Kvinnor.
2014-02-28 @ 10:48:16
Kvinnor, hur beskriver man dom, egentligen? Många (absolut inte alla, men många) män skulle nog svara att en kvinna är en person som städar, lagar mat, alltid ser sådär lagom snygg ut och aldrig gör någonting annat på toaletten än bättrar på sminket. Det finns så många krav på kvinnor i dagens samhälle, så många fingrar som pekar på en och säger gör si och gör så, så många saker som är tabu. Jag hatar att städa, jag ser ofta ut som en påse skit när jag går ut och är jag på toan en längre stund kan du ge dig fan på att jag skiter. Är jag ingen "riktig" kvinna då? Jo, det är jag. För kvinnor är olika varandra, precis som män är. Alla vill inte stå i köket hela dagarna för att laga någonting riktigt gott till sin man, alla vill inte vara en hemmafru som har städat hela huset tills mannen kommer hem, alla orkar inte se ut som jävla Disneyprinsessor så fort dom sätter foten utanför dörren och jag kan försäkra er om att ingen kvinna i hela världen bajsar rosor.
När det gäller smink så är smaken som baken -delad. Vissa lägger på några extra lager, vissa sminkar sig så det ser lite mer naturligt ut och vissa kör fullt naturligt och struntar helt i sminket. Men vilket man än väljer så är det fel enligt någon, så är det bara. När jag var runt 14-15 år så använde jag ganska (väldigt) mycket smink, jag var inne i den så kallade "fjortisperioden" och då kunde jag knappt gå utanför dörren utan att lägga på ett lager smink. Jag hade även en pojkvän som var ganska blåst när det gällde smink, hade jag mycket över hela ansiktet så sa han att jag såg överdriven ut och att jag skulle tvätta bort det, att jag var finare naturlig. När jag bara hade lite smink så sa han "titta så fin du är när du är helt naturlig!" och hade jag inget smink alls frågade han ofta om jag kände mig sjuk för jag såg så blek och hängig ut, haha.
Och hur många tjejer har egentligen hållit sig från att bajsa i rädsla om att den nya pojkvännnen/ragget ska höra det plumsa i toaletten? Jag har det. Jag var tillsammans med en kille i flera månader och vi sov tillsammans många nätter i veckan, trots det så intalade jag mig själv att om jag bajsar så kommer han göra slut med mig och det ville jag ju inte. Samma sak när det gällde att raka sig överallt, det gjorde jag ofta flera gånger varje dag(!!!!) för att vara säker på att inga små hårstrån stack ut någonstans. Jag känner mig bra mycket fräschare utan en massa hår överallt, men den paniken alltså, det var ju sjukt. "Känner han minsta lilla stubb kommer han tycka att jag är äcklig" tänkte jag konstant när jag snabbt som attan drog rakhyveln över det knappt millimeterlånga stubbet.
Efter mer än tre år tillsammans med samma kille så upptäcker man att man inte behöver vara så rädd för att göra vardagliga saker som att bajsa, sminka sig som man själv vill, gå runt i mjukiskläder eller käka en fet pizza. För om sanningen ska fram så bryr sig inte en bra kille om du går på toan eller om du inte orkar klä dig snyggt en dag, en bra kille tycker om dig precis som du är. Börjar han snacka om att kvinnor bara ska stå i köket och sära på benen ska du vända på klacken och springa därifrån fort som attan, för säger han så på största allvar så är det något som inte står rätt till. Då lever han kvar på 1800-talet och det är ta mig fan inte hälsosamt.
Kvinnor börjar ta mer plats i samhället och det skrämmer skiten ur vissa män, dom vill inte lyda order från en kvinna. Men ta er i arslet, för kvinnor har all rätt i världen att ta plats. Kvinnor har levt i förtryck så förbannat länge nu och det är dags att vi går rakryggade och tar plats, att vi visar alla att vi är minst lika bra, lika starka, lika smarta och lika grymma som män är.
Så, hur beskriver man nu kvinnor? Jag skulle vilja säga att en kvinna är en person med intelligens, humor, styrka, envishet, kärlek i överflöd och en kvinna är en sjuhelvetes häftig person. Alla är vi olika och alla är vi fantastiska.
När det gäller smink så är smaken som baken -delad. Vissa lägger på några extra lager, vissa sminkar sig så det ser lite mer naturligt ut och vissa kör fullt naturligt och struntar helt i sminket. Men vilket man än väljer så är det fel enligt någon, så är det bara. När jag var runt 14-15 år så använde jag ganska (väldigt) mycket smink, jag var inne i den så kallade "fjortisperioden" och då kunde jag knappt gå utanför dörren utan att lägga på ett lager smink. Jag hade även en pojkvän som var ganska blåst när det gällde smink, hade jag mycket över hela ansiktet så sa han att jag såg överdriven ut och att jag skulle tvätta bort det, att jag var finare naturlig. När jag bara hade lite smink så sa han "titta så fin du är när du är helt naturlig!" och hade jag inget smink alls frågade han ofta om jag kände mig sjuk för jag såg så blek och hängig ut, haha.
Och hur många tjejer har egentligen hållit sig från att bajsa i rädsla om att den nya pojkvännnen/ragget ska höra det plumsa i toaletten? Jag har det. Jag var tillsammans med en kille i flera månader och vi sov tillsammans många nätter i veckan, trots det så intalade jag mig själv att om jag bajsar så kommer han göra slut med mig och det ville jag ju inte. Samma sak när det gällde att raka sig överallt, det gjorde jag ofta flera gånger varje dag(!!!!) för att vara säker på att inga små hårstrån stack ut någonstans. Jag känner mig bra mycket fräschare utan en massa hår överallt, men den paniken alltså, det var ju sjukt. "Känner han minsta lilla stubb kommer han tycka att jag är äcklig" tänkte jag konstant när jag snabbt som attan drog rakhyveln över det knappt millimeterlånga stubbet.
Efter mer än tre år tillsammans med samma kille så upptäcker man att man inte behöver vara så rädd för att göra vardagliga saker som att bajsa, sminka sig som man själv vill, gå runt i mjukiskläder eller käka en fet pizza. För om sanningen ska fram så bryr sig inte en bra kille om du går på toan eller om du inte orkar klä dig snyggt en dag, en bra kille tycker om dig precis som du är. Börjar han snacka om att kvinnor bara ska stå i köket och sära på benen ska du vända på klacken och springa därifrån fort som attan, för säger han så på största allvar så är det något som inte står rätt till. Då lever han kvar på 1800-talet och det är ta mig fan inte hälsosamt.
Kvinnor börjar ta mer plats i samhället och det skrämmer skiten ur vissa män, dom vill inte lyda order från en kvinna. Men ta er i arslet, för kvinnor har all rätt i världen att ta plats. Kvinnor har levt i förtryck så förbannat länge nu och det är dags att vi går rakryggade och tar plats, att vi visar alla att vi är minst lika bra, lika starka, lika smarta och lika grymma som män är.
Så, hur beskriver man nu kvinnor? Jag skulle vilja säga att en kvinna är en person med intelligens, humor, styrka, envishet, kärlek i överflöd och en kvinna är en sjuhelvetes häftig person. Alla är vi olika och alla är vi fantastiska.
Follow
Kommentarer
Trackback