Nyårsbrev: Kära Jag
2017-12-31 @ 10:36:10
Kära Jag.
Du började detta år otroligt vilsen, och smärtsamt medveten om det. Du hade mått så fruktansvärt dåligt under en lång period, igen, och tappat bort dig själv någonstans på vägen. Du var återigen sjukskriven och var plågsamt nöjd med att isolera dig fullständigt från omvärlden. Du behövde ett break, få andas, få tänka, få vara. Din storasyster föreslog att du skulle komma ut och vara hos dom ett litet tag, få vara ensam i naturen, iväg från allt buller och stress. Så du åkte dit. Du spenderade betydligt mer tid där än hemma under flera månaders tid. Du gick upp tidigt och gick långa promenader med deras hund Torsten, gick på fotorundor i skogen, satt på trappan och njöt utav tystnaden, tog fram penslarna och målade, lämnade telefonen hemma, fick en chans att hämta andan. Jag vågar nog säga att det räddade ditt liv.
Du återfick viljan att måla, som du inte gjort på väldigt länge. Och du har målat en hel del detta år. Du har låtit din kreativitet sammanflätas med smärtan och lämnat den på tavlor och papper, målat dig genom ångestattacker. Det har hjälpt dig att beartbeta många saker som du trodde hade blivit kronisk smärta.
Flera utav dina inlägg har hamnat på blogg.se's startsida, vilket har varit så otroligt värdefullt för dig just i år. Det har varit en push i rätt riktning för din självkänsla, det har hjälpt dig känna att du kan göra bra, att du KAN. Du har alltid älskat att blogga, det har tagit dig genom mycket att få skriva ut, ventilera -och detta har bara gjort glädjen större. Du behövde detta i år.
Du har varit på 2 konserter, sett två band du har älskat så länge du kan minnas. Du har fått skrika, sjunga, gråta, dansa, hoppa, glömma allt som någonsin gjort ont för ett par timmar. Du kände dig mer levande än på flera år, hela världen försvann och du öppnade upp dig själv och var precis som du är, utan att bry dig om vad någon annan tyckte. För några timmar, så var du helt och hållet fri. Där och då insåg du att ständig lycka inte är det viktigaste, utan att känna få dig fri, att få fullkomlig frihet till att vara just du.
Du har lagat mat och bakat -massor. Det är ju terapi för dig, bara sätta igång musik och laga nya rätter utan recept. Det är ännu ett kreativt utlopp som hjälper dig genom ångest, och du har återfått den riktiga glädjen i att stå i köket. Du behöver dessa olika saker för att hantera ångesten, som ger dig ett break från alla hjärnspöken, som lagar dig lite i taget. Och du har klamrat dig fast vid dessa saker, bestämd att vinna.
Du har tagit livsviktiga promenader. Promenader med människor som räddar dig, promenader med tystnaden, promenader med kameran, promenader med skratt, promenader till ett arbete du älskar. Promenader som allihop tagit dig några steg närmare att må bra, att bli hel. Och du har gått med rask takt, bestämda steg, och framförallt med hopp. Hoppet om att det blir bättre. För du vägrar tro att det inte blir bra en dag, hur ont det än gör så hoppas du alltid.
Du har fått föreviga så många underbara ögonblick, du har fått använda kameran som verktyg för att skapa minnen. Ännu ett kreativt utlopp som räddar dig, och lika viktigt som alla de andra. Ett kreativt utlopp som även andra kan ha glädje utav, stunder de vill minnas hela livet. Mysiga kvällar vid vattnet, skrattfyllda promenader, skolavslutningar, fullmånar, en älskad familjemedlem -så många saker som är värda att minnas förevigt.
Men det största du gjort detta år, det som gör mig tårögd utav stolthet är att du blivit nykter, helt och hållet. När du vaknade den 1/1-2017 och såg bilderna du tagit tillsammans med Felix; Du såg hur han stod där, så fin och underbar. Och du såg hur du stod bredvid, med ögonen halvt i kors, hår i hela ansiktet, ögonlocken hängande... Det var där och då du bestämde för dig att bli nykter, en gång för alla. Att det var nog nu. Och du har fått kämpa som ett svin, varje dag. Du kämpar fortfarande, när du blir ledsen eller dina vänner går på fest, men du ger inte upp. Du trodde aldrig att du skulle klara det, men titta nu? Imorgon har du varit nykter i ett helt år, och jag är så jävla stolt över dig.
Att du dessutom försökt hålla fast vid positiviteten, genom allt, är beundransvärt. Du har varit mer sjuk än frisk, både fysiskt och psykiskt, men du har fortsatt vara positiv. Du har intalat dig själv att det är vad som håller dig vid liv, att du genom de mörkaste nätter vågar tro att morgondagen blir bättre. Och du har nog rätt, du har varit död utan all positivitet. Du räddar dig själv.
Att ge upp alkoholen var svårt, främst för att det var din ångestdämpande, men det har räddat dig på många sätt. Det har tvingat dig att lära känna dig själv, att hitta andra metoder för att klara av ångesten, ta reda på vad det är som hemsöker dig och bearbeta det. Det har varit en extremt tuff resa, men du har hela tiden fortsatt framåt.
Kära Jag, 2017 är ditt bästa år någonsin. Du har inte varit mer glad än vanligt eller vunnit på lotto, men du har blivit din egen medicin. Du har påbörjat resan mot att finna dig själv, och jag vågar tro och hoppas att nästa år kommer fortsätta i samma riktning. Du kommer att finna dig själv, äntligen. Och jag vet redan nu att du är rätt så jäkla fantastisk.
Lycka till med allt
Med vänliga hälsningar
Du
Kära Jag.
Du började detta år otroligt vilsen, och smärtsamt medveten om det. Du hade mått så fruktansvärt dåligt under en lång period, igen, och tappat bort dig själv någonstans på vägen. Du var återigen sjukskriven och var plågsamt nöjd med att isolera dig fullständigt från omvärlden. Du behövde ett break, få andas, få tänka, få vara. Din storasyster föreslog att du skulle komma ut och vara hos dom ett litet tag, få vara ensam i naturen, iväg från allt buller och stress. Så du åkte dit. Du spenderade betydligt mer tid där än hemma under flera månaders tid. Du gick upp tidigt och gick långa promenader med deras hund Torsten, gick på fotorundor i skogen, satt på trappan och njöt utav tystnaden, tog fram penslarna och målade, lämnade telefonen hemma, fick en chans att hämta andan. Jag vågar nog säga att det räddade ditt liv.
Du återfick viljan att måla, som du inte gjort på väldigt länge. Och du har målat en hel del detta år. Du har låtit din kreativitet sammanflätas med smärtan och lämnat den på tavlor och papper, målat dig genom ångestattacker. Det har hjälpt dig att beartbeta många saker som du trodde hade blivit kronisk smärta.
Du har upplevt så himla många underbara saker detta år, och jag hoppas du kan minnas 2017 för dessa saker, istället för alla tårar. Dessa saker är de som är viktiga i livet. Dessa saker är vad folk letar efter, längtar efter, hoppas på. Tid med dem de älskar. Och det har du fått, väldigt mycket. Du har verkligen sett till att ha tid för att umgås med dem du älskar, göra saker tillsammans, ha långa konversationer eller bara titta på en film. Du har inte varit ensam. Vad mer kan man önska?
Flera utav dina inlägg har hamnat på blogg.se's startsida, vilket har varit så otroligt värdefullt för dig just i år. Det har varit en push i rätt riktning för din självkänsla, det har hjälpt dig känna att du kan göra bra, att du KAN. Du har alltid älskat att blogga, det har tagit dig genom mycket att få skriva ut, ventilera -och detta har bara gjort glädjen större. Du behövde detta i år.
Du har varit på 2 konserter, sett två band du har älskat så länge du kan minnas. Du har fått skrika, sjunga, gråta, dansa, hoppa, glömma allt som någonsin gjort ont för ett par timmar. Du kände dig mer levande än på flera år, hela världen försvann och du öppnade upp dig själv och var precis som du är, utan att bry dig om vad någon annan tyckte. För några timmar, så var du helt och hållet fri. Där och då insåg du att ständig lycka inte är det viktigaste, utan att känna få dig fri, att få fullkomlig frihet till att vara just du.
Du har lagat mat och bakat -massor. Det är ju terapi för dig, bara sätta igång musik och laga nya rätter utan recept. Det är ännu ett kreativt utlopp som hjälper dig genom ångest, och du har återfått den riktiga glädjen i att stå i köket. Du behöver dessa olika saker för att hantera ångesten, som ger dig ett break från alla hjärnspöken, som lagar dig lite i taget. Och du har klamrat dig fast vid dessa saker, bestämd att vinna.
Du har tagit livsviktiga promenader. Promenader med människor som räddar dig, promenader med tystnaden, promenader med kameran, promenader med skratt, promenader till ett arbete du älskar. Promenader som allihop tagit dig några steg närmare att må bra, att bli hel. Och du har gått med rask takt, bestämda steg, och framförallt med hopp. Hoppet om att det blir bättre. För du vägrar tro att det inte blir bra en dag, hur ont det än gör så hoppas du alltid.
Du har fått föreviga så många underbara ögonblick, du har fått använda kameran som verktyg för att skapa minnen. Ännu ett kreativt utlopp som räddar dig, och lika viktigt som alla de andra. Ett kreativt utlopp som även andra kan ha glädje utav, stunder de vill minnas hela livet. Mysiga kvällar vid vattnet, skrattfyllda promenader, skolavslutningar, fullmånar, en älskad familjemedlem -så många saker som är värda att minnas förevigt.
Men det största du gjort detta år, det som gör mig tårögd utav stolthet är att du blivit nykter, helt och hållet. När du vaknade den 1/1-2017 och såg bilderna du tagit tillsammans med Felix; Du såg hur han stod där, så fin och underbar. Och du såg hur du stod bredvid, med ögonen halvt i kors, hår i hela ansiktet, ögonlocken hängande... Det var där och då du bestämde för dig att bli nykter, en gång för alla. Att det var nog nu. Och du har fått kämpa som ett svin, varje dag. Du kämpar fortfarande, när du blir ledsen eller dina vänner går på fest, men du ger inte upp. Du trodde aldrig att du skulle klara det, men titta nu? Imorgon har du varit nykter i ett helt år, och jag är så jävla stolt över dig.
Att du dessutom försökt hålla fast vid positiviteten, genom allt, är beundransvärt. Du har varit mer sjuk än frisk, både fysiskt och psykiskt, men du har fortsatt vara positiv. Du har intalat dig själv att det är vad som håller dig vid liv, att du genom de mörkaste nätter vågar tro att morgondagen blir bättre. Och du har nog rätt, du har varit död utan all positivitet. Du räddar dig själv.
Att ge upp alkoholen var svårt, främst för att det var din ångestdämpande, men det har räddat dig på många sätt. Det har tvingat dig att lära känna dig själv, att hitta andra metoder för att klara av ångesten, ta reda på vad det är som hemsöker dig och bearbeta det. Det har varit en extremt tuff resa, men du har hela tiden fortsatt framåt.
Kära Jag, 2017 är ditt bästa år någonsin. Du har inte varit mer glad än vanligt eller vunnit på lotto, men du har blivit din egen medicin. Du har påbörjat resan mot att finna dig själv, och jag vågar tro och hoppas att nästa år kommer fortsätta i samma riktning. Du kommer att finna dig själv, äntligen. Och jag vet redan nu att du är rätt så jäkla fantastisk.
Lycka till med allt
Med vänliga hälsningar
Du
Follow
Kommentarer
Trackback
