst i att någon annan står upp för sin sjukdom. Jag kommer aldrig säga att jag "lider" av min sjukdom, för det gör jag inte. Vissa dagar är jobbigare än andra, vissa situationer önskar jag att den inte fanns, men oftast går jag rakryggad. Jag är stolt. Stolt över vem jag är, stolt över personen ADHD hjälpt mig formas till. Jag är stolt över att jag är envis, att jag är ärlig, att jag står upp för mig själv och inte tar någon skit. Jag är stolt över att jag inte backar, stolt över att jag är en känslosam person.

 

ADHD gör att alla känslor blir tusen gånger starkare, vilket självklart kan vara väldigt negativt när jag är deppig. Men är jag glad så är jag lycklig, är jag arg på någon så ger jag mig inte utan då är jag förbannad och älskar jag så kan du ge dig fan på att jag älskar extremt. Ja ni fattar grejen, det finns så himla mycket bra saker med att ha ADHD, även om dom flesta tror tvärtom. Visst kan jag bli aggressiv, visst kan jag bli galen, visst kan jag bli deprimerad. Ibland slår jag i väggarna och skriker mig hes, men oftast är jag glad. 

 

Det negativa handlar egentligen bara om att växa upp och lära sig att kontrollera sig själv. När jag var yngre, för bara ungefär två-tre år sedan, så höll ADHD:n i tyglarna och jag gick åt det håll den styrde. Idag är jag starkare och kan många gånger känna stolthet över att jag inte börjat skrika för jag inte fick den skönaste kudden i sängen liksom (ja, det är såna skitsaker som kan få mig vansinnig). 

 

Jag minns en gång i somras när Felix var på sånt där riktigt ret-humör och verkligen gjorde mig galen. Jag ville egentligen hoppa på honom eller börja skrika att han skulle hålla käften och allt dumt jag kunde komma på, men istället tog jag ett djupt andetag, blundade några sekunder, tog hans hand och gick vidare. Efteråt var jag så sjukt stolt över mig själv, att jag klarat av att behålla lugnet, för det kan jag annars inte utan jag går loss totalt. Tror han blev ganska chockad han också, haha. Men ni förstår, det går att klara av det svåra och hålla kvar i dom bra bitarna med ADHD.

Innan jag avslutar denna text ska jag tipsa om en person som hjälpt mig så sjukt mycket under min uppväxt: P!nk. Låtar som Raise Your Glass, So What,  Cuz I Can, Runaway eller Perfect är till enorm hjälp på vägen mot att acceptera sig själv. Dom är fantastiska, hon är fantastisk.

Min mejl är även öppen för er som inte har någonstans att vända er och bara behöver lätta lite. Har haft flera stycken som mejlat till mig och bett om hjälp, jag ligger inte under tystnadsplikt enligt lag, men enligt mig själv gör jag det, så allting stannar mellan oss. Stor fet kyss på er vackra människor!

Visst har jag verkligen världens vackraste bästisar, hihi? Nu ska vi äta mat, sen ska vi träna. Puss

Bilder får ni sen såklart ;)

Visst är hon fin mitt lilla monster? Korvmojje.

Slutade fyra idag, segggttt. Tur man har en bra klass så man inte avlider, haha. Nu ska jag sätta mig med lite läxa. Sen ska jag träffa Felix. Puss

Spenderat dagen med ett gäng fina vänner, men tvungen att åka hem tidigt för att vara lite duktig och träna på läxan. Jag som inte gjort läxor sen.. mellanstadiet? Japp, duktig tjej, hej.

Nu ska jag försöka sova, även att min pojkvän kör kull med mig just nu och sitter & petar på mig och säger "du är"....aja ska blogga klart sen är han dödens, hähä. Godnatt fina ni!