En tuff period
Jag har återigen gått rakt in i en betongvägg utav ångest, senaste veckan har det bara blivit värre och jag tycks inte kunna gå en dag utan tårar. Det enda som hindrar mig från att isolera mig totalt är jobbet, så jag är extra tacksam att ha det just nu, där går jag in i "jobbrollen" och kan lämna problemen hemma ett par timmar. Däremot är jag utmattad, helt och hållet. Jag kan vara någorlunda pigg ett par timmar, men sedan på en sekund kan jag knappt hålla ögonen öppna och blir alldeles snurrig av trötthet. Allting är för mycket just nu och mest av allt vill jag sova ett par månader i sträck. Jag har försökt med att "fake it until you make it" -att spela glad och positiv för att lura min egen hjärna- under flera månader, men det tycks inte ge någon effekt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bryta detta, hur jag ska ändra mina tankar och min vilja, hur jag ska återfå styrkan, hur jag ska bli jag igen. Jag vet bara att jag är så jävla, jävla trött.
Follow