Hämtade ut jeansen jag beställde från Cubus och provade dem förut, och jag är förälskad! De är otroligt stretchiga och mjuka, fantastiskt sköna byxor –och det kommer från någon som aldrig köper någon form utav jeans (tror jag ägt max två par senaste tio åren) då jag är väääldigt kinkig gällande byxor. Men dessa är helt underbara! Jag har trots allt mens just nu och är därmed både svullen och öm, men dessa byxor skulle jag kunna sova i, så sköna är de. Jag tog min vanliga storlek, men hade nästan kunnat gå ner en storlek då de är ganska stora i midjan –dock inte för stora, så jag väljer ändå att behålla dessa. Ska jag köpa ett par till längre fram kanske jag testar att gå ner en storlek. Älskar att de är "curve" då jag alltid har svårt att hitta byxor som faktiskt går över rumpan och sitter snyggt.

Just nu har ju Cubus 40% rabatt när man köper minst två varor, så vill ni ha ett par snygga och sköna byxor kan jag varmt rekommendera dessa: Klicka här för att komma till byxorna.



Har länge velat ha en lång, röd kappa –men har alltid svårt att hitta en jag tycker är riktigt fin. Mitt problem är att mina 165cm ofta gör att långa kappor får mig att se väldigt kort ut, vilket jag inte alls gillar. Men vi gick in en sväng på secondhand förut och jag fick då syn på denna, testade och blev störtförälskad. För första gången får en kappa mig att se längre ut?! Den checkade alla boxar för vad jag vill ha i en kappa och Youssef som såg hur lycklig jag blev sa direkt åt mig att köpa den. Insåg att den dessutom är från Tommy Hilfiger, så att betala under 500kr kändes nästan fånigt lite? Jag köper aldrig någon form utav märkeskläder då jag är rätt snål när det gäller att handla åt mig själv, men när man hittar den perfekta kappan på secondhand, då slår man till!

Igår tog jag och Lizzie en sväng till Linköping för att se om vi hittade något på Black Friday. Jag köpte inget märkvärdigt; Lite julklappar, en ny jacka, lite bra att ha från Ikea, ett par Aloe vera, handskar, bälte... Körde även click and collect på ett par jeans till mig och ett par pyjamasbyxor till Youssef, så dom ska jag hämta ut idag så får vi se hur de sitter –Cubus har ju 40% så då känns det himla värt att iallafall prova.

Men det absolut bästa inköpet var dock, såklart, chokladkaffebönor! Jag fick en elektrisk kaffekvarn utav Youssef häromdagen, så äntligen kan jag få precis nymalt kaffe. Chokladkaffet från Kahls är en stor favorit, så att kunna dricka det nymalet varje dag...Det är ren och skär magi. Livsnjutning på högsta nivå. 

Jag älskar julen och allt som hör julen till; Och allra mest älskar jag nog att baka med julens smaker. Speciellt gillar jag bakverk som går att förberedas innan och som räcker till många –i jultider vill man ju dela med sig! Därför bestämde jag mig häromdagen för att försöka trixa fram ett recept på pepparkakscheesecake; Jag ville kombinera krämigheten i en cheesecake med smaken utav pepparkaka och samtidigt ha något som bröt av smaken för att lyfta kakan.

Resultatet blev denna underbart krämiga pepparkakscheesecake med en hint av citron, täckt i blåbärssås.

Igår åkte vi ut för att ta en morgonpromenad –och vilken promenad vi fick! Det var helt underbart väder; Alldeles vindstilla och lugnt, solen halvvägs uppe så ljuset la sig perfekt mellan träden... Ja, det var verkligen precis vad jag behövde. Cera var också himla lycklig, hon älskar ju när vi åker ut där hon kan springa av sig. Jag fick dessutom väldigt härliga bilder, så min kreativa sida stillades lite.

Godmorgon! Jag väcktes tidigt utav mensvärken som tyckte det var dags att gå upp. Jag är så extremt svullen, hängig, ångestfylld, illamående, trött och svettig...avskyr denna del av att vara kvinna. Men, men!

Igårkväll åkte vi och veckohandlade, så idag ska här göras matlådor! Lär ta några timmar, men det är det värt för att fylla både kyl och frys med matlådor –i genomsnitt tar det mig 2 timmar att laga mat för hela veckan, inklusive tiden maten står i ugn/gryta, och det är ju egentligen ingenting tidsmässigt.

Jag vill göra något kreativt idag, jag behöver det då pmsen har gjort att jag varit i en ångestbubbla de senaste dagarna. Om vädret tillåter kanske jag tar med mig kameran ut en sväng? Vi får se.


Hur mår ni idag?

Igår kom ju somsagt Haileybus hit och vi hade dansparty och mys i vanlig ordning. Denna bild får hela min själ att smälta, så fina de är♥

Godmorgon! Jag sitter här med "lilla" koppen pepparkakskaffe och lyssnar på min myslista för att vakna till liv. Jag la mig tidigt igår, men somnade ändå alldeles för sent, så när larmet ringde vid 05:30 var jag inte sådär jättetaggad på att gå upp faktiskt.


Igårkväll var jag ganska ångestfylld, men några avsnitt Greveholm räddade som vanligt upp det. Faktum är att jag kollar några avsnitt i månaden och har gjort det hela mitt liv; Jag kan i stort sett varenda replik, och jag tröttnar aldrig. Har t.o.m ett "memekonto" om Greveholm , det är dedication. Jag och Youssef hade träffats kanske 2 veckor när jag satte igång Greveholm och sa att "om du inte gillar Greveholm så kommer det aldrig kunna bli något seriöst, för jag kollar på det...ofta" haha! Igår satte han sig för att kolla lite medan jag kollade, men ställde sig upp mitt i ett avsnitt (???) varpå jag sa "vad håller du på med? Man reser sig inte och går mitt under Greveholm! Visa lite respekt!" jätteupprörd hahaha, och så kollade vi tre avsnitt till. När jag säger att jag älskar Greveholm, då menar jag det verkligen.



Jag skulle filma för att se hur håret såg ut bakifrån, men jag har universums mest klängiga (och underbara) katt så istället blev det en gosvideo haha.


Nu ska jag dricka upp kaffet och försöka vakna till lite mer, är helt slut idag, för om en stund kommer Hailey hit! Önskar er alla en fin måndag♥

Jag är faktiskt jättenöjd med håret, så jag är glad för min kvällsimpuls! Valde igår att klippa av ytterliggare 5 cm cirka från luggen då den var alldeles för lång haha, så nu är den perfekt längd! 20-30 cm hår har rykt (lite olika på olika ställen) och det är så otroligt skönt. Mitt huvud känns elva ton lättare och har man konstant nackvärk så är lite avlastning extremt välkommet.

Jag försökte styla lite för att se slutresultatet, men då mitt hår är naturligt spikrakt (och omöjligt att hålla lockigt längre stunder) hade jag i lite saltvattenspray för att få det sitta, vilket jag tyckte resulterade i att håret ser torrt och skadat ut? Och nästan kletigt? Gillade det inte alls haha. Ska tilläggas att håret är silkeslent nu, tack och lov, men jag lär nog inte spraya i saltvattenspray igen haha. Jag tror att jag hade kunnat klippa ännu mer ärligt talat, och det kanske jag gör snart igen, men det är ändå skönt att ha längd kvar och ändå få lite frisyr. Jag vill ha mina lager rätt långa för att kunna sätta upp håret (jag har ju uppsatt hår 99% utav tiden, så vore lite jobbigt annars), men kanske går in senare och kortar dem något...får se var impulserna för mig, haha!

Ja, ljuset i bilderna är helt åt helvete, på ren svenska. Men jag står liksom i badrumslampan så det går inte göra så mycket åt, det blir så då. Blir bättre bilder i vår när dagsljus existerar igen.

Här sitter jag och äter äggröra och sallad. Vet att jag ser ut som en kanin när jag äter, men det är bara så jag ser ut haha.

---

Förresten så klippte jag av mig håret igårkväll! Impulser är najs ibland. Ska visa sen. Gjorde t.o.m en video men vet i i tusan om jag tänker posta den då den verkligen borde heta "Adhd, nynnande och 25 cm hår", hahaha. Eller, en quote från videon "det känns inte korrekt, men jag tänker göra det ändå". Jag hade planerat att klippa runt 10 cm, men tyckte aldrig det räckte så fortsatte tills jag slutligen klippt cirka 25 cm fram och 20 bak. Mitt hår är fortfarande långt, men jag slipper sätta upp håret varje gång jag ska gå på toaletten, vilket jag känner är rätt skönt. Dessutom väger håret såå mycket mindre nu vilket direkt gör skillnad för nacken!

Imorse gick jag upp och latade mig med en kopp kaffe en stund, innan jag gjorde mig i ordning och åkte till Rusta med Mickis  –jag fick med mig lite fler gardiner och girlanger hem. Innan jag åkte hemifrån satte jag igång tvätten, så väl hemma hängde jag upp den och slängde i nästa.




Jag fortsätter med mitt julpynt, så nu är tre dörrhål mysigt pyntade här hemma vilket får hallen att direkt kännas så himla mysig. Jag ville använda vitt då det är enklast att matcha utan att det känns som hallen attackerar en när man kliver in, haha (vår lägenheten är utformad så att alla rum angränsar till hallen).

Igår sköljde julkänslorna plötsligt över mig. Så jag satte igång en utav mina favoritjulfilmer (finns det ens något bättre än smått cringe julfilmer som man vet alltid slutar lyckligt? Jag älskar det), gjorde en kopp pepparkakskaffe och smygstartade julen med lite pynt. Både jag och Youssef tyckte att hemmet direkt kändes mysigare och man blev på bättre humör, älskar julen!


För den som är sugen; Pepparkakskaffe gör jag bara genom att ha i lite pepparkakskrydda ihop med kaffepulvret, och eventuellt ta någon pump vaniljsyrup. Vaniljsyrup är för övrigt vad vi har i den fina tvålpumpen, ser såå mycket finare ut än att ha en flaska ståendes, och superenkelt att bara ta ett pump.

Godmorgon! Jag har varit vaken sedan strax efter 06, vilket är skönt då jag försöker få inte lite bra rutiner igen –alla små steg i rätt riktning är ju trots allt just steg i rätt riktning.

Jag har ju så sällan utsläppt hår, och i stort sett aldrig så det är i ansiktet, så jag vet inte om jag bara är trött men jag tycker inte det ser ut som jag? Ser så konstigt och ovant ut? Oavsett så insåg jag när jag släppte ut håret att det nog är dags att klippa mig, för nu kan jag liksom inte gå på toaletten i utsläppt hår, om ni förstår vad jag menar haha. Dessutom har det växt tillräckligt för att jag inte ska ha någon frisyr kvar riktigt, så gör jag inget med det (typ sover med snurror) så ser det otroligt trist ut då jag har spikrakt hår naturligt. Så jag ska nog försöka klippa av lite mer än bara topparna idag, få tillbaka frisyren lite. 


Just nu lyssnar jag på mitt "guilty pleasure", eller det var det förr av någon anledning, för det är nämligen det perfekta albumet; Strip Me Away av Natasha Bedingfield. Jag blir så glad, pigg och så extremt self-empowered när jag lyssnar på detta album. Låten "Strip Me" är min go-to låt när jag har en dålig dag, går genom en kris eller är i ett depressivt skov; Den får mig att känna som jag kan klara vad som helst, som om jag är tillräcklig, i kontroll och den får mig alltid att gråta och släppa jobbiga känslor. Jag tror vi alla har låtar och/eller album som automatiskt gör oss starkare, och för mig är det detta album. Så jag sätter på det, tar på mig hörlurarna och drar volymen till max –och låter det fylla mig med kraft och glädje.

---

Igår matchade jag och Cera lite i ljusblå polotröjor så jag var självklart tvungen att ta några snygga bilder inför kvällspromenaden, det är ju ett måste.

Jag vaknade runt halv 6 imorse och gick då direkt och startade kaffet och tog medicinerna. Natta hörde av sig och berättade att Hailey blir hemma idag, så jag tänkte starta lite cs, vilket jag tydligen inte gjort sedan 15 september?? Hade ju en Ori-period i oktober, men dosan brakade totalt så nu går det inte spela varken Ori eller Horizon (jo, med pc-kontroller, men det gillar jag inte). Hursom, jag satte mig och käkade lite kvarg direkt ur burken och vaknade till medan cs uppdaterades.




Skulle dra på lite mascara och skrämdes halvt ihjäl när jag insåg att hörlurarna tydligen är magnetiska? Kändes som någon slet tag i fransböjaren och då jag somnade till ett gammalt demonavsnitt av Spöktimmen så fick jag hjärtat i halsgropen haha!

Dagens lista fylldes på med saker som behövde göras.
Jag föredrar att alltid bryta ned allt som behöver göras i mindre delar, delvis då det känns som ett betydligt mindre projekt och delvis för att jag får en välbehövlig liten dopaminkick varje gång jag får bocka av något vilket får mig att orka köra vidare. Hade jag bara skrivit "städa köket" t.ex. så hade det känts som ett jättestort projekt, jag hade inte vetat var jag skulle börja och det hade inte känts som jag fick något gjort –på så vis hade jag tappat motivationen halvvägs. Detta är något jag lärt mig under mina depressiva episoder och som verkligen hjälper mig. Jag föredrar dessutom fysiska listor då jag vill ha dem framför mig och få göra en liten bock. När jag behöver extra pepp skriver dem dessutom i olika färger för att lura hjärnan till att tro att det är roligare, samt hjälpa hjärnan sortera upp sakerna. Kan låta löjligt, men som någon som kämpar mycket med både ADHD och utmattningar så är det dessa små saker som leder vägen "tillbaka", allt som förenklar vardagen är ett välkommet andetag. Man behöver hitta sätt som fungerar för en, och för mig är checklistor det bästa –i alla lägen.


Jag har nu precis lagat mat (check) och andra tvätten blev färdig medan jag skrev detta inlägg (check), så snart är listan genomförd. Jag ska hänga upp tvätten nu, sedan ska jag sätta i hårfärgen och låta den verka medan jag gör klart det sista, på så vis kan jag ta en dusch och bara sjunka ned i soffan sen. Det är helt okej att ha dagar då man inte orkar mer än ta sig genom dem, men herregud vad skönt det är att få saker gjorda när man kan.

Godmorgon! Jag har varit uppe några timmar, älskar att gå upp tidigt och bara ha morgonen i lugnan ro, så just nu sitter jag med ögonbrynsfärg och ansiktsmask på och kollar på Friends. Jag gör denna mer exfolierande ansiktsmask 1-2 gånger/månad, och en mer lugnande mask 1-2 gånger, och sedan, som jag nämnt förut, smörjer jag med aloe vera morgon och kväll. Att hålla en mer fast rutin och fokusera på naturliga ingredienser som jag kan anpassa efter behov har verkligen hjälpt min hy att gå från väldigt oren och instabil, till frisk. Dessutom har jag ytterst sällan finnar nu –något jag hade återkommande problem med innan jag fick in en regelbunden rutin för cirka 1-2 år sedan.

Idag har jag lite att styra med här hemma; Jag ska tvätta, färga håret, städa, dammsuga, damma, moppa, gå med sorteringssopor, laga matlådor och hinner jag lär jag hitta fler saker att göra, men det är min lista för dagen. Min allergi har ballat ur fullständigt så jag ska försöka få bort allt hår i lägenheten, speciellt alla gardiner, så jag kanske kan få andas normalt och därmed få sova ordentligt en natt. Ingen sömn innebär liksom inte bara låg energi och hög ångest, utan diabetesen blir också extremt obalanserad och nästintill omöjlig att hålla inom ramarna –så fort jag sovit bra hålls värdena alltid där de ska. Så nu jäklar ska det bli rent här hemma haha!


Nu ska jag gå och tvätta bort färgen och masken, och sätta på lite mer kaffe.

Önskar er en fin måndag!

Idag ska jag mest ta det lugnt har jag tänkt. Youssef jobbar och jag gick upp tidigt för att hinna se honom lite innan, men jag känner att jag är så himla trött –jag har suttit och gäspat konstant i säkert två timmar nu, snart går käken ur led haha. Jag ska slänga i en tvätt, diska lite och förbereda middagen, men i övrigt ska jag nog bara försöka ta det lugnt. Det har blivit lite för dålig kvalité på sömnen senaste tiden och kombinerat med bihålor som fortfarande inte återhämtat sig är kroppen rätt slut. Jag har väldigt svårt att koppla av och ta det lugnt, men jag ska göra mitt bästa haha! Det är ju trots allt söndag.

Hur är eran helg?

Ja, det är vad dagen bestått utav sedan Youssef for iväg till jobbet; Promenader med Cera, tårtbak och några maskiner tvätt. Just nu står tårtan i frysen och ska göra det ett tag till innan jag kan fortsätta med den, jag har precis hängt upp en tvätt och slängt i en till och nu inser jag att det nog är dags att äta då jag senast åt brunchen i förmiddags haha. Glömmer alltid bort att äta under dagen, speciellt om jag är helt uppe i något! Så jag ska väl gå ut i köket och se vad jag kan slänga ihop, och då även passa på att förbereda lite inför morgondagens mat (eftersom vi ska ha mer ordentligt firande imorgon så fick Youssef önska mat, så jag ska marinera kyckling för att göra hans, och min, favorit). Jag gillar verkligen att få saker gjorda samtidigt som jag har lite egentid, därför är en sån här fredag perfekt.

Vad gör ni denna fredag?


Världens sötaste lilla skrutt på förmiddagspromenaden. Solen lyste ordentligt och gjorde så det ser ut som Cera (och min ena sko) lyser haha



Tårtan i frysen (och en liten glutenfri variant till min syster). Jag bakar alltid tårta när Youssef fyller år, och brukar då baka riktigt rejäla sådana (kolla t.ex. silvertårtan 2020 och chokladbomben 2021), men i år ville jag testa något lite annorlunda. Därför blir det en tårta med kladdkakebotten täckt i hallonfrosting, på det har jag ballerinacheesecake, och överst kommer jag lägga ett lager chokladganache och toppa med lite blandat gott. Ingen aning hur det kommer bli, men när jag tjuvsmakade smeten var den himla god, så vi hoppas på det bästa! Oavasett så är det väldigt roligt att göra något "annat" och prova sig fram lite. Utöver tårta har jag även bakat silviasaffran och sega chokladmaränger –så imorgon ska familjen få äta tills vi säckar ihop hela gänget, haha!

Detta blev brunchen jag väckte min kära man med, och har var mer än nöjd (och mätt efteråt)♥

Presenten fick han ju redan för en månad sedan, boken jag gjorde med en sammanställning utav texter, dikter och brev jag skrivit till/om honom under åren, ihop med bilder på oss. (Här finns inlägget om boken).

---

Nu har vi precis haft lite kloklipp här hemma och Youssef håller på att plocka ihop sig för att åka till jobbet, så jag ska sätta fart med tårtbaket inför morgondagens kalas!

Önskar er alla en fin fredag!

 Senaste dagarna har vi haft Hailey här och myst. Jag var dessutom himla nöjd med mitt hår igår så Youssef tog några bilder på oss på vägen till bilen haha!

Varning: Jag är övertrött och inlägget blir därför elva kilometer långt. Rätt in i kaklet kör vi. Välkomna.



Imorse vaknade jag strax efter 06, så gick upp och satte på kaffe och gjorde i ordning frukosten medan Youssef sov vidare.

Kör alltid kaffe och dansparty för att vakna på morgonen haha, skönaste som finns för att vända humöret. Här ser ni energiskillnaden mellan första koppen kaffe vs. under andra koppen haha?? Har världens sämsta morgonhumör innan kaffet och är världens gladaste morgonmänniska efter, därför föredrar jag alltid att vakna före alla andra. Vill vara tjurig ifred en stund först.

Körde igång min "bitches have more fun"-lista i lurarna och då kickade energin igång på riktigt, så spenderade 1,5 timme på att dricka kaffe och ha mitt alldeles egna lilla girlpowerparty iklädd den underbara morgonrocken jag fick i bröllopspresent utav Alva och Alex (hade den när jag gjorde mig i ordning vid bröllopet, såå fin och skön).



Sen var det dags att göra sig redo för att åka till stugan, så tog på lite mascara, fyllde i halva ögonbrynet (kommer förevigt vara arg att det försvann p.g.a sköldkörteln, helt onödigt) och tog ut håret. Trodde det skulle hunnit torka på 12 timmar men kändes fasen blötare än när jag snurrade upp det igårkväll, men men! Gillade det ändå. Tvättar ju håret ungefär var tionde dag så får ett helt orimligt självförtroende när det väl är nytvättat hahaha. Får ni andra så också? 


Vi åkte ut till stugan för att dra upp bryggan och ta en mysfika. Det var precis svinkallt, men ändå himla mysigt.


Youssef bad mig kolla i kikhålet och där såg jag detta, Cera är så sjukt less på vår idioti medan Youssef är precis asglad hahaha




Youssef fick någon skoluppgift, att analysera poesi, som påminde mig om en jag gjort så jag gick in och skulle läsa min gamla. Då, från ingenstans, aktiverades hyperfokus och helt plötsligt hade jag spenderat närmare 4 timmar åt att läsa om Eve och skrivit 619 ord (på engelska) om Eve i relation till dikten "A Daughter of Eve" och hur de olika myterna kring henne påverkar och breddar den möjliga analysen. Väldigt intressant läsning som sedan resulterade i 45 minuters djupdykning i preventivmedel och aborter på 1800-talet innan hjärnan helt plötsligt tog stopp och jag nu minns cirka 2% utav allt jag läst och knappt underrubrikerna i vad jag skrivit så jag lär väl knappt vara till någon hjälp ändå. Adhd i sitt esse.

Vad skönt det vore om det gick att kontrollera och styra sin hyperfokus så jag kunde få det jag behöver göra gjort, istället för att bli helt besatt utav saker jag inte direkt har användning för och ändå inte kommer ihåg sen?! Jag kan få hyperfokus på vad som helst; Jag blir helt besatt, glömmer äta, sova och gå på toaletten, lär mig allt som går, pratar om det hela tiden (alternativt pratar inte med någon för jag är så uppslukad så ingenting annat existerar) –och sedan släpper jag det för att aldrig tänka på det igen, och hoppar till nästa. Det är en underbar, nästan manisk, känsla när man är mitt i det, men efteråt är både kropp och knopp körda rakt genom betongväggen och jag känner mig extremt överstimulerad. Typ nu. Nu är jag för trött för att sova och då kickar batterierna om sig igen och igen med lite sämre funktion vid varje omstart, ungefär. 


Hursomhelst så avslutade jag kvällen med en hemmagjord, gudomlig panoumiburgare. Jag gillar inte hamburgebröd så jag toastar brödskivor, så extremt mycket godare. Vill man vara lite extra snitsig (och mätt) så kan man göra två fullgjorda ugnstoast med pålägg och hela köret och sedan använda som bröd. Lite färskost, prästost, kryddor, dressing, sallad och bbq gör den perfekt. Har inte ätit ordentlig mat sedan lördagslunchen (mitt måltidsinsulin tog slut och det tog väldigt lång tid för nya receptet så jag har ätit...keso. Och grönsallad (bladspenat, gurka, lök)) så nu unnade jag mig en riktigt god middag framför lite Friends.

Jag blir alltid väldigt blek på vintern, normalt sett brukar jag sola cirka två gånger i månaden (främst då jag får kliande rodnad och utslag om jag inte gör det, men även för att slippa se ut som ett lik) men det är inte alltid jag orkar eller har lust att sola. För att slippa sminka mig brukar jag istället färga fransar och bryn, samt använda brun utan sol. Problemet är att jag alltid blir fläckig, oavsett hur noga jag exfolierar och återfuktar så blir mitt ansikte alltid fläckigt inom något dygn, och det ser sällan naturligt ut. Jag är väldigt noga med min hudvårdsrutin (sköljer med vatten och smörjer in morgon ; tvättar med toner, vatten och smörjer in kväll ; exfoliering 1-3 gånger/månad ; hemmagjord ansiktsmask 3-4 gånger/månad), vilket också gör att jag vanligtvis tvättar bort färgen efter bara någon dag.

Häromveckan skulle jag beställa hem min foundation/concealer/bronzer* och när jag klickade runt lite fick jag se dessa "Self Tan Drops" för 29:-/flaskan (normalpris: 159:-). P.g.a problem i tillverkningen är vissa flaskor halvfulla och säljs därför ut till så lågt pris, så jag tänkte att det var värt att prova iallafall. Och nu...nu är jag förälskad.

Imorse gick jag upp runt 6:30 när Youssef åkte till jobbet. Kort därefter skulle jag, såklart, gå och sätta på lite kaffe (för hur annars startar man en dag utan att bli komplett galen?). Jag sträcker in handen i skafferiet för att ta ut filter och kaffeburk, halvvägs in vänder jag blicken inåt och möts av en gigantisk spindel. För er som inte vet så är spindlar min absolut största fobi, insekter överlag ger mig stress (allt med för mycket ben, brukar jag säga) men ingenting får paniken att ta över min kropp såsom blotta åsynen av en spindel. Jag har försökt komma över fobin –jag kom över min klaustrofobi, agorafobi och skräck för sprutor genom KBT och övningar, men arachnofobin...Den blir jag inte av med. Jag har på riktigt slängt mig ur körande bilar, dykt bak i baksätet, sparkat bord över hela rummet, kaskadspytt, etc, i ren panik när en spindel kommit nära. Så tänk er min panik nu när en helvetets väktare bestämde sig för att flytta in i mitt skafferi... Jag skrek rakt ut, hyperventilerade, svettades, skakade...hela köret. Fullständigt panikslagen. Det som vanligtvis gör mig mer lugn och harmonisk som person är kaffe, men denna psykopat till spindel hade alltså bestämt sig för att vakta kaffet och tänkte minsann inte släppa förbi mig. Vid kl 7 ringde jag och väckte mina stackars föräldrar och efter tredje gången svarade de (vill vara tydlig med att jag aldrig ringer och väcker någon med flit, och jag ringer aldrig någonsin flera gånger om det inte verkligen är akut). De hörde paniken, och ärligt talat kvidandet, i min röst så Pelle kom till undsättning.

Medan han var på väg pratade jag med mamma i telefon för lite stöd, men hon kunde inte hålla sig för skratt när jag kved ut "den har krupit ned och satt sig på kaffefiltrena, spindeljäveln sitter på riktigt och vaktar så jag inte kan få mitt morgonkaffe! Av all skit jag utsatts för i livet så är det här det elakaste någon någonsin gjort mot mig. Den gnider till och med sina händer ihop!" mamma skrattade och sa att den säkert tvättar sig, varpå jag svarade "nehej du, den smider planer, det är jag säker på. Jag kan nästan höra hur den skrattar ondskefullt! Det är såhär den startar sitt världsherravälde; Den tar kaffet ifrån mig så jag blir galen, det är genomtänkt!" och då bröt mamma ihop haha. Men tack och lov kom Pelle och räddade mig från spindeln, och räddade därmed resten utav världen från mitt humör när jag inte får mitt morgonkaffe.


Det bästa med att bo på högsta våningen i en varm, torr lägenhet har alltid varit att jag aldrig haft problem med spindlar, de trivs generellt inte här. Men i somras hade vi en liten som satt i hörnet ovanför köksfönstret, och när de håller sig i ett hörn och fångar bananflugor så tycker jag att de kan få vara där, så länge de faktiskt håller sig där. Ömsesidig respekt, liksom. Den rörde sig inte på hela sommaren utan bara rensade bort bananflugorna, riktigt bra deal för både oss och spindeln. När flugsäsongen gick mot sitt slut så försvann den, så jag tänkte att den säkert flyttat ut för att maten tog slut. Nu undrar jag om detta är den? Har jag låtit satan bo och frodas i mitt hem? Och är detta isåfall tacken jag får för att ha varit snäll och låtit den vara där  –den belägrar kaffeområdet? Första spindeln jag haft i mitt hem på nio år och den är otacksam och elak. Usch, vad jag hatar spindlar.


Här är en svindålig, inzoomad mobilbild på helvetets väktare (klicka för att se större, vill inte lägga in hela stor för den är så vidrig och jag får smärtsamma rysningar utav den): 

Ska tillägga att när jag var barn så älskade jag alla insekter, jag brukade till och med ta in spindlar och gråsuggor för att ha som husdjur (mina föräldrar är uppenbarligen världens mest förstående och lugna människor, för jag hade eventuellt bränt ner hela huset om mitt barn gjort detsamma). Men sedan vände det och jag fick ren och skär fobi? Hur händer det ens? Hur går man från att älska något till att tro man ska dö såfort man ser det?

---

Iallafall. Efter Pelle varit här och räddat mig (och er alla) så satte jag äntligen på kaffe och sedan har jag bara suttit här i lugn och ro, lyssnat på musik och druckit kopp efter kopp. Nu har jag precis smörjt in ansiktet med brun utan sol, jag ska göra ett inlägg om den –min nya favorit, så jag ska se lite fräschare ut och slippa sminka mig för att se levande ut. Jag har även satt igång en maskin tvätt och ska nu äta lite keso till väldigt sen frukost. Sedan ska jag ägna dagen åt tvätt, tvätt och mera tvätt.

Vad gör ni idag?

---

På vägen hem svängde vi in på ett svampställe för att kolla om vi hittade något (eller om svamparna hade förstörts i kylan som varit) –och vi hittade minsann! På cirka 20 minuter fyllde vi åtminstone 2/3 utav korgen med trattkantareller och rödgula trumpeter, sa att "det blir lagom" och åkte hemåt. Vi åkte förbi pappa för att hämta Cera och ge honom svampen som en liten present på fars dag, och han blev jätteglad. Vi är en familj utav svampälskare haha, och då vi älskar att ge oss ut och plocka så är det roligt att kunna dela med sig utav svampen –i år har vi varit ute väääldigt lite i jämförelse till förra året, främst då vi varit sjuka och upptagna, men vi har ändå åtmisntone ett kilo svamp i frysen, trots att vi tillagat 90% färsk i grytor och soppor. Därför brukar vi försöka ge bort svampen så den får njutas av, för vi hinner liksom inte äta upp allt vi plockar.

Imorse åkte vi bort till pappa för att hjälpa honom med ett flyttlass, vilket resulterade i tre lass, lunch och en tidig farsdagsfika –en heldag, med andra ord (det blir oftast det, vi tycker om att umgås). Alltid lika trevligt, och vi lär sova gott inatt efter bärandet. Cera fick sova kvar hos "morfar" och de var båda väldigt glada för det, så mysigt.

Att inte tycka om att mottaga kritik är inte nödvändigtvis synonymt med märkbara svårigheter i mottagandet eller nedsatt villighet att få kritik; Och ogillande kring mottagen kritik behöver inte vara direkt associerat med vägran till utveckling eller förbättring. Jag tror att de flesta människor i någon grad ogillar att ha fel och upplever en tillfällig ökning i dopamin när de har rätt; Det är varför vi skapar och berikar nyfikenheten och så strävan efter kunskap och därmed ett utbrett vetande, och medvetande, utvecklas.

Men var går då gränsen mellan ogillande och vägran till acceptans? Är det när vi upplevs som defensiva i vårt bemötande utav kritik? Vi måste ju till någon grad få möjligheten att agera beskyddande kring det vi tror är rätt utan att det behöver innebära att vi inte med ett djupt andetag och en lätt nickning vågar acceptera att motbevisas genom diskussion och argumentation. Kanske är det snarare när vi helt stänger ute andra perspektiv och kunskaper och låser oss vid att ha rätt när vi egentligen har fel, vägrar diskussionen i sin helhet och därmed utesluter alla möjligheter till personlig utveckling? För att vilja ha rätt innebär inte nödvändigtvis att vägra ha fel, även om det självklart kan uppfattas på så vis eller till och med stämma i vissa fall. Men att vilja ha rätt bör leda vägen för viljan att förstå och veta tillräckligt mycket för att tillåtas fyllas med dopamin, även om det innebär att vara tvungen att ha fel några gånger på vägen mot det högre vetandet.

Och om vi tar en chans som visar sig gå i fel riktning och utfallet resulterar i något vi aldrig hade trott, var det då rätt eller fel att ta chansen? Att ha rätt är ju inte nödvändigtvis en antonym till att ha fel, utan allt är relativt och alldeles för subjektivt för att någonsin hållas objektivt i diskussionen. Att sträcka armarna utanför bergochdalbanans aluminiumvagn är inte direkt livsomvälvande, men kanske kan kittla tillräckligt i magen för att få omvärlden att kännas ny och spännande igen? Ett riktigt sug i magen kanske är allt vi behöver för att våga ta felaktigt korrekta chanser, pressa ansiktet mot bilrutan och se vad som är där utanför? Och även om slutresultatet inte blev vad våra beräkningar egentligen hade räknat med så är ju ofta det vackraste i livet det vi aldrig trodde skulle ske; Noterna vi aldrig riktigt kunde vara med på i förväg, men som ändå skapade den vackraste musik våra själar någonsin berörts utav. Att ta en chans och våga hoppas bör alltid ses som rätt beslut även när det går fel, för det betyder ju att vi vågar; Vågar kliva utanför, vågar se med nya ögon, vågar leva. Och oavsett det slutgiltiga resultatet så har chansen vi tog gett oss chansen till utveckling och den karmiska relation vi delar med allt vi varit, är och blir kan på så vis återansluta till varandra och tillåtas läka, så vi kan nå ett högre emotionellt vetande och återfödas utan att behöva dö; Fria från skuld och tyngder.

Igår promenerade jag och Cera bort till Mickis för en vinkväll framför The Eras Tour. Hon hade dukat upp chark och vi gosade ner oss i soffan med varsitt glas, lyssnade på Taylor Swift, pratade om allt och ingenting och hade en helt underbar kväll. Personligen tycker jag att Taylor Swift är en av de mest begåvade och inspirerande artister vi har idag, definitivt den största moderna ikonen, men jag har liksom inte riktigt lyssnat på henne de senaste åren –varför vet jag inte. Men efter igår lär hennes musik gå varm här hemma; Vilket fantastiskt framträdande och sådan otrolig poet. Jag känner mig lika hooked som jag gjorde första gången jag hörde "Raindrops on my guitar" för...jag vet inte hur många år sedan? 15 kanske?




Alla hennes outfits var helt magiska och jag ville ha varenda en, men denna...jag dog? Kunde inte fokusera på någonting annat? Tror aldrig jag sett en snyggare outfit än denna?




Idag känns det att jag klev över tröskeln vid småtimmarna; Helt slut och jag känner definitivt av vinet haha. Dricker så extremt sällan nu för tiden, jag tror sist jag tog några glas var vid bröllopet, så man blir lite klen utav det. Försöker få ut Cera på en promenad men hon är tröttare än vad jag är och låtsassover när jag säger att vi ska ut (ja, hon brukar låtsassova och ibland t.o.m gömma sig under filt/täcke när hon verkligen inte vill gå ut, om jag ändå tvingar med henne så låtsas hon ha skadat sig, ungefär som Scooby Doo när han vill ha kex –dramaqueen #1). Hon är inte van att gå sista kissen vid 02 och hon sover gärna lääänge, men nu är det verkligen dags så jag ska bära ut henne så får hon väl vara sur på mig haha! Jag har slängt i tvätt och om en stund kommer Haileybus hit och hänger lite medan Natta är i skolan. Blir mysigt.

---

Förresten; Igår satt jag och kodade om lite i bloggen, främst för att skapa ny rubrik/underrubriker så man lättare kan navigera genom recepten. Jag älskar ju att mixtra fram nya recept och har börjat bli bättre på att dela med mig utav dem, så jag tyckte det var dags. Att koda om alla sidor var enkelt och gick snabbt, att flytta om alla inlägg (och ens hitta dem) däremot...Det höll på att ta ifrån mig det lilla vett jag har kvar, haha. Men till slut gick det! Tror jag.

Obs: Detta gäller datorsidan för bloggen, i mobilvyn ser det väldigt annorlunda ut då jag inte har samma kontroll och frihet i de koderna.

Solnedgångsmys med Pelle & katten Vanessa, sommaren 2023.
Att sitta på berget utanför stugan i solnedgången och prata om allt och ingenting är en kär tradition, det är något vi alltid gjort om somrarna. Pelle tog dessutom alltid kvällsmyset med katterna såhär; Lite gos på berget.
Överlag så älskar jag solnedgångsbilder i motljus; Skuggade siluetter i kontrast till de intensiva färgerna tycker jag är magiskt. Då Vanessa gick bort i vintras så känns dessa bilder dessutom ännu vackrare. Första bilden har jag tagit, andra har Youssef tagit, båda redigerade av mig.