Nyårsbrev: Kära Jag
2017-12-31 @ 10:36:10
Kära Jag.
Du började detta år otroligt vilsen, och smärtsamt medveten om det. Du hade mått så fruktansvärt dåligt under en lång period, igen, och tappat bort dig själv någonstans på vägen. Du var återigen sjukskriven och var plågsamt nöjd med att isolera dig fullständigt från omvärlden. Du behövde ett break, få andas, få tänka, få vara. Din storasyster föreslog att du skulle komma ut och vara hos dom ett litet tag, få vara ensam i naturen, iväg från allt buller och stress. Så du åkte dit. Du spenderade betydligt mer tid där än hemma under flera månaders tid. Du gick upp tidigt och gick långa promenader med deras hund Torsten, gick på fotorundor i skogen, satt på trappan och njöt utav tystnaden, tog fram penslarna och målade, lämnade telefonen hemma, fick en chans att hämta andan. Jag vågar nog säga att det räddade ditt liv.
Du återfick viljan att måla, som du inte gjort på väldigt länge. Och du har målat en hel del detta år. Du har låtit din kreativitet sammanflätas med smärtan och lämnat den på tavlor och papper, målat dig genom ångestattacker. Det har hjälpt dig att beartbeta många saker som du trodde hade blivit kronisk smärta.
Flera utav dina inlägg har hamnat på blogg.se's startsida, vilket har varit så otroligt värdefullt för dig just i år. Det har varit en push i rätt riktning för din självkänsla, det har hjälpt dig känna att du kan göra bra, att du KAN. Du har alltid älskat att blogga, det har tagit dig genom mycket att få skriva ut, ventilera -och detta har bara gjort glädjen större. Du behövde detta i år.
Du har varit på 2 konserter, sett två band du har älskat så länge du kan minnas. Du har fått skrika, sjunga, gråta, dansa, hoppa, glömma allt som någonsin gjort ont för ett par timmar. Du kände dig mer levande än på flera år, hela världen försvann och du öppnade upp dig själv och var precis som du är, utan att bry dig om vad någon annan tyckte. För några timmar, så var du helt och hållet fri. Där och då insåg du att ständig lycka inte är det viktigaste, utan att känna få dig fri, att få fullkomlig frihet till att vara just du.
Du har lagat mat och bakat -massor. Det är ju terapi för dig, bara sätta igång musik och laga nya rätter utan recept. Det är ännu ett kreativt utlopp som hjälper dig genom ångest, och du har återfått den riktiga glädjen i att stå i köket. Du behöver dessa olika saker för att hantera ångesten, som ger dig ett break från alla hjärnspöken, som lagar dig lite i taget. Och du har klamrat dig fast vid dessa saker, bestämd att vinna.
Du har tagit livsviktiga promenader. Promenader med människor som räddar dig, promenader med tystnaden, promenader med kameran, promenader med skratt, promenader till ett arbete du älskar. Promenader som allihop tagit dig några steg närmare att må bra, att bli hel. Och du har gått med rask takt, bestämda steg, och framförallt med hopp. Hoppet om att det blir bättre. För du vägrar tro att det inte blir bra en dag, hur ont det än gör så hoppas du alltid.
Du har fått föreviga så många underbara ögonblick, du har fått använda kameran som verktyg för att skapa minnen. Ännu ett kreativt utlopp som räddar dig, och lika viktigt som alla de andra. Ett kreativt utlopp som även andra kan ha glädje utav, stunder de vill minnas hela livet. Mysiga kvällar vid vattnet, skrattfyllda promenader, skolavslutningar, fullmånar, en älskad familjemedlem -så många saker som är värda att minnas förevigt.
Men det största du gjort detta år, det som gör mig tårögd utav stolthet är att du blivit nykter, helt och hållet. När du vaknade den 1/1-2017 och såg bilderna du tagit tillsammans med Felix; Du såg hur han stod där, så fin och underbar. Och du såg hur du stod bredvid, med ögonen halvt i kors, hår i hela ansiktet, ögonlocken hängande... Det var där och då du bestämde för dig att bli nykter, en gång för alla. Att det var nog nu. Och du har fått kämpa som ett svin, varje dag. Du kämpar fortfarande, när du blir ledsen eller dina vänner går på fest, men du ger inte upp. Du trodde aldrig att du skulle klara det, men titta nu? Imorgon har du varit nykter i ett helt år, och jag är så jävla stolt över dig.
Att du dessutom försökt hålla fast vid positiviteten, genom allt, är beundransvärt. Du har varit mer sjuk än frisk, både fysiskt och psykiskt, men du har fortsatt vara positiv. Du har intalat dig själv att det är vad som håller dig vid liv, att du genom de mörkaste nätter vågar tro att morgondagen blir bättre. Och du har nog rätt, du har varit död utan all positivitet. Du räddar dig själv.
Att ge upp alkoholen var svårt, främst för att det var din ångestdämpande, men det har räddat dig på många sätt. Det har tvingat dig att lära känna dig själv, att hitta andra metoder för att klara av ångesten, ta reda på vad det är som hemsöker dig och bearbeta det. Det har varit en extremt tuff resa, men du har hela tiden fortsatt framåt.
Kära Jag, 2017 är ditt bästa år någonsin. Du har inte varit mer glad än vanligt eller vunnit på lotto, men du har blivit din egen medicin. Du har påbörjat resan mot att finna dig själv, och jag vågar tro och hoppas att nästa år kommer fortsätta i samma riktning. Du kommer att finna dig själv, äntligen. Och jag vet redan nu att du är rätt så jäkla fantastisk.
Lycka till med allt
Med vänliga hälsningar
Du
Kära Jag.
Du började detta år otroligt vilsen, och smärtsamt medveten om det. Du hade mått så fruktansvärt dåligt under en lång period, igen, och tappat bort dig själv någonstans på vägen. Du var återigen sjukskriven och var plågsamt nöjd med att isolera dig fullständigt från omvärlden. Du behövde ett break, få andas, få tänka, få vara. Din storasyster föreslog att du skulle komma ut och vara hos dom ett litet tag, få vara ensam i naturen, iväg från allt buller och stress. Så du åkte dit. Du spenderade betydligt mer tid där än hemma under flera månaders tid. Du gick upp tidigt och gick långa promenader med deras hund Torsten, gick på fotorundor i skogen, satt på trappan och njöt utav tystnaden, tog fram penslarna och målade, lämnade telefonen hemma, fick en chans att hämta andan. Jag vågar nog säga att det räddade ditt liv.
Du återfick viljan att måla, som du inte gjort på väldigt länge. Och du har målat en hel del detta år. Du har låtit din kreativitet sammanflätas med smärtan och lämnat den på tavlor och papper, målat dig genom ångestattacker. Det har hjälpt dig att beartbeta många saker som du trodde hade blivit kronisk smärta.
Du har upplevt så himla många underbara saker detta år, och jag hoppas du kan minnas 2017 för dessa saker, istället för alla tårar. Dessa saker är de som är viktiga i livet. Dessa saker är vad folk letar efter, längtar efter, hoppas på. Tid med dem de älskar. Och det har du fått, väldigt mycket. Du har verkligen sett till att ha tid för att umgås med dem du älskar, göra saker tillsammans, ha långa konversationer eller bara titta på en film. Du har inte varit ensam. Vad mer kan man önska?
Flera utav dina inlägg har hamnat på blogg.se's startsida, vilket har varit så otroligt värdefullt för dig just i år. Det har varit en push i rätt riktning för din självkänsla, det har hjälpt dig känna att du kan göra bra, att du KAN. Du har alltid älskat att blogga, det har tagit dig genom mycket att få skriva ut, ventilera -och detta har bara gjort glädjen större. Du behövde detta i år.
Du har varit på 2 konserter, sett två band du har älskat så länge du kan minnas. Du har fått skrika, sjunga, gråta, dansa, hoppa, glömma allt som någonsin gjort ont för ett par timmar. Du kände dig mer levande än på flera år, hela världen försvann och du öppnade upp dig själv och var precis som du är, utan att bry dig om vad någon annan tyckte. För några timmar, så var du helt och hållet fri. Där och då insåg du att ständig lycka inte är det viktigaste, utan att känna få dig fri, att få fullkomlig frihet till att vara just du.
Du har lagat mat och bakat -massor. Det är ju terapi för dig, bara sätta igång musik och laga nya rätter utan recept. Det är ännu ett kreativt utlopp som hjälper dig genom ångest, och du har återfått den riktiga glädjen i att stå i köket. Du behöver dessa olika saker för att hantera ångesten, som ger dig ett break från alla hjärnspöken, som lagar dig lite i taget. Och du har klamrat dig fast vid dessa saker, bestämd att vinna.
Du har tagit livsviktiga promenader. Promenader med människor som räddar dig, promenader med tystnaden, promenader med kameran, promenader med skratt, promenader till ett arbete du älskar. Promenader som allihop tagit dig några steg närmare att må bra, att bli hel. Och du har gått med rask takt, bestämda steg, och framförallt med hopp. Hoppet om att det blir bättre. För du vägrar tro att det inte blir bra en dag, hur ont det än gör så hoppas du alltid.
Du har fått föreviga så många underbara ögonblick, du har fått använda kameran som verktyg för att skapa minnen. Ännu ett kreativt utlopp som räddar dig, och lika viktigt som alla de andra. Ett kreativt utlopp som även andra kan ha glädje utav, stunder de vill minnas hela livet. Mysiga kvällar vid vattnet, skrattfyllda promenader, skolavslutningar, fullmånar, en älskad familjemedlem -så många saker som är värda att minnas förevigt.
Men det största du gjort detta år, det som gör mig tårögd utav stolthet är att du blivit nykter, helt och hållet. När du vaknade den 1/1-2017 och såg bilderna du tagit tillsammans med Felix; Du såg hur han stod där, så fin och underbar. Och du såg hur du stod bredvid, med ögonen halvt i kors, hår i hela ansiktet, ögonlocken hängande... Det var där och då du bestämde för dig att bli nykter, en gång för alla. Att det var nog nu. Och du har fått kämpa som ett svin, varje dag. Du kämpar fortfarande, när du blir ledsen eller dina vänner går på fest, men du ger inte upp. Du trodde aldrig att du skulle klara det, men titta nu? Imorgon har du varit nykter i ett helt år, och jag är så jävla stolt över dig.
Att du dessutom försökt hålla fast vid positiviteten, genom allt, är beundransvärt. Du har varit mer sjuk än frisk, både fysiskt och psykiskt, men du har fortsatt vara positiv. Du har intalat dig själv att det är vad som håller dig vid liv, att du genom de mörkaste nätter vågar tro att morgondagen blir bättre. Och du har nog rätt, du har varit död utan all positivitet. Du räddar dig själv.
Att ge upp alkoholen var svårt, främst för att det var din ångestdämpande, men det har räddat dig på många sätt. Det har tvingat dig att lära känna dig själv, att hitta andra metoder för att klara av ångesten, ta reda på vad det är som hemsöker dig och bearbeta det. Det har varit en extremt tuff resa, men du har hela tiden fortsatt framåt.
Kära Jag, 2017 är ditt bästa år någonsin. Du har inte varit mer glad än vanligt eller vunnit på lotto, men du har blivit din egen medicin. Du har påbörjat resan mot att finna dig själv, och jag vågar tro och hoppas att nästa år kommer fortsätta i samma riktning. Du kommer att finna dig själv, äntligen. Och jag vet redan nu att du är rätt så jäkla fantastisk.
Lycka till med allt
Med vänliga hälsningar
Du
NOSTALGI: Bilder ni troligtvis inte har sett #2
2017-12-29 @ 13:49:05
Cirka 2009-2011. Kommer ni ihåg när de där "galler-brillorna" var populära? De som jag har i rosa på flera utav bilderna här? Vad var det de hette..shuttershades va? Herrejävlar vad de är gräsliga, hahaha.
Cirka 2012-2014. Osäker på vilka år dessa är ifrån, men gissar på runt då. Alla är ifrån utlandsresor. Gillar när jag och Felix försöker stå på händerna i vattnet (när blir man för gammal för att göra det? Aldrig va?) och han var då tusan inte bra på det haha!
Cirka 2009-2011. Kommer ni ihåg när de där "galler-brillorna" var populära? De som jag har i rosa på flera utav bilderna här? Vad var det de hette..shuttershades va? Herrejävlar vad de är gräsliga, hahaha.
Cirka 2012-2014. Osäker på vilka år dessa är ifrån, men gissar på runt då. Alla är ifrån utlandsresor. Gillar när jag och Felix försöker stå på händerna i vattnet (när blir man för gammal för att göra det? Aldrig va?) och han var då tusan inte bra på det haha!
Cirka 2011-2012. Jag och bubb i Stockholm fast olika år, jag som tittar ut över Stockholm, och jag och Sabina på hennes skolavslutning. Liten blond trollunge, korven<3
Veckans Utmaning: Brevväxling; Nyårsbrev
2017-12-29 @ 12:15:14
Om ni väljer att själva delta i Veckans Utmaning får ni gärna länka era inlägg i kommentarsfältet så jag får läsa (kanske länka?) dem! Låt oss peppas av varandra!
Har ni ingen blogg är ni varmt välkomna att ändå skicka eran lista i kommentarsfältet ❤
Denna veckas utmaning kommer sent då jag haft en del att göra denna vecka, men utmaningen är iallafall en brevväxling.
Skriv ett brev till dig själv där du berättar om ditt 2017 ur en positiv synvinkel. Berätta om jobbiga saker du tagit dig igenom, roliga händelser, något du är stolt över, vad du lärt dig -och berätta vad du vill ta med dig in i 2018. Om du just nu går igenom något tufft -peppa dig själv! Tänk att du ska stötta en kompis, vad skulle du säga? Du får själv välja om du vill skriva det i jag- eller du-form.
Undrar du vad "Veckans Utmaning" är eller varför jag gör dem? Läs här [LÄNK]
Har ni ingen blogg är ni varmt välkomna att ändå skicka eran lista i kommentarsfältet ❤
Skriv ett brev till dig själv där du berättar om ditt 2017 ur en positiv synvinkel. Berätta om jobbiga saker du tagit dig igenom, roliga händelser, något du är stolt över, vad du lärt dig -och berätta vad du vill ta med dig in i 2018. Om du just nu går igenom något tufft -peppa dig själv! Tänk att du ska stötta en kompis, vad skulle du säga? Du får själv välja om du vill skriva det i jag- eller du-form.
Undrar du vad "Veckans Utmaning" är eller varför jag gör dem? Läs här [LÄNK]
j a r
2017-12-28 @ 19:38:11
När jag och Felix firade 7 år tillsammans i början av december så ville jag ge honom någonting speciellt, någonting personligt. Så jag köpte en fin burk och målade dit "I♥U" (cheesy but still cute), och sedan satt jag lääänge och skrev lappar där jag berättade om olika saker jag älskade med honom. Jag skrev alla på ett lite tjockare "kartongaktigt" papper och la i burken. Sedan skrev jag ett mini-brev där jag skrev bl.a att om han någonsin tvivlade på mina känslor så ska han ta en lapp i burken, och så knöt jag om ett rött band om det. Det är en enkel och billig present, men mer personligt än så blir det nog inte.
Har ni gett bort någon årsdagspresent någon gång? Vad gav ni? 🎁
När jag och Felix firade 7 år tillsammans i början av december så ville jag ge honom någonting speciellt, någonting personligt. Så jag köpte en fin burk och målade dit "I♥U" (cheesy but still cute), och sedan satt jag lääänge och skrev lappar där jag berättade om olika saker jag älskade med honom. Jag skrev alla på ett lite tjockare "kartongaktigt" papper och la i burken. Sedan skrev jag ett mini-brev där jag skrev bl.a att om han någonsin tvivlade på mina känslor så ska han ta en lapp i burken, och så knöt jag om ett rött band om det. Det är en enkel och billig present, men mer personligt än så blir det nog inte.
Har ni gett bort någon årsdagspresent någon gång? Vad gav ni? 🎁
NOSTALGI: Bilder ni troligtvis inte har sett #1
2017-12-27 @ 21:29:00
Häromkvällen lånade jag mammas dator en sväng, och upptäckte att hon hade masssssor utav gamla bilder (då menar jag alltså från ca 2005/2006 och framåt). Jag älskar att sitta och kolla igenom gamla bilder som man trodde var borta, eller som jag inte ens sett själv. Tänkte dela med mig utav ett gäng här, men jag delar upp dem i olika inlägg då det blir en jäkla massa bilder annars haha!
2011. Tror jag? Dessa bilder är från då familjen var och hälsade på Natta under tiden hon bodde i Stockholm, och en väldigt snygg frukostbild på mig och Felix. Jag smälter verkligen när jag ser Felix, han hade alltså inte fyllt 15 år än och titta vilken liten plutt han är?!
Ca 2011/2012. Dessa är också från 2011, tror jag, kanske 2012. Bilden då vi sitter i gräset gillar jag, vi sitter nämligen framför min mormor & morfars grav. Jag hade inte klarat att vara där på väldigt länge, så jag satte mig i gräset och sa "ni kan gå till bilen så länge, jag måste bara sitta här en stund". Istället för att gå, så satte sig de andra tre bredvid mig, och så la de armarna om mig och varandra. Så fin stund.
Ca 2005/2006. Här var jag cirka 10-11 år och vi åkte på resa till Gran Canaria. Var konstig redan då, skönt att veta, haha. Diggar "diamant-slipsen", såg den på en marknad och köpte den direkt, tyckte den var sååå cool kommer jag ihåg. Galet när man tänker att detta är över 10 år sedan.
Mellan 2009-2011. Här var jag alltså mellan 13-16 år och tyckte att jag var helt vuxen och såklart asball. Hahaha. Ett gäng utav bilderna är från min systers student; älskar att jag först var finklädd i klänning och sedan gick in för att byta om till myskläder, mitt i alltihop, så typiskt mig haha. Ser ni mittenbilden på nedersta raden, där jag har rosa jacka och solbrillor på huvudet? Jag har inte "resting bitchface", jag har "resting I will destroy you all-face". Ond.
Så, det var dagens nostalgitripp. Fler kommer någon dag, kanske redan imorgon :)
Så, det var dagens nostalgitripp. Fler kommer någon dag, kanske redan imorgon :)
En julafton med familjen🎄
2017-12-25 @ 21:31:46
Måste få skryta: Jag gjorde deras köttbullar, griljerade min egen skinka och gjorde hemmagjord rödbetssallad. Köttbullar har jag gjort innan, men de andra har jag aldrig gjort och det blev jättebra. Stolt haha!
Hade ni en bra julafton igår?🎅🏻🎄
Jag hade en supermysig julafton igår! Den började som vanligt med julfrukost hos Felix mormor & morfar. Vad kan vara bättre än att börja julafton med gröt?! Dock verkar jag ha förlorat kroppskontrollen en aning, då jag startade upp med att dra omkull en ljusstake, sirap och två glas julmust...japp, haha. Efter frukost blev det julklappsutdelning och skratt, innan jag åkte hem till mamma. Där lagade vi en massa julmat tillsammans, sjungandes till julmusik. Det finns ju så god vegetarisk mat nu för tiden, så jag hade ett fulländat julbord jag med! Min vegoskinka griljerade jag med honung, kryddpeppar, salt och chilipulver -sååå gott!! Dessutom är köttbullarna från Quorn to die for, så jäkla goda. Med mammas fiskfria janssons är livet komplett. Ja, hela livet är komplett då. (Tog med mig och åt till frukost idag hehe)
Efter julbordet höll jag på att explodera, så vi pratade och spelade spel en stund, medan Pelle åkte och var tomte hos familjevänner. Sedan hade vi julklappsutdelning, och en massa prat och skratt. Var inte hemma förrän framåt 23 och somnade gott. En himla bra julafton♥
Efter julbordet höll jag på att explodera, så vi pratade och spelade spel en stund, medan Pelle åkte och var tomte hos familjevänner. Sedan hade vi julklappsutdelning, och en massa prat och skratt. Var inte hemma förrän framåt 23 och somnade gott. En himla bra julafton♥
Måste få skryta: Jag gjorde deras köttbullar, griljerade min egen skinka och gjorde hemmagjord rödbetssallad. Köttbullar har jag gjort innan, men de andra har jag aldrig gjort och det blev jättebra. Stolt haha!
Hade ni en bra julafton igår?🎅🏻🎄
