#HappiChallenge // 7 positiva saker med att blogga
2017-04-05 @ 12:23:11
Jag har somsagt bloggat ett bra dag, och anledningen till varför jag började var just för att kunna se tillbaka på alla minnen. Jag kan ibland sitta och kolla tillbaka på min gamla blogg (även om den är en aning cringey haha) och skratta, läsa mina gamla åsikter om saker, se bilder jag hade glömt existerade osv. Det är jätteroligt!
Jag ventilerar ju väldigt mycket här på bloggen, ibland finns det saker som man inte kan hålla inom sig men inte vill ringa någon och prata om -då är det väldigt skönt att bara kunna skriva av sig lite. Dessutom läser många utav mina närstående bloggen och om jag då t.ex. skrivit ett inlägg om att jag har en väldigt jobbig dag och ej orkar prata med någon, då ser dom det och förstår varför jag ej svarat i telefon eller så. Ibland behöver man prata utan att prata och då är bloggen perfekt.
Sedan jag började blogga har jag fått många hatkommentarer, men ärligt talat så har jag fått 99% mer kärlek. När jag mått dåligt har jag fått kommentarer/mejl fyllda med energi och kärlek, när jag varit trött på allt och velat lägga ner bloggen har läsare skrivit att min blogg verkligen behövs, jag har haft mejlkontakt med unga tjejer som inte vetat var de ska vända sig men läst bloggen och varit i behov av stöd och råd, jag har fått kommentarer/mejl där människor sagt att min blogg gör skillnad i deras liv och hjälper dom, jag har till och med varit med om personer som kommit fram i verkligheten och berättat att de älskar min blogg och hur mycket de uppskattar mig, att de ser mig som förebild osv. Jag har aldrig haft någon superfamous blogg, men ändå har jag blivit överöst med så mycket kärlek från underbara läsare. Det är så underbart!
Jag har inga många bloggar jag läser varje dag, faktiskt bara en haha, men jag älskar att klicka mig in på bloggar och bara inspireras. Jag kan gå in i blogg-grupper på facebook och bara klicka på en efter en för att läsa och se bilder. Bloggar är en perfekt plats för inspiration! Jag brukar dessutom lämna en liten kommentar om jag ser något jag verkligen gillar, att visa uppskattning är viktigt.
Jag älskar ju att skriva, om allt som dyker upp i mitt snurriga huvud. Mycket om psykisk ohälsa och försök att skapa förståelse kring det, men även om allt annat som finns här i världen. Jag älskar att uttrycka mina tankar och känslor i text, lägger ofta ner mycket tid när jag skriver något lite längre, och jag älskar när det får andra att reagera -vare sig de håller med eller ej. Så länge det skapat en tanke hos andra så tycker jag det har lyckats. (OBS ej provocera, jag är inte 14 år längre haha!)
Blogg.se har startat en grej kallat "Happichallenge" som går ut på att under tre veckor (5-26 april) skriva positiva inlägg minst 1 gång per dag, så jag tänkte hoppa på det därför att jag tycker vi behöver mer positivitet i världen (I know I do). Jag har bloggat på blogg.se sedan 2008, under olika bloggnamn, detta har jag haft sedan 2011 och även om jag fått utstå en del hat och skit (främst när jag var tonåring) så är det mycker mer positivt än negativt. Tycker därför att det kan vara passande att kicka igång det med detta:
Jag har somsagt bloggat ett bra dag, och anledningen till varför jag började var just för att kunna se tillbaka på alla minnen. Jag kan ibland sitta och kolla tillbaka på min gamla blogg (även om den är en aning cringey haha) och skratta, läsa mina gamla åsikter om saker, se bilder jag hade glömt existerade osv. Det är jätteroligt!
Jag ventilerar ju väldigt mycket här på bloggen, ibland finns det saker som man inte kan hålla inom sig men inte vill ringa någon och prata om -då är det väldigt skönt att bara kunna skriva av sig lite. Dessutom läser många utav mina närstående bloggen och om jag då t.ex. skrivit ett inlägg om att jag har en väldigt jobbig dag och ej orkar prata med någon, då ser dom det och förstår varför jag ej svarat i telefon eller så. Ibland behöver man prata utan att prata och då är bloggen perfekt.
Sedan jag började blogga har jag fått många hatkommentarer, men ärligt talat så har jag fått 99% mer kärlek. När jag mått dåligt har jag fått kommentarer/mejl fyllda med energi och kärlek, när jag varit trött på allt och velat lägga ner bloggen har läsare skrivit att min blogg verkligen behövs, jag har haft mejlkontakt med unga tjejer som inte vetat var de ska vända sig men läst bloggen och varit i behov av stöd och råd, jag har fått kommentarer/mejl där människor sagt att min blogg gör skillnad i deras liv och hjälper dom, jag har till och med varit med om personer som kommit fram i verkligheten och berättat att de älskar min blogg och hur mycket de uppskattar mig, att de ser mig som förebild osv. Jag har aldrig haft någon superfamous blogg, men ändå har jag blivit överöst med så mycket kärlek från underbara läsare. Det är så underbart!
Jag har inga många bloggar jag läser varje dag, faktiskt bara en haha, men jag älskar att klicka mig in på bloggar och bara inspireras. Jag kan gå in i blogg-grupper på facebook och bara klicka på en efter en för att läsa och se bilder. Bloggar är en perfekt plats för inspiration! Jag brukar dessutom lämna en liten kommentar om jag ser något jag verkligen gillar, att visa uppskattning är viktigt.
Jag älskar ju att skriva, om allt som dyker upp i mitt snurriga huvud. Mycket om psykisk ohälsa och försök att skapa förståelse kring det, men även om allt annat som finns här i världen. Jag älskar att uttrycka mina tankar och känslor i text, lägger ofta ner mycket tid när jag skriver något lite längre, och jag älskar när det får andra att reagera -vare sig de håller med eller ej. Så länge det skapat en tanke hos andra så tycker jag det har lyckats. (OBS ej provocera, jag är inte 14 år längre haha!)
Enda sedan jag var barn har jag varit väldigt kreativ och full av fantasi, och på samma sätt som fysisk energi behöver få utlopp så behöver psykisk energi det. Jag målar en hel del, fotar massvis och skriver dagligen -och jag älskar att dela dessa saker här på bloggen. Jag får ut så mycket av min kreativitet här och det hjälper faktiskt mitt mående mycket!
Det är ofta svårt att se att man själv utvecklas, åtminstone tycker jag det. Jag är ju en sådan person som har väldigt lätt att se det jag inte gör bra, men nästintill blind för det jag gör bra. Då är bloggen fantastisk. Jag kan gå tillbaka 3 år och få en glimt av hur jag var som person då, och på så sätt få en förståelse för min utveckling. Dessutom kan jag genom mina texter om min psykiska ohälsa få en större förståelse för mig själv och hur jag ska hantera saker.
Bonus: Mina två första "tanke-inlägg" på denna blogg (år 2011, jag var 15 skulle fylla 16)
Det är ofta svårt att se att man själv utvecklas, åtminstone tycker jag det. Jag är ju en sådan person som har väldigt lätt att se det jag inte gör bra, men nästintill blind för det jag gör bra. Då är bloggen fantastisk. Jag kan gå tillbaka 3 år och få en glimt av hur jag var som person då, och på så sätt få en förståelse för min utveckling. Dessutom kan jag genom mina texter om min psykiska ohälsa få en större förståelse för mig själv och hur jag ska hantera saker.
Bonus: Mina två första "tanke-inlägg" på denna blogg (år 2011, jag var 15 skulle fylla 16)
Follow
Kommentarer
Postat av: Linnea Teälskare
Jag som har en temablogg på ett väldigt snävt tema (te) skulle vilja lägga till.
#8 Att kunna grotta ner sig i ett ämne och träffa liksinniga.
Ps. Jag hade inte tänkt på att det fanns blogggrupper på facebook, något bra tips?
Svar:
Isabelle L. Thörner
Postat av: Days by Johanna
Jätte bra inlägg. Håller verkligen med dig!
Svar:
Isabelle L. Thörner
Trackback