Auisses i vitsipporna
I söndags fick jag som sagt hänga med till vitsipporna för att få fotografera dessa vackra hundar en sväng. Jag älskar att få testa olika typer utav fotograferingar, för man fortsätter ju att hela tiden lära sig nya saker, se vad man kanske behöver tänka mer på, få roliga erfarenheter, se annorlunda genom linsen och få utvecklas på olika sätt.
Det var verkligen en utmaning att fotografera flera hundar samtidigt, speciellt när alla har så olika färger och omgivningarna är så klargröna, något som gärna reflekterar sig mot de ljusa delarna i pälsen och därmed gör redigeringen till en mer knepig men samtidigt stimulerande uppgift. Jag är långt ifrån ett proffs, men jag tycker verkligen att det är så himla roligt och mår väldigt bra av att fotografera och redigera.
Så här kommer ett rejält gäng med foton från söndagen! Vad tycker ni om dem?
Det var verkligen en utmaning att fotografera flera hundar samtidigt, speciellt när alla har så olika färger och omgivningarna är så klargröna, något som gärna reflekterar sig mot de ljusa delarna i pälsen och därmed gör redigeringen till en mer knepig men samtidigt stimulerande uppgift. Jag är långt ifrån ett proffs, men jag tycker verkligen att det är så himla roligt och mår väldigt bra av att fotografera och redigera.
Så här kommer ett rejält gäng med foton från söndagen! Vad tycker ni om dem?
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF-S 18-200mm F/3.5-5.6
Det blev sammanlagt 1176st foton tagna i vitsipporna. Av dessa valde jag sedan ut omkring 300st jag ville kika extra på. Efter en närmare titt valde jag ut omkring 150st. Av de 150 valde jag då 77st som redigerades. Efter sista genomgången återstod sedan dessa 49 foton. Det är verkligen en tidskrävande process att välja och redigera foton, mer tidskrävande än många nog tror; Det tar åtskilliga timmar bara att välja ut foton. Men jag älskar verkligen hela processen, från första knäppta kortet till sista redigerade.
Besök gärna deras fina Instagram genom att klicka på namnen:
Little Waves Kennel
Eastcoast Pearls Aussies
Det blev sammanlagt 1176st foton tagna i vitsipporna. Av dessa valde jag sedan ut omkring 300st jag ville kika extra på. Efter en närmare titt valde jag ut omkring 150st. Av de 150 valde jag då 77st som redigerades. Efter sista genomgången återstod sedan dessa 49 foton. Det är verkligen en tidskrävande process att välja och redigera foton, mer tidskrävande än många nog tror; Det tar åtskilliga timmar bara att välja ut foton. Men jag älskar verkligen hela processen, från första knäppta kortet till sista redigerade.
Besök gärna deras fina Instagram genom att klicka på namnen:
Little Waves Kennel
Eastcoast Pearls Aussies
liten recap; från bläckfiskens tårtbak till bästishäng
KYLANDE MORGONMASK
Såhär tjusig är jag varje morgon senaste tiden, i min kalla gelmask. Jag har faktiskt letat efter en sådan läääänge men inte hittat någon som är "rätt", men så hittade jag denna på Lidl av alla ställen, och jag kunde inte vara gladare! Jag är alltid väldigt svullen i ansiktet på morgonen, speciellt nu i allergitider, och då smörjer jag in ansiktet (rejält) och tar sedan på mig denna underbara mask en stund innan jag kör morgonmassage på ansiktet. Är jag riktigt svullen (eller är på väg att få migrän) lägger jag den i frysen en snabbis innan jag tar på den, finns nog ingenting som hjälper så bra. Underbart!
LOCKIGT ÖKAR SJÄLVFÖRTROENDET
Jag fortsätter försöka vara bekväm "ofixad" (färgar ju fransar och bryn och har ibland brun utan sol, men utan smink menar jag) och häromdagen när jag hade sovit med ordentliga hårknutar och håret var sådär härligt lockigt, då hade jag fasen en bra dag –en nöjd dag. Brukar säga att om mitt hår var naturligt lockigt hade mitt självförtroende troligtvis gått upp med cirka 1000%, haha. Spikrakt hår får det alltid att se så trött och trist ut. Men, men!
EGENTID ÄR SELF-CARE
SMÖRGÅSTÅRTA BEHÖVER INTE VARA SNYGGT
Jag gjorde en slarvig smokey smörgåstårta till min kära make. Att slänga ihop en smörgåstårta är enkelt, går rätt snabbt, man kan slänga på vadsomhelst och det blir alltid bra. Den behöver liksom inte vara snygg för att bli god.
Denna fyllde jag såhär:
Lager 1: Smokeyröra med kalkon och kycklinggyros. Smokeyröra är, typ/ish, gräddfil, majonäs, kycklingfond, rökarom (behövs typ 1 krm, bästa grejen att ha i kylen om man gillar rökig smak!), finhackade kalkonskivor och kryddor.
Lager 2: Tomatsalsa gjord på körsbärstomater, vitlök, kalkonskivor och basilika som rostats i ugnen och sedan mosats ihop med lite extra kryddor
Lager 3: Smokeyröran igen
Översta lagret: Smokeyröran toppad med kokt ägg, smörgåsgurka, egenpicklad rödlök, tomat, kycklinggyros, rostad lök, svartpeppar och lite BBQ
På sidan: Lite extra rostade tomater/vitlök, färska tomater, ett extra kokt ägg och melonsallad
Denna blev sjukt mättande; Youssef åt den till kvällsmat, frukost och mellanmål haha! Men han blev såå glad när han kom hem till denna, så hade jag kylt en öl och dukat upp med (det gör sig ju så himla bra ihop med det rökiga) och han kunde koppla av lite.
LYCKLIG KAFFEKÄRRING
Vädret har de senaste dagarna varit riktigt vårigt och härligt, så självklart har jag varit jäkligt snabb att dra fram favoritjackan, fylla favoritmuggen med kaffe, starta favoritmusiken i lurarna och sätta mig på bänken utanför och bara njuta. Tvättäkta kaffekärring.
I söndags åkte vi hem till Caroline, Emil och grabbarna för lite korvgrillning och mys i vårsolen. Cera var såklart överlycklig att få leka med kompisarna och försökte tagga igång alla haha! Hon fick även stanna kvar där och ska vara hos dem några dagar, saknar henne som tusan men vet ju också hur roligt hon tycker att det är♥ Jag hängde även med ut i vitsippeskogen för att fotografera lite hundar, de bilderna kommer i ett eget inlägg!
SPEGELEGO
Märks så tydligt när jag närmar mig ägglossningen, för direkt mår jag såå mycket bättre i både kropp och själ? Under pmsen kan jag knappt kolla på mig själv, medan jag runt ägglossning helt plötsligt får några dagar utav världens jäkla självförtroende. Sjukt vilka svängningar vi kvinnor måste stå ut med. Hade ju dock gärna behållt självförtroendet och energin månaden ut!
MIN BÄTTRE HÄLFT
När månadens egoboost ändå är här så passade vi på att få några bilder tillsammans♥ Vill bara knosa honom för han är så söt och fin!!! Känns skönt att efter fem år får jag fortfarande ett helt zoo i kroppen varje gång han är nära.
IMPULSIVT TÅRTBAK AV EN BLÄCKFISK
Youssef hade en mindre bra dag igår när han en knapp timme innan sitt prov insåg att han pluggat på fel sak och blev sönderstressad. Så när han åkt försökte jag komma på hur jag skulle göra honom lite glad när han kom hem. Normalt folk kanske skulle ge en kram eller köpa favoritgodisen, men jag...jag bestämde mig för att baka en tårta på under 2 timmar. U n d e r t v å t i m m a r. För vem blir inte glad av en tårta liksom?
I vanlig ordning så bestämde jag ingenting i förväg utan tog allt lite som det kom. Jag hade ingen grädde, ingen sylt och ingen vaniljkräm, sååå vad gjorde jag? Jag kokade snabb hallonsylt, kokade egen vaniljkräm och gjorde citronfrosting. När jag var mer än halvvägs färdig med kaksmeten insåg jag att jag inte hade något bakpulver, sååå vad gjorde jag? Jag hårdvispade ägg och socker tills det angränsade till marängsmet, slängde i lite mjöl, ryckte på axlarna och sa högt till mig själv "tanken som räknas". När jag la på andra tårtbotten insåg jag att ingenting hann kallna tillräckligt, och vad sker då? Jo, då börjar saker liksom smälta och rinna ut. Meeen vad gjorde jag? Jag tog ren färskost och "limmade igen" alla kanter, för frostingen hade inte räckt om jag hade använt den (för jag hade såklart inte tillräcklig med florsocker för att göra mer haha), men jag tänkte att tårtan blir väl ändå söt nog så det kan nog bli bra med ett lager färskost. Sedan toppade jag med lite jordgubbar.
Tårtan blev, hör och häpna, både fin och god. På under två timmar.
Alltså, att ha ADHD är definitivt ett hinder på väldigt många sätt och något som oftast gör mitt liv betydligt jobbigare. Just nu har jag väntat på medicinbyte, igen, och därmed varit omedicinerad i över en vecka, vilket varit rätt tufft och jag sover knappt alls. Men när det gäller att få saker gjorda snabbt, DÅ är det ta mig fan en fördel att ha förmågan att göra åtta saker samtidigt. För om ni tror att jag gjorde en sak i taget så tror ni väldigt fel, det hade jag aldrig hunnit, nej jag gjorde allt på samma gång –bokstavligen. Hur vet jag inte, men det gjorde jag. All fyllning skulle ju kylas en bra stund innan jag kunde smeta på det, så jag stod som en bläckfisk och gjorde allt på en gång. När Youssef efter två timmar klev in genom dörren hade jag inte bara hunnit baka tårta, utan jag hade även diskat allt, plockat undan och hunnit ha en kaffepaus i solen.
Ett långt jäkla inlägg blev det i väntan på att blodsockret ska gå ner tillräckligt för att kunna äta lite frukost, haha! Men nu ska jag dricka upp kaffet och äta frukosten som min kära make lagat.♥
En traditionell långfredag med familj och kroppkakor
I fredags var det ju långfredag, och traditionen i min släkt är att samlas för att göra kroppkakor och umgås –en tradition som är bra mycket äldre än vad jag är. I år fick vi tyvärr inte ihop hela släkten på samma ställe, men den allra närmsta samlades hos Natta & Pierre för en heldag med kroppkakor, skogspromenad, mys, lek och skratt. Det var, i vanlig ordning, en underbar dag som avslutades med en grav matkoma, haha!
Självklart hade jag med kameran, så här kommer ett stort gäng bilder från dagen♥
Självklart hade jag med kameran, så här kommer ett stort gäng bilder från dagen♥
self-care, grinchen och riesen
Igår hade jag som sagt en sån djävulsk mensvärk, så jag startade dagen med lite self-care; Dermaroll i ansiktet, följt utav noga insmörjning med massage. Skrubb och sedan insmörjning av händerna som täcktes i hanskar för att fukten verkligen skulle tränga in. Fotbad med varmt vatten och äppelcidervinäger för att bli av med död och hård hud –för just detta är äppelcidervinäger det absolut bästa, prova om ni inte gjort det! Det var välbehövligt att bara sitta och ta hand om mig själv en stund, så det var skönt.
Skrattade så mycket åt sista bilden, har aldrig förut tänkt på hur extremt lik Russin är Grinchen, men så fort jag slutar klappa henne ser hon ut som hon tänker stjäla julen haha! Min älskade lilla grinch♥
Ä N T L I G E N har jag världens bästa choklad igen! Riesen Espresso är den godaste och bästa chokladen som finns, och den har varit helt slutsåld i stan. Men äntligen lyckades jag beställa hem –och den kom lagom till mensen så det känns ju liksom lite meant to be. Så så glad!
För övrigt är ju Pändy det absolut godaste sockerfria godiset, alla sorter från Pändy är gudomliga och inget annat sockerfritt slår dem ärligt talat. Dessa Frosty Blueberry har jag velat testa länge, och herregud så goda de är?! Hoppas de kommer tillbaka som en permanent sort, för de är magiska!
För övrigt är ju Pändy det absolut godaste sockerfria godiset, alla sorter från Pändy är gudomliga och inget annat sockerfritt slår dem ärligt talat. Dessa Frosty Blueberry har jag velat testa länge, och herregud så goda de är?! Hoppas de kommer tillbaka som en permanent sort, för de är magiska!
Har ni något favoritgodis (sockerfritt eller vanligt) som ni bara är helt tokiga i?
påsktavla
Igår hade jag hemsk mensvärk hela dagen och var därför väldigt låst till soffan, något som inte var speciellt roligt. Men jag blev tillräckligt rastlös för att göra min första lilla tavla på 1,5 år; En påsktavla i blått, vitt och silver. Jag har länge velat ha någon simpel men söt påsktavla/vårtavla, och jag gillar den faktiskt. Att den skulle vara i blå nyanser var rätt självklart –åtminstone 90% utav alla tavlor jag gjort går i blått, lila eller båda två. Det är så lugnande och mysigt med blått!
picknick under stjärnorna och relationstankar
Igår visste vi att det fanns chans för norrsken, så vi bestämde oss för att packa ihop en kvällspicknick, åka ut och bara umgås lite i den stilla våren. Något särskilt norrsken blev det tyvärr inte, molnen tjocknade ordentligt när det väl började, men vi var mer än nöjda med kvällen. Vi satt i flera timmar i detta underbara lugn, med helt stjärnklar himmel, såg ett tiotal stjärnfall, åt gott, drog filten runt benen och pratade om allt och ingenting. Så lugnande, vackert och viktigt.♥
Det blir så lätt att man "glömmer bort" varandra; Att man går som passerande skepp i hemmet och fastnar så i sitt eget huvud att man liksom glömmer hur viktigt det är att prioritera tiden man har tillsammans –en minut eller en vecka är egentligen densamma; Det är ju Hur man spenderar tiden tillsammans. Visst är vi duktiga på att uppskatta och prioritera varandra; Alltid noga med att varje dag både tala om och visa hur vi värdesätter allt vi gör och är; En konstant öppen dialog för att kommunicera tankar, känslor och behov; Med angränsning till övertydlighet för att förstå och för att undvika missförstånd. Och det är så himla viktigt, för den konstanta uppskattningen förhindrar liksom det där som så många halkar ned i; Att ta varandra för givet. Jag kommer aldrig anta att vi ska vara tillsammans i all evighet –självklart är det min önskan, men aldrig någonsin mitt antagande. Jag vet hur snabbt livet kan vända, men istället för att leva i rädsla för att det ska ta slut så lever jag i uppskattning och tacksamhet för varje ögonblick. Men ibland händer det såklart ändå att vi båda, på samma gång, har lite för mycket i huvudet och stress, trötthet eller ångest gör det nästintill omöjligt att vara Där i stunden. Man fastnar i sitt eget huvud, som sagt. Och då är dessa stunder livsavgörande; Allt pausas, huvudet tystnar och man kan kliva ut ur sitt huvud och in i den lugnande bubblan man delar och bara få vara en stund. Och så skapar hjärnan automatiskt nya kopplingar mellan lugnet och glädjen i stunden och personen man delar den med; Och så blir uppskattningen och tacksamheten än mer gripande; Och så är man inte längre passerande skepp, utan fyrar som leder genom dimman och vinden som sätter seglet och kompassen som visar riktning; Och så går man från att passera varandra till att färdas tillsammans, ibland med varandra som flytväst när bröstkorgen fyllts med sten; Och så lever man inte bara sida vid sida utan invirade i varandra som ett konstant flöde utav Yin och Yang; Det ljusa med det mörka, varma med det kalla, det man saknat blir det man nu har och man kompletteras för att helas och just så blir man hel. Genom varandras ögon blir perspektivet alltid breddat; Världen blir större och på något vis så även lugnet. En liten stund spenderad helt och hållet tillsammans; Där och då, här och nu, tillsammans. Och så lägger man sig för att sova och andetaget tycks nå varje millimeter utav kroppen; Och så talar man om hur högt man värdesätter dessa stunder och Varandra; Och så lindar man in sig i trygga armar och vaggas till sömns utav andetag i takt. Sedan vaknar man på morgonen och oavsett hur tungt livet än må vara så bär själen flytväst och man vet någonstans att det nog blir bra till slut. Allt blir bra så länge man inte glömmer bort att man delar något mer än yta; Man delar livet. Och livet är ju som vackrast när det faktiskt levs.
Kalas för Quinn 6 år ♥
Ett gäng bilder från söndagens kalas för Quinn som fyllt 6 år! En superfin dag med familj, godsaker, presenter och lek♥
frukostmys
Imorse vaknade jag tidigt i vanlig ordning (sover inte mycket sedan medicinbytet) och tyckte att jag behövde en rejäl frukost idag. Så jag fixade lite äggröra med sallad, grön smoothie, kaffe, jordgubbar med mjölk och clementinjuice. Sedan satte jag mig i soffan framför lite dokumentärserie och åt låååångsamt –mår extremt illa idag så gäller verkligen att försöka vara snäll mot magen och inte slänga i mig.
Sedan har jag skrivit lite lista på vad som ska handlas, så nu ska vi klä på oss och åka till affären en sväng. Det är superfint väder ute och ikväll finns chans för ett riktigt norrsken (självklart ska det bli moln, men vi hoppas in i det sista) så vi tänkte packa kvällspicknick och åka ut en sväng då. Lär oavsett bli mysigt med lite kvällspicknick♥
Recept: Lyckas med glutenfria tårtbottnar
Dessa glutenfria tårtbottnar är enkla att göra och blir perfekta varje gång. Jag tycker ofta glutenfritt kan vara knepigt att få till, främst då det gärna sjunker ihop, smälter ut och/eller blir torrt. Men dessa blir verkligen saftiga, "spongy" och supergoda!
torsdag fredag i bilder
SKOGSPROMENAD MED MINA ÄLSKLINGAR. När det fina vädret äntligen gjorde en comeback passade vi på att åka ut till skogen så Cera fick springa lite, och herregud vad hon sprang haha! Alltid så underbart att se när hon får sina zoomies och springer och hoppar som en toka♥
SPEL, POWERKING OCH SJÄLVPEPP INFÖR PSYKOLOGMÖTET. Just nu är jag i ett stadie då jag lagt upp min behandling på egen hand (efter såhär många år i terapi borde jag väl lärt mig någonting haha) och mina psykologmöten är mer av en uppföljning för att se hur det går. Även när jag är mer stabil mentalt vill jag alltid boka in möten, även om de då blir längre isär än i depressiva episoder. Jag brukar säga att det då känns som att plugga inför ett prov: Jag vill ha någonting att visa upp; Kunna redovisa mitt arbete och få lite feedback. Det håller mig motiverad, och är dessutom en trygghet om det blir tuffare igen, vilket är ganska skönt med tanke på att det kan vända så jäkla snabbt. Då fungerar dessa möten som ett skyddsnät, när jag annars kanske inte hade orkat kontakta vården. Så ja, bra i alla lägen!
IDAG STÅR DET TÅRTBAK PÅ SCHEMAT. Mosters älskade lilla stora tjej fyllde 6 år i veckan och imorgon blir det självklart kalas för att fira. Jag brukar oftast stå för tårtorna till firanden, och i år har hon önskat sig en jordgubbstårta, så det ska hon självklart få! Jag lyckades (tack och lov) hitta mitt bästa glutenfria recept på tårtbottnar, så idag ska här bakas.
Jag ska även försöka färga hår, bryn och fransar idag –hade tänkt göra det igår men mitt ofrivilliga medicinbyte innebär att alla biverkningar börjat om; Illamående, sömnproblem, muntorrhet, huvudvärk och ibland migrän, höjd puls och värst av allt: Vidriga muskelspänningar, särskilt i nacke och käke, som får de gamla skadorna att blossa upp igen och inte bara stundvis gör det smärtsamt att prata och äta och drar igång tinnitusen, utan även gör väldigt smärtsamt att lyfta armarna. Det är svårt att komma åt och färga håret när man inte kan lyfta armarna, haha! Men men, jag vet ju att det brukar vara omkring en månad utav diverse biverkningar och sedan fungerar hela jag bättre, så det är ju värt det.
NAGELFIX. Sedan kanske ett halvår tillbaka har jag fixat mina naglar själv, delvis så är det betydligt billigare, jag kan ändra lite när jag vill (behövligt; rastlös själ) och jag tycker att det är rätt avkopplande att ha någonting att pilla med. De blir långt ifrån perfekta och jag som är mer darrhänt än ett asplöv i en orkan målar alltid utanför, men vad gör väl det egentligen? Denna färg lär bli en ny favorit, tycker den är såå fin!
ÖVERLYCKLIG NÄR FAVORITCHOKLADEN FANNS. Det finns nog ingen choklad i världen som gjort mig så besatt och lycklig som Riesen Espresso, det är verkligen den perfekta chokladen. Efter jag fick diabetesen har jag verkligen varit eftertänksam med vad som är värt att ta en spruta för (spruträdd och lär få vänta ett tag till på en pump), och tro mig när jag säger att Riesen Espresso är värd ett stick haha! Tyvärr försvann den illa kvickt i alla butiker och jag har sökt med ljus och lykta efter den. Två gånger har jag hittat och varit påväg att beställa den, men som ett hån har den tagit slut innan jag kunnit till kassan (gissa om jag varit arg). När den därför dök upp igen häromdagen var jag jäkligt snabb att beställa, livrädd att den skulle hinna försvinna igen. När jag väl lagt beställningen var jag ju tvungen att smsa Youssef och berätta om min lycka, haha!
IDAG STÅR DET TÅRTBAK PÅ SCHEMAT. Mosters älskade lilla stora tjej fyllde 6 år i veckan och imorgon blir det självklart kalas för att fira. Jag brukar oftast stå för tårtorna till firanden, och i år har hon önskat sig en jordgubbstårta, så det ska hon självklart få! Jag lyckades (tack och lov) hitta mitt bästa glutenfria recept på tårtbottnar, så idag ska här bakas.
Jag ska även försöka färga hår, bryn och fransar idag –hade tänkt göra det igår men mitt ofrivilliga medicinbyte innebär att alla biverkningar börjat om; Illamående, sömnproblem, muntorrhet, huvudvärk och ibland migrän, höjd puls och värst av allt: Vidriga muskelspänningar, särskilt i nacke och käke, som får de gamla skadorna att blossa upp igen och inte bara stundvis gör det smärtsamt att prata och äta och drar igång tinnitusen, utan även gör väldigt smärtsamt att lyfta armarna. Det är svårt att komma åt och färga håret när man inte kan lyfta armarna, haha! Men men, jag vet ju att det brukar vara omkring en månad utav diverse biverkningar och sedan fungerar hela jag bättre, så det är ju värt det.
trerätters på en onsdag
Att matlagning är mitt kärleksspråk har väl ingen missat, så när min kära man är omotiverad och trött finns det väl inget bättre sätt att muntra upp än genom god mat. Denna lilla meny blev väldigt improviserad, men också väldigt god och uppskattad. Dessutom så mycket enklare att göra än man kan tro, så det var ett plus!
Hela menyn började faktiskt med iskaffet.
→Jag fick en rastlös impuls igår förmiddags och tänkte att jag nog minsann ska vispa ihop lite iskaffe, och ville då prova att använda några matskedar kondenserad mjölk i för att göra den mer krämig, samt för sötman. Jag vispade ihop omkring 1 liter iskaffe (supergott), men stod då kvar med nästan en hel burk kondenserad mjölk.
→Jag funderade en stund på vad tusan jag skulle göra med den, för självklart ville jag inte bara slänga burken. Kom på att jag aldrig gjort chokladpudding från grunden och tänkte att det kunde vara roligt –så sagt och gjort; En stor skål improviserad chokladpudding.
→Men så tänkte jag att jag kan ju inte göra en så god efterrätt och så ska han bara äta en uppvärmd matlåda innan, det förstör ju upplevelsen fullständigt.
→Eftersom han haft lite dille på räkor på senaste så kom jag på en liten idé till en räkpasta (bl.a med crème fraiche parmesan/vitlök och citron, tips!) som jag tänkte att han nog skulle gilla.
→Skrev ned mina idéer och insåg då att ska jag göra både varmrätt och efterrätt så kan jag väl för tusan göra någon liten förrätt också?!
→Jag ville få bra smakövergångar utan att ha exakt samma smaker, om ni förstår hur jag menar? Så lite räkor frästa i tigersås, med aioli och mozzarellatoast (med vitlökssmör på) kändes som en lagom förrätt.
→Läste igenom menyn jag skrivit ihop och kände att efterrätten behövde någonting mer för en finare smakövergång, och kom då på idén om att vispa ihop citrongrädde och hacka upp jordgubbar till puddingen –och det blev minst sagt en perfekt kombo!
När man läser det såhär så ser det kanske ut som en lång process och mycket planering, men detta är inte mer än någon minut eller två sammanlagt. Det (enda) positiva med att tvingats börja om med en ny medicin är att min hjärna stundvis (när något är såhär roligt) går superfort och tankar/idéer existerar samtidigt i huvudet vilket gör det väldigt enkelt att hitta på recept och menyer. Men det är verkligen det enda positiva; I övrigt är min kropp i fullständigt uppror över alla biverkningar som jag nu måste stå ut med några veckor; Huvudvärk, fruktansvärda muskelspänningar, muntorrhet, ångest, illamående, sömnproblem, överstimulans, höjd puls och blodtryck, aptitförändringar... Ja, biverkningarna är inte så rockiga, men jag vet samtidigt att de brukar gå över efter någon månad ungefär, och sedan fungerar hela jag betydligt bättre. Så det är bara att stå ut!
skogspromenad och stjärnskådning
Igår behövde vi båda "pausa" lite då vi känt oss ganska slutkörda. Hur mycket vi än älskar att hitta på saker och vara sociala så behöver vi båda två mycket återhämtning för att orka med. Så en mysig skogspromenad i solen på dagen och en sväng för att se på stjärnorna på kvällen kändes som ett perfekt sätt att ladda batterierna lite. Det var helt stjärnklart, månen lyste så starkt att det blev skuggor på marken, det var helt vindstilla och det enda man hörde var fåglarna över sjön. Vi var där ute någon timme, såg på stjärnorna och bara pratade om allt och ingenting. Att få känna sig nära både naturen och varandra är verkligen helande och ett underbart sätt att umgås.
sunshine and outfit
Denna jacka från Gina Tricot och dessa jeans från Cubus är verkligen två stora favoriter, jeansen känns som pyjamasbyxor (såå mjuka) och jag älskar att jackan endast stängs med knytband så man kan välja hur hårt eller löst man vill dra runt den. Obsessed.
Om vädret fortsätter hålla sig hyfsat varmt kan jag snart plocka fram alla mina sjuttioelva vårjackor och det är något jag som jackfanatiker verkligen längtar efter. Det är något speciellt med vårjackor som får mig att bli mer bekväm i mig själv, så jag hoppas de ska göra sin magi även i år.
Jag vet inte när jag senast bad Youssef fota mig –jag har varit så extremt obekväm i hela mig själv sedan all skit min kropp genomgått och verkligen varit fast i någon slags identitetskris då jag inte alls känt igen mig själv. Men eftersom jag just nu är i fullt arbete med att försöka hitta (och tycka om) mig själv igen så kände jag att det är dags att jag iallafall försöker vara mer bekväm. Så igår när vi var på skogspromenad bad jag honom ta lite bilder, solen var så himla härlig och jag hade en tillräckligt bra dag för att tycka att det kändes okej. Jag kan inte säga att jag är särskilt bekväm eller fylld med självförtroende, men jag bröt heller inte ihop av att kolla igenom bilderna och nu publicerar jag dem ju till och med här, så det tänker jag ge mig själv en klapp på axeln för. Varje steg framåt är ju trots allt ett framsteg.
Om vädret fortsätter hålla sig hyfsat varmt kan jag snart plocka fram alla mina sjuttioelva vårjackor och det är något jag som jackfanatiker verkligen längtar efter. Det är något speciellt med vårjackor som får mig att bli mer bekväm i mig själv, så jag hoppas de ska göra sin magi även i år.
Jag vet inte när jag senast bad Youssef fota mig –jag har varit så extremt obekväm i hela mig själv sedan all skit min kropp genomgått och verkligen varit fast i någon slags identitetskris då jag inte alls känt igen mig själv. Men eftersom jag just nu är i fullt arbete med att försöka hitta (och tycka om) mig själv igen så kände jag att det är dags att jag iallafall försöker vara mer bekväm. Så igår när vi var på skogspromenad bad jag honom ta lite bilder, solen var så himla härlig och jag hade en tillräckligt bra dag för att tycka att det kändes okej. Jag kan inte säga att jag är särskilt bekväm eller fylld med självförtroende, men jag bröt heller inte ihop av att kolla igenom bilderna och nu publicerar jag dem ju till och med här, så det tänker jag ge mig själv en klapp på axeln för. Varje steg framåt är ju trots allt ett framsteg.
söndagssyssla: weekly prep
Idag har jag ägnat dagen åt att förbereda mat inför veckan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Att ha allt förberett är det absolut bästa för att äta ordentligt. Jag gillar att lägga upp allt i lådor för att sedan kunna få det gjort så snabbt som möjligt; Jag tycker det blir enklare att skapa ett mentalt schema över matlagningen vilket gör mig betydligt mer effektiv.
Nu är det sista strax färdigt, lagom tills Youssef snart kommer hem, så jag ska sätta på en kopp kaffe och sjunka ned i soffan bredvid min snarkande hund.
Har ni haft en bra helg?
Krämig risotto med vitlöksfrästa jätteräkor
Denna krämiga, smakrika och matiga risotto improviserade jag fram häromdagen. Den fick högsta betyg av Youssef och därför ville jag dela med mig utav receptet.
Youssef hade tidigare sagt att han var sugen på räkrisotto, men han var inne i jobbveckan och hade inte riktigt tid eller energi att göra det själv, och då jag inte äter räkor ville han inte be mig göra det. Men jag visste att han hade en lite extra jobbig dag och dessutom jobbade 12h pass, och jag vet hur mycket han uppskattar god mat, så jag ville att han skulle komma hem till något riktigt gott. Därför slängde jag kylryggsäcken på ryggen och promenerade bort till affären för att handla ingredienser till denna risotto. Han klev in genom dörren lagom tills middagen var redo, och han blev så otroligt glad och tacksam♥ Tänk att något så vardagligt och simpelt som en god middag kan få humöret att vända totalt.
Jag älskar att laga mat för att det är ett kreativt utlopp, men också för just denna anledning; Att få servera god mat till någon som uppskattar den. För mig är matlagning lite som att dela konst eller musik, och det känns så himla fint; Få dela något man skapat och göra någon annan glad genom det.
aurora
Inatt åkte vi som sagt ut för att förhoppningsvis se norrskenet, även om vi misstänkte att vi nog hade missat kvällens peak. Jag hade planerat ett ställe jag ville åka till nästa gång det fanns chans för norrsken; En plats jag förr brukade gå till på nätterna när jag behövde få distans och pausa livet lite; Här har jag spenderat otaliga timmar i reflektioner kring livet och mig själv och aldrig stött på andra människor, vilket gör platsen ännu mer underbar; Lugnet, tystnaden. Stillsamheten. Det är en utav mina absoluta favoritplatser i Västervik, speciellt kvällstid. Så vi promenerade i mörkret, gick försiktigt upp och ut på berget och såg först ingenting. Men så efter en liten stund började en svagt grön båge synas, som på några ynka minuter utvecklades till dansande färger. Vi passade på att ställa upp mobilen och få några bilder tillsammans –de må vara i halvtaskig kvalitet, men herregud vad jag älskar dem. Att få dela dessa stunder med varandra är värt allt. Precis allt.
en underbar helg
I FREDAGSKVÄLL packade jag ihop kaffe, så hämtade mamma och Pelle upp mig och vi gav oss ut för att försöka få en glimt utav norrskenet. Månen var nästan för ljus, men lite fick vi se innan vi åkte hemåt igen.
LÖRDAGEN startade med att Natta och barnen hämtade upp mig, så åkte vi ned till stan och gick en sväng. Någon timme i lekparken var perfekt innan vi allihop åkte hem till pappa, dit även Youssef kom, för att äta lite god mat och umgås. Kvällen spenderade jag sedan hemma hos Caroline & Emil med svampmackor, prat och skratt. Senare mot natten åkte jag och Youssef ut en sväng för att se norrskenet, och fick faktiskt se en del innan vi var tvungna att åka hem och sova –bilderna därifrån kommer i nästa inlägg. Verkligen en perfekt dag.
city at sundown
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF 75-300mm F/4.5-5.6 | EF-S 18-200mm F/3.5-5.6
Igårkväll kollade jag ut genom fönstret och såg att himlen var så himla vacker, så i vanlig ordning tog fotoimpulsen över, haha! Youssef följde med, så åkte vi ned till stan för att ta lite fina bilder. Jag älskar solnedgångar; Färger överallt som förändras varje minut, fullkomligt olika känslor beroende på vilket håll man kollar åt, varje ny kväll är olik den igår... Och Västervik är verkligen en otroligt vacker stad. Som tonåring kliade hela kroppen efter att komma härifrån, men som vuxen skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo någon annanstans. Det är roligt att resa iväg och se och uppleva andra platser, men ingenting slår att komma hem till Smålandskustens vackra lilla vik.
Använde för en gångs skull fjärrutlösare, så jag och Youssef kunde få några fina bilder tillsammans också. Insåg inte förrän efteråt vilken gräsligt ful bulle jag hade på huvudet (blir lätt så när man skyndar sig ut för att inte missa solnedången) haha, men vad gör väl det? Bilderna är, trots bullen, helt underbara och troligtvis några utav mina favoritbilder på oss.
Vad tycker ni om bilderna?
