kärlekssommar
Jag ligger fortfarande sjuk, blev det efter att dumt nog ha glömt jackan hos en kompis och sedan varit ute till kl 05 i bara kofta..smart. Så har legat sjuk i några dagar, men börjar bli bättre (peppar peppar ta i trä). Har inte haft någon feber idag, vilket nästan är ännu värre då jag blir extremt rastlös och vill ut på promenad eller springtur, men det vore väldigt dumt då jag hostar som en tok. Blir galen av att vara stilla såhär länge. Några tips på hur man blir av med hosta snabbt?
Förresten; Jag håller på och jobbar med en liten grej som jag är såå glad över, när det är färdigt kommer ni få se! Har ni några idéer på vad det kan vara?
Follow
iltpoetry
Follow
Q/A - allt ifrån ögonbryn till psykisk ohälsa
Här kommer alla svar på era frågor, jag har inte kategoriserat upp dem då jag inte orkar, men då jag ligger sjuk tänkte jag passa på att svara iallfall.
Vad är din favoritoutfit?
Jag är en väldigt bekväm person, jag föredrar att ha kläder där jag kan ligga på soffan likaväl som klättra i berg (ungefär), så vad som helst som är skönt. Allra bäst är nog mina älskade byxor från Lager 157 (länk) eller favoriterna från Ullared (bästa byxorna någonsin), med antingen en body eller skön tröja.
Tre favoriter, till höger är från jobbet därför jag har mina bombsnygga tofflor
Finns de ngt plagg du inte klarar dig utan?
Det är väl bh i så fall, jobbigt att springa runt med skumpande bröst, ryggen tar stryk nog ändå. Annars säger jag nog gose-tofflor, hade inte klarat hösten/vintern utan mysiga tofflor.
Egenskaper du värdesätter hos andra?
Det finns många egenskaper jag värdesätter hos människor jag vill ha någon form utav relation med, men framförallt ärlighet, lojalitet och humor. Jag tror de är grundstenarna i alla hälsosamma relationer.
Favoritmat?
Släktens vegetariska kroppkakor, raggmunk, quornsallad och vegetarisk korvstroganoff. Kan inte bara välja en utav dem, de är dödligt goda allihop.
Vad målar du helst? Vad är roligast liksom?
Svår fråga, jag har inget motiv jag direkt föredrar utan målar det som dykter upp i huvudet. Oftast börjar jag med en idé, men slutar med något helt annat. Men gillar saker där jag får använda olika tekniker och material; såsom min tavla "Hör min tystnad" (nedan) där jag använde olika typer utav penslar, paljettkniv, svampar, fingrarna, akryl- & akvarellfärger, papper, limm, plåster och tejp. Den var jäkligt stimulerade att göra!
Har du ngn låt du skäms lite över att du älskar?
Nja, jag skäms inte så lätt. Men ska det vara någon jag vet att andra rynkar lite på näsan åt, så har jag alltid älskat "Climbing The Walls" av Backstreet Boys, och "Wannabe" & "Stop" av Spice Girls, t.ex. Älskar att lyssna på dem när jag städar. Men det är nog därför att jag växte upp när de var som störst.
Kan du börja med Youtube?
Haha njaa, jag tror inte det. Vet inte vad jag skulle göra med en youtubekanal? Men vem vet, det kanske kommer en dag när jag är tillräckligt uttråkad.. ;)
Vad får dig o tycka någon är oattraktiv? Personlighet eller utseende eller båda
Alltså jag h a t a r "machokillar" som beter sig som några jäkla gorillahanar och tror att alla ska falla vid deras fötter för att de hittat pappsens gömda steroider, ungefär. Föredrar snälla, genuina snubbar som kan bjuda på sig själva. Utseendemässigt har jag alltid haft svårt för mycket skägg, lite skäggstubb kan va snyggt, men mer än så får det att krypa i kroppen på mig. Men skulle jag träffa världens goaste människa som har skägg, så skulle jag inte backa pga det.
Kan du dansa?
Inte ens om livet hängde på det! Dock har det aldrig stoppat mig, haha.
Hej! Jag har bara en fråga, inget illa menat eller så men du skrev typ att inte gräva ner sig själv, lyssna på peppande musik, sköta sömn och mat sen låta andra finnas där för dig om du vill bli lämnad ifred? Är inte det lite tvärtemot det du har gjort? Har följt din blogg ett par år nu och om jag minns rätt så skrev du att du inte åt så mycket alls, sen är det många inlägg som handlar om erat förhållande och din bästa vän, att du ville bli lämnad ifred precis när ni gjorde slut och att du inte kommer svara någon, sen att du försökt lyssna på ”försök att inte gråta” musik när du velat gråta bara för att du varit så sorgsen? Är inte det tvärtemot dina tips? Var det svårt att försöka följa dina tips då eftersom du skrivit allt det där jag nämnde ovan? Eller har du insett allt det där efter allt? Tänker mer hur svårt det kan va men det kanske är individuellt? Ha det bra
Hej! Jag tar absolut inte illa upp på något sätt, din fråga är jättebra!
Du har helt rätt i att jag gjorde mycket tvärtom i början, t.ex. ville jag bli lämnad ifred men som jag skrev i tidigare inlägg så lät inte mina närstående mig vara ensam, vilket jag senare förstod räddade mig. Lyssnar på peppande musik gör jag dagligen då det påverkar mitt humör väldigt mycket, men däremot berättade jag i ett inlägg att jag inte alls kunde gråta på länge vilket jag visste att jag egentligen behövde (det är viktigt att kunna gråta när man sörjer) och försökte då att få mig själv att släppa ut känslorna för att undvika en större smäll senare. Jag har lärt mig hur jag fungerar, och jag behöver lätta på trycket lite då och då för att inte bli en tickande ångestbomb, däremot får gråtande inte bli det enda jag gör. Mina tips är både individuella och generella; jag har hjälpt många vänner gå genom uppbrott och då har dessa saker varit avgörande, men mängd och process är individuellt.
Ja, det var väldigt svårt att följa mina egna tips, främst då jag är en person som vill sörja ifred och stänga in mig med min ångest -men mina närstående hjälpte mig inse att jag behövde acceptera andras hjälp och ta tag i mig själv, annars skulle jag bli fast i självhatet. Det är alltid svårt efter ett uppbrott eller något typ utav svek, för de allra flesta, men sen beror det såklart väldigt mycket på hur man är som person annars.
Hoppas du känner att du fick svar på dina frågor! Kram
(Denna kommentar lämnades under "13 tips: Hur du tar dig genom ett break-up" men jag valde att svara på den här då jag tycker det var bra frågor)
Vilka diagnoser är det di har? Hur mår du just nu? Hoppas de går bra för dig, känner dig inte men håller på dig!
Jag är diagnostiserad med ADHD, Bipolär Sjukdom typ 2, paniksyndrom, GAD och något som jag tror kallas för kroniskt förhöjd suicidrisk. I depressiva episoder har jag även återkommande ocd, social fobi och agorafobi.
Just nu går det väldigt upp och ner hela tiden, jag sörjer inte längre men är ganska trasig för tillfället då jag hela tiden finner mig själv vara "på min vakt" och tror att alla ska svika mig/gå bakom min rygg. Men jag försöker umgås med människor jag gillar och ha roligt!
Jag har nyligen blivit dumpad av killen jag älskat i 3 år, och kan inte släppa honom alls. Vill inte träffa mina vänner, vill bara ligga och gråta och att han ska komma tillbaka. Du verkar ha kommit långt på kort tid trots att du fick gå igenom det värsta tänkbara break-up-scenariot, så har du några tips på hur man kommer över någon? Förlåt om jag är jobbig men är desperat och vet inte vad jag ska ta mig till. Älskar din blogg och tycker du är så häftig. Tack på förhand
Fina du! Vad tråkigt att höra att du mår så dåligt, det gör ont i mig att någon ska behöva lida så! Jag skrev ett inlägg efter jag läst din kommentar, med just tips; inlägget hittar du HÄR.
Vill bara säga att det blir bättre, just nu känns det som att du kommer må sådär hela livet och som att kärleken till ditt ex ska kväva dig, men jag lovar att det blir bättre. Låt dina vänner och familj finnas där, du kommer tacka dem i efterhand. Om du behöver prata någon gång så kan du kontakta mig på facebook eller via min mejl rakkurvablogg@hotmail.com , styrkekramar♥
Älskar du Felix frtf? Träffar du nån nu?
En del av mig kommer alltid älska Felix, såklart, vi formade och utvecklade varandra och delade något väldigt fint under många år. Men jag är inte kär i honom längre. Jag vill inte ha något seriöst på ett tag, jag behöver mig själv mest just nu, men däremot träffar jag folk "just for fun".
Hur fixar du dina ögonbryn?:)
Jag plockar, klipper och färgar dem hemma framför spegeln, så jag ska slippa sminka dem haha! Använder färg från Dollarstore (kostar endast 40:- och har färgat mina egna 3-4 ggr, samt 2 kompisars och har ännu färg kvar), samt klipper dem med nagelsax för att få dem raka. Föredrar detta framför att sminka dem då det både sparar tid och ser mer naturligt ut.
Hur känner du för Felix o Anna nu?
Jadu, vad ska jag känna? Jag tycker det är väldigt tråkigt att jag & Felix inte kan vara vänner då vi stod varandra allra närmast under nästan 8 års tid, men jag tycker inte illa om honom och jag förstår ändå att han tycker det är "för jobbigt" att ha någon kontakt. Anna har jag släppt helt då jag inte vill ha en sådan människa i min närhet, jag bryr mig inte om henne alls och kommer aldrig mer göra. Jag hoppas att slippa fler frågor gällande dem nu, de är ute ur mitt liv.
Hejsan bästa, grymma och saknade du! Satt och tänkte på det bästa jag vet med dig, att du är stark, cool och förjäkla kul! Så då undrar Jag, vad är det bästa du vet med DIG själv? Något du är stolt över! ❤
Finaste du!!♥ Det jag är mest stolt över är att jag är väldigt ärlig (för ärlig får jag höra ibland dock), alltid vill se det bästa i människor, är väldigt framåt, dömer ingen, bryr mig om alla och att jag är väldigt sprallig (älskar att hitta på roliga saker, bjuda på mig själv och skratta).
Har ni några andra frågor eller funderingar får ni lämna en kommentar eller mejla mig på rakkurvablogg@hotmail.com 😊
Follow
13 tips: Hur du tar dig genom ett break-up
Tillåt dig själv att sörja -men var noga med att inte gräva ner dig
När man förlorar någon, levande eller död, så påbörjas en sorgeprocess och det är viktigt att man tillåter sig själv att sörja. Det går upp och ner, fram och tillbaka, och det är helt normalt. Sedan sörjer vi inte likadant, men processen är ungefär densamma och lika viktig för alla. Däremot måste man vara uppmärksam på sitt eget mående och se till att man inte gräver ner sig eller isolerar sig, då är det tuffare att ta sig ur svackan.
Låt andra finnas där för dig, även om du vill bli lämnad ifred
Detta är något jag har extremt svårt med, jag är en person som helst av allt vill isolera mig från omvärlden och stänga in mig med min sorg -men det kommer bara förvärra situationen. Mina vänner och familj har minst sagt räddat mig, den första veckan gjorde jag allt jag kunde för att bli lämnad ifred; jag försökte på alla sätt att knuffa bort alla som brydde sig om mig. Men de lämnade mig inte, de var hos mig hela tiden. När jag sa att jag inte orkade göra något så sa de "det är okej, du kan få ligga och gråta och skrika, jag är hos dig iallafall". Hade de inte funnits där varje sekund så hade jag definitivt inte varit i livet idag. Så låt dina närstående finnas där för dig, även om du helst av allt vill bli lämnad ifred för stunden, du kommer vara tacksam efteråt.
Försök att hålla fast i viktiga rutiner, såsom mat & sömn
Jag är inte alls bra på detta, faktum är att tappat 14 kg på ca 1 månad då jag alltid tappar hungern när jag inte mår helt okej, och kräks extremt mycket när jag har ångest. Detta har gjort att jag får svårt att börja äta igen, oavsett om jag mår bra eller dåligt, för hungern finns inte där och kroppen startar krig när jag äter. Jag har också otroligt svårt att sova när jag inte mår bra, jag kan vara vaken i 2 dygn och sedan sova i 1 dygn. Men jag kämpar för att få ordning på detta, för det är väldigt viktigt att de grundläggande behoven uppfylls, annars mår inte psyket heller bra.
Gör om i hemmet - det är bara ditt nu!
Hatade ditt ex det där bordet du såå gärna ville ha, eller kanske tyckte hen att dina gardiner var gräsliga? Well, vem ska stoppa dig nu? Gör om hemma så det känns som ditt, för du förtjänar att känna dig hemma! När man har ett hem där man trivs, så ger det den trygghetskänsla man behöver för att kunna trivas med sig själv också.
Lyssna på power-musik
Jag har lyssnat såå mycket på musik som ger mig riktigt power-känsla, har en "Girlpower"-lista fylld utav kvinnliga artister med låtar som gör det svårt att sitta still. Jag påverkas otroligt mycket utav musik, därför är jag väldigt noga med att lyssna på sådant som stärker mig. Här får ni några tips på låtar jag lyssnat sönder:
Se till att ha riktigt jäkla roligt!
Du kommer gråta och må skit, du kommer ha dagar då du känner dig så fruktansvärt sviken, och det är okej. Jag ville inte göra någonting, men mina bästa vänner sa då till mig "jo Bella, du måste ha roligt mellan tårarna, annars går du under" och det är det bästa någon sagt till mig. Man måste skratta, gå ut och dansa, träffa människor, ta underbara nattdopp, och bara få ha roligt. Ledsen kommer man vara oavsett, men man får inte glömma att ha roligt!
Var inte rädd för dina egna känslor
När man genomgår en kris (som ett uppbrott ofta blir) är det vanligt att känslorna svärmar runt i kroppen, och att humöret går väldigt mycket upp och ner hela tiden. Ibland kan man känna känslor man inte är van vid och det kan kännas nästan skrämmande, men tryck inte undan dina känslor. Är du arg så skrik rakt ut, är du ledsen så gråt, men viktigast utav allt; är du glad så tillåt dig själv att skratta! Jag har upplevt väldigt många blandade känslor under denna tid, och har för första gången i mitt liv känt rent hat vilket jag tyckte var väldigt obehagligt då jag inte riktigt har det i mig annars, men det är så det är och det är inget fel.
Skicka inte det där smset
Man vill höra av sig, vare sig man är ledsen eller arg så vill man höra av sig till exet i början. Men gör inte det, för det kommer inte att göra någonting lättare. För en sekund känns det bättre att kanske ha få skrivit att du hatar hen eller saknar hen, men efteråt kommer det kännas skit. Det är många gånger jag velat ringa och skrika ut allt jag känner till både mitt ex och min f.d bästa vän, men jag har inte gjort det, för jag bestämde mig för att inte sjunka till deras nivå. Och jag är tacksam att jag hållit fast vid det, så jag kan gå med huvudet högt och slippa känna att jag har någonting att be om ursäkt för.
Älta, älta, älta
De första veckorna var jag verkligen trasig, det som hänt tog upp all min tankekraft och mina vänner sa åt mig att älta det med dom, vilket jag är såå tacksam för. Att prata om det med någon annan gör att man kan reda ut knutarna på ett helt annat sätt (varför tror ni det är så vanligt med psykologer liksom?), och man får till slut lite distans från problemet så man kan se det med nya ögon. Så man behöver älta ett tag. Se bara till att det inte är det enda du gör.
När du inte kan sova; ligg inte kvar och grubbla
Har du legat i över 1 timme och bara grubblar, kan inte slappna av, vrider och vänder på dig med ångesten liggandes som en sten i magen? Ligg inte kvar! Gå upp och gör något för att distrahera och trötta ut. Jag brukar gå ut på en promenad eller springtur, med musik i lurarna eller en kompis över telefon, och bara köra slut på mig. Mitt huvud rensas samtidigt som jag blir fysiskt trött, så tar jag en snabbdusch och sover sen. För mig funkar det varje gång, men alla vill inte gå ut mitt i natten, så hitta någonting stimulerande som passar dig!
Träffa någon ny
Alla har olika lång sorgeprocess, och alla har olika tidpunkt då de känner sig redo för någon ny, men oavsett så kan det vara roligt att flirta lite. Jag är väldigt framåt, och jag tycker om att flirta med människor, det är sådan jag är naturligt. Jag vill för tillfället inte ha något seriöst (detta är det längsta jag varit singel sedan jag var ca 12 år liksom), men jag dejtar och träffar folk och har roligt. Det kan vara skönt att träffa andra och upptäcka hur roligt man kan ha utan exet.
Om du blivit illa behandlad; Förstå att allt inte är ditt fel
Jag har lätt för att skuldbelägga mig själv, mitt dåliga samvete är min dödligaste sjukdom brukar min psykolog säga, men i denna händelse har jag för första gången i mitt liv inte känt någon skuld. Jag är godtrogen och litar på människor, särskilt de som står mig närmast, och jag vägrar hata mig själv för att ha varit en bra vän. Sedan fick jag sota för min tillit, men jag känner ändå inte att det är mitt fel. Om någon behandlar dig sådär illa, så gå därifrån och vänd aldrig tillbaka. Som Rise Against sjunger; "We learn to stand up and just to walk away, sometimes the cold hearts aren't worth the love or the hate. Learn to let go, learn to walk away."
Sätt dig själv först
Detta är så jäkla viktigt, du SKA vara nummer 1 i ditt eget liv! Gör det du mår bra av, strunta i vad andra tycker och tänker, du förtjänar att må bra. Lär dig att tycka om dig själv, och att bli din egen trygghet. I ditt liv är det du som är viktigast, så du ska trivas i dig själv!
Det var mina 13 tips på att ta dig genom ett jobbigt uppbrott. Har ni några tips ni skulle vilja lägga till i listan? Hur har ni gjort?
Follow
Söndagsdöden
</div
Follow
Fråga vad som helst!
Nu var det flera år sedan jag senast hade en frågestund, men nu när jag inte orkat uppdatera så bra och har lite torka, och dessutom får många frågor, så tänkte jag att det var dags.
Så ställ alla frågor ni kommer på, så kommer jag svara på alla era undringar i antingen ett videoinlägg eller vanligt, får se vad jag känner för då haha! Lämna en (eller flera) kommentar med det du undrar, anonymt är helt okej!
Follow
Det är okej att vilja dö ibland
Den senaste månaden har jag, som ni vet, tvingats gå genom helvetet. Att ens s.k "bästa vän" och sambo ska gå bakom ryggen på en är aldrig något man förväntar sig, så det har varit en rejäl känslostorm för mig. Jag har aldrig i mitt liv mått så dåligt, samtidigt som jag aldrig mått så bra, vilket är extremt förvirrande och jag har svårt att hitta någon stadig punkt att stå på.
Jag grät konstant i 10 dagar, sedan kom ilskan och hatet, och det liksom tryckte undan ångesten lite. Men jag har hela tiden vetat att jag måste gråta, jag har inte gråtit färdigt och om jag inte släpper på trycket så kommer jag explodera. Jag försökte få mig själv att gråta i flera veckor; jag lyssnade på sorgsen musik, kollade "try not to cry"-videor, jag satte till och med igång Titanic -men fortfarande ingenting. Jag gjorde så att jag själv mådde riktigt illa (har illamående-fobi) i försök att framkalla tårar, men vad jag än gjorde så kunde jag inte gråta. Jag fick, vad läkarna tror, något fel på gallan vilket var den värsta smärtan jag någonsin känt och jag mådde fruktansvärt, och jag kom på mig själv med att tänka "men varför gråter jag inte?". Jag började till och med undra om jag blivit känslokall, om det hade blivit för mycket så allt bara stängdes av. Jag, som alltid varit en känslosam människa och haft nära till tårar, kunde inte gråta.
Men igår kom explosionen jag väntat på, värre än jag trodde. Jag vaknade gråtandes, och kunde endast lugna mig kortare stunder innan jag bröt samman igen. Jag pratade med min läkare från psyk, vilket slutade med att jag grät och skrek "allt är så jävla svart nu, ingenting har någon mening, hur fan kan du säga åt mig att jag måste leva när jag inte vill? Jag är så jävla färdig!". Jag satt och kedjerökte för att försöka stilla ångesten. Jag ville inget annat än att dö, jag kunde verkligen inte se någon mening med att fortsätta kämpa. Jag stod i köket med en näve tabletter i handen och det enda jag kunde tänka var "finns det någon som ens skulle gråta på min begravning, eller blir dom bara lättade?". Jag hämtade mina färdigskrivna brev, fyllde ett glas vatten, satte mig på köksstolen. Jag var 100% redo, utan minsta tvekan, det var nog. Men så kom båda mina älskade katter. Den ena hoppade upp i knät, den andra på bordet, och de skrek högt för att få min uppmärksamhet. De bröt min besatthet en sekund, och en sekund var allt som krävdes för att jag skulle inse att det inte var värt det. De människorna är inte värda det. Det är sjukt att människor man gjort allt för, som man älskat av hela sitt hjärta och som tidigare varit anledningar till att kämpa, ska bli anledningen till att man vill ge upp.
På kvällen gick jag ut och gick i över 1 timme, jag var egentligen sjuk och inte särskilt pigg, men jag visste att jag var tvungen att göra mig av med min ångestfyllda energi annars skulle jag bli destruktiv igen.
Saken är den att jag tänker på döden varje dag, det har jag gjort hela mitt liv. Jag har alltid haft en väldigt romantiserad syn på döden; att man får själsligt lugn, all smärta försvinner, man blir fri, och man får träffa dem man förlorat. Så för mig är döden något fint, vilket nog ökat min besatthet. Jag har en kronisk dödslängtan som jag lärt mig att leva med, och oftast kan jag hantera det. Det låter fruktansvärt och jag kan se hur många av er som skakar på huvudet och tyst säger "men herregud", men om sanningen ska fram så är det okej. Det är okej att vilja dö ibland, att undra hur det skulle kännas, längta efter friheten. Det är okej att inte vilja kämpa mer, att känna sig färdig, att vilja ge upp. Det är känslor, och det är okej, så länge man inte agerar på dem. Ja, självmord är extremt själviskt, och jag tycker aldrig man ska göra det, men samtidigt har jag tråkigt nog full förståelse för dem som gör det. Jag förstår, för jag står på samma avsats redo att ta steget, men jag väljer att stå kvar lite till. Jag vet inte hur många gånger jag satt upp en "deadline" för mitt eget liv; bestämt mig att är det inte bättre tills detta datum, då är jag klar. Men saken är den att känslor går upp och ner, och hur djupt ner det än går så kommer det alltid gå upp igen, förr eller senare. Så det är inte värt det.
Jag har mycket att leva för, många människor som bryr sig om mig, så många roliga stunder kvar att uppleva, platser att besöka, främlingar att skaka hand med. Jag måste bara påminna mig själv om att jag inte vill missa allt.
Follow
LATEST
</div
Follow
10 SANNINGAR OM MIG
1] Jag är tokig i att bada (ute alltså). Går jag i så vill jag aldrig gå upp. Jag älskar att dyka efter saker också, plocka upp skräp från sjöbotten. Det är delvis roligt att se vad man hittar, men känns också jäkligt bra att man faktiskt tar bort skräp från vattnet.
2] Jag kollar väääldigt mycket på Youtube. Men jag kollar nästan enbart på David Dobrik, Liza Koshy och DALLMYD.
3] Jag är en väldigt omtänksam och snäll person, som bryr mig om alla och har alltid fått höra att jag förlåter för lätt. MEN, när du väl korsat min gräns så finns det ingen återvändo, då stänger jag av allt för dig och skulle inte ens bry mig om du dog.
5] Jag gillar bara kalla makaroner, inte varma. Helst med kycklingkrydda, pommeskrydda eller aromat på.
6] När jag känner mig stressad klarar jag inte att stå i kö. Stod i kö en gång och tjejen längst fram var extremt långsam, och skulle ha hjälp med saker som inte är personalens jobb (inte när det står 30!!! personer i kö iallafall). Jag bet ihop så hårt att jag bet sönder en tand. Så glad var jag.
7] Jag älskar att stå i köket, men gör det sällan till bara mig. När jag inte har någon annan att laga mat/baka till blir det lätt att jag struntar i det helt, vilket inte är så bra då jag kan gå flera dagar utan att äta något annat än någon frukt eller en drickyoghurt liksom. Men ska någon annan äta också så kan jag utan problem laga mat/baka i flera timmar!
8] Fåglar, katter och elefanter är mina favoritdjur. Alltid varit fascinerad utav fåglar (vill också kunna flyga), katter har jag haft hela mitt liv och älskar, och elefanter är bara så otroligt majestätiska djur!
9] Jag föredrar att sova ensam. Enda gången jag tycker om att sova med någon är när jag är riktigt kär, annars vill jag gärna att du går, I need my space.
10] Mina vänner brukar skoja om att jag är en bitch, bara för jag är väldigt rak och ärlig, speciellt mot män. Tydligen är det manliga egot väldigt skört... Haha nemen jag gillar inte att linda in saker, tycker jag något så säger jag det, orkar inte med en massa larv.
Follow
SENASTE GENOM TELEFONEN
Follow
Den enda som behöver älska mig
När jag ser dessa bilder vill jag kräkas. Jag vill skrika, jag vill slå, jag vill gråta. Faktum är att när jag skulle ta dessa skrek jag rakt ut flera gånger, sa högt "fyfan så jävla äcklig", kritiserade varje millimeter av mig själv. Självhatet jag byggt upp under så många år är extremt kraftfullt och sliter mig dagligen i småbitar. När jag är bland människor tänker jag aldrig på hur de ser ut eller deras brister, för jag är så upptagen med att höra självhatet som ett smärtsamt eko i huvudet. "Nu ser dom hur ful och äcklig jag är, fyfan varför gick jag ens ut? Jag skulle stannat hemma, jag kan inte visa mig ute mer, detta blir sista gången" skriker ångesten inom mig. Jag kan inte räkna alla gånger jag låst in mig hemma dagar i streck, inte klarat att någon ska ens titta på mig, stått och skrikit rakt ut i spegeln, äcklats av mig själv till den grad att jag kräkts. Och varje gång någon gjort mig illa har det liksom matat självhatet, ångesten har använt andras handlingar som bensin på elden, talat om för mig att det är för jag aldrig kommer vara bra nog, aldrig vara värdefull nog.
Jag trodde att det räckte att bli älskad utav någon, att det var vad jag behövde, och när jag blev så väldigt sviken anklagade jag mig själv för att vara värdelös, att jag skulle dö utan hans kärlek. Men efter all skit som hänt senaste tiden har jag insett att det aldrig var hans kärlek min själ längtade efter; det var min egen. Det spelar ingen roll hur många som älskar en, om man hatar sig själv. Den viktigaste personen i mitt liv är jag, det måste vara jag, och jag är tvungen att lära mig att jag ska vara min egen prio 1. För tillfället vill jag inte ha någon som får mitt hjärta att slå extra slag eller som älskar mig, för det är inte var jag behöver. Jag behöver lära mig att se på mig själv med glädje, att ge mig själv den kärlek jag alltid lagt på andra, att inse mitt eget värde.
Kanske tar det veckor, kanske månader och kanske tar det flera år, men jag är fast besluten om att älska mig själv en dag. Jag behöver veta hur viktig jag är i MITT liv, först då kan jag släppa in någon annan i det igen.
Follow
10 fåniga "dejtingregler"
Dejtingregel #1: "Se till att han/hon tar första steget"
Hur ska man någonsin få kontakt om ingen vill ta första steget? Det är ju bara larvigt. Ska man sitta och tänka "hoppas den hör av sig så vi kan få kontakt"? Då finns det ju aldrig någon chans. Verkar någon intressant så ta steget och prata med personen!
Dejtingregel #2: "Hör inte av dig igen förrän han/hon har svarat"
Så fånigt så det finns inte, endast för man inte ska verka "för på". Men om personen inte svarat och du har något att säga eller fråga, ska du då sitta och vänta som ett fån? Jag personligen glömmer ofta att svara, tror många gånger att jag har svarat trots att jag inte har det, och skulle inte tycka personen var dum i huvudet om den hörde av sig igen. Skulle snarare tycka det var lite sött att personen vill prata med en.
Dejtingregel #3: "Få lite övertag; verka lite bättre än andra eventuella kandidater"
Ja, denna regel hittade jag verkligen. Det är en sak att berätta om ens framgångar, men en annan sak att skryta och försöka framstå som bättre än andra -det finns inget mer avtändande än en uppblåst skrytmåns. Träffade en kille vars första mening var "jag har precis köpt en ny *någon flashig bil*, jag tjänar jävligt bra vet du, säkert mer än andra du träffat" och jag svarade inte ens, jag bara vände och gick. Jag vill gärna höra om ditt liv, och om det går bra för dig är det superroligt, men det finns en stor skillnad mellan att konversera och skryta.
Dejtingregel #4: "Spela svårfångad, och vänta en stund innan du svarar när den skriver, verka upptagen"
Känns som det är taget ur en halvtaskig chick flick där paret gjorde slut rätt snabbt. Om du inte svarar mig så kommer jag inte tänka "oj vilken intressant människa, honom vill jag prata mer med" utan jag kommer rycka på axlarna och gå vidare, simple as that. Sen behöver man ju inte svara varje minut, verkligen inte så jag menar, för man har ju faktiskt ett liv. Och att spela svårfångad, vad är det ens för larv? Vet människor som sätter sig med telefonen läääänge bara för att verka "obrydda", och då skulle jag gå därifrån. Antingen är man intresserad eller så är man inte, svårare än så är det faktiskt inte.
Dejtingregel #5: "Du vet vad du känner och vill, men hon/han behöver inte veta det direkt"
Känner bara: bitch what? Om jag träffar någon så vill jag gärna ha ett hum om vad personen vill ha ut av relationen. Jag tycker alltid att ärlighet varar längst, så vill jag vara vänner säger jag det, vill jag något mer säger jag det, och vill jag bara ha lite nattligt sällskap säger jag det. Man behöver inte krångla till det så djävulskt.
Dejtingregel #6: "Berätta inte för mycket om dig själv, var lite mystisk"
Svårtolkad regel ärligt talat. Det är inte så att man behöver sätta sig och berätta detaljerna om morgonens toabesök liksom, men att vara öppen är en egenskap jag värdesätter högt. Jag är en väldigt öppen person (som ni antagligen vet eftersom ni läser min blogg), och jag trivs i sällskap där andra är på samma sätt. Jag älskar att diskutera, argumentera, prata på djupet, lära känna en människa. Jag är väldigt intresserad av andra människors åsikter och erfarenheter, så jag vill att du ska säga vad du tycker och tänker utan censur.
Dejtingregel #7: "Mannen ska alltid betala"
Ja, om han är din sugardaddy kanske. Annars är ni båda vuxna människor som kan betala. Vissa vill betala allt, vissa vill dela notan -och alla alternativ är helt okej så länge ni är med på det båda två. Men träffa inte någon med inställningen att den måste betala allt, det är bara fult.
Dejtingregel #8: "Skratta, men inte för mycket, du vill inte verka galen"
Jag vet att det är svårt att tro att någon skulle sätta detta som en regel, men denna hittade jag. Jag skrattar väldigt mycket, jag är en utåtriktad och glad människa som älskar att skratta (trots att jag låter som en onykter långben när jag gör det). När jag träffar någon är något av det absolut viktigaste att man kan skratta tillsammans, oavsett vad man har för relation så vill jag kunna ha roligt! Mer skratt åt folket!
Dejtingregel #9: "Var inte den som frågar vad ni är för varandra"
Återigen en regel jag tycker är rentav larvig. Jag förstår att det kan vara väldigt känsligt och sårbart att blotta sina känslor på det sättet, men vad har du att förlora? Jag har aldrig haft känslor för någon utan att tala om det, för antingen känner personen på samma sätt eller så gör den inte det -och oavsett så får du ju veta. Det finns inget värre än att gå och undra hur någon känner för en, så go for it!
Dejtingregel #10: "Ha aldrig sex förrän tidigast tredje dejten"
Börjar det inte bli lite väl gammalt att försöka styra andra människor sexliv? Hur sexuellt aktiv man är som person är ju väldigt individuellt, och alla har olika tankar om hur det bör vara. Vissa vill inte ha sex förrän man är officiellt tillsammans, vissa vill ha sex direkt -och båda är helt okej!
Några saker som bör tillhöra allmän vetskap om att träffa någon: Var öppen och ärlig, ha roligt och var respektfull. That's it.
Har ni hört några "dejtingregler" som ni tycker är fåniga, eller kanske några ni faktiskt följer?
Follow
