Aurora, stjärnstoft och att färglägga själen
2024-10-13 @ 12:24:25
Häromkvällen fick jag en notis från auroraappen; Hög aktivitet över hela Sverige.
När jag i våras fick se ett svagare norrsken var jag så himla lycklig, men jag har alltid velat se ett starkare. Det har liksom stått överst på min bucket list sedan barnsben. Hela kvällen kikade jag ut genom fönstret och såg...ingenting –förutom moln. Jag klickade in och ut ur väderappar som alla sa samma sak: Heltäckande molnighet hela kvällen och natten. Men vi bestämde oss ändå för att chansa, så runt 20:30 satte vi oss i bilen och försökte lista ur var vi skulle åka för att ha störst chans att få se något. Jag kom på ett ställe där jag tänkte att det både skulle vara mörkt och lätt att se åt alla håll. Vid cirka kl 21 hade vi parkerat bilen, gått den lilla promenaden ned i kolsvart mörker och hittat vad som kändes som rätt plats. Vi stod en bra stund vid vattenbrynet med den kyliga blåstet bitandes i ansiktet, i sådant mörker att vi knappt såg varandra på någon meters avstånd. Jag stirrade på de mörka molnen och hoppades att det skulle spricka upp. Av och till såg vi ett svagt, pulserande ljus genom molnen, men molntäcket var fortfarande alldeles för tjockt för att verkligen se något. Genom en liten spricka såg jag ett tydligt stjärnfall, så jag slöt ögonen och önskade att vi skulle få se norrskenet. "Snälla universum, jag önskar mig en blåst som för iväg molnen så vi får se norrsken på riktigt. Jag behöver det." Jag vet att de flesta kanske inte tror på kraften i stjärnfall, men för mig är det som en bön; Universum är vad jag tror på och stjärnfall är som en tillfällig förbindelse mellan universum och människa. Som universums sätt att tala om att avståndet för några sekunder är oväsentligt. Vi är ju alla byggda utav stjärnstoft.
Jag öppnade ögonen och tog ett djupt andetag. Väderapparna sa fortfarande samma sak. Men, inom några minuter började det blåsa kraftigt, molnen skingrades och himlen färgades sakta men säkert i dansande färger; Först svagt synliga bakom oss –sedan ökade de i intensitet. Efter en liten stund var det som om någon tände himlen; På någon sekund lyste den upp i starka sken och plötsligt såg vi både varandra och omgivningen tydligt. Jag tänkte för en sekund att allt kändes så klart. Hela livet; Det som känts så överväldigande tungt, skymmande mörkt och ensamt under så lång tid, kändes plötsligt tydligt. Som om någon drog bort den sorgsna slöjan som täckt ögonen, och jag kunde se. Känna. Finnas till. Vara en liten del utav allt stjärnstoft som hör samman med universum. I mitt huvud hörde jag tonerna till "Song for Sienna", som jag ju så ofta gör när själen kan andas och livet äntligen orkar vända blad. Jag kramade Youssef. "Jag säger ju att universum kräver balans. Ja, vi hade det värsta året någonsin och trodde vi skulle dö utav sorg. Allt var grått. Men i år... i år har vi fått tillbaka så mycket. I år får vi tillbaka färgerna. Jag är så tacksam."
Som ett barn på julafton rentav studsade jag runt, så oförmögen att stå still när de positiva känslorna porlade som en kolsyrad bäck genom kroppen. Var jag än vände blicken så dansade himlen framför mig. Pulserade; Och jag kände hur ljusen for genom mina kärl; Färglade mörkret; Hjälpte själen att återuppstå. Inte så att allt det där smärtsamma försvann, men så att det blev lite lättare. Vackrare. Jag tänkte på alla gånger jag inte velat leva, alla gånger jag inte kunnat se något ljus i tunnelns slut. Men här var jag nu; Kanske inte i tunnelns slut, men inuti regnbågen. Inuti livet. Levande. Så magiskt det är att få vara mitt i, istället för vid det överhängande slutet. Jag överväldigades utav hur vackert det var. Så lycklig. Och så oändligt tacksam.
När vi kom hem stod jag kvar utanför porten i några minuter. Andades djupt och lugnt. Tittade upp mot himlen hela tiden. Hjärtat, som så ofta försökt slita sig ur bröstkorgen, kändes tryggt; Det slog varma slag. Fyllt med färger. Så kom ännu ett stjärnfall, rakt ovanför. Jag log och slöt ögonen. "Jag har ingen mer önskan nu. Jag vill bara säga tack; Tack, universum. Tack snälla."
När jag i våras fick se ett svagare norrsken var jag så himla lycklig, men jag har alltid velat se ett starkare. Det har liksom stått överst på min bucket list sedan barnsben. Hela kvällen kikade jag ut genom fönstret och såg...ingenting –förutom moln. Jag klickade in och ut ur väderappar som alla sa samma sak: Heltäckande molnighet hela kvällen och natten. Men vi bestämde oss ändå för att chansa, så runt 20:30 satte vi oss i bilen och försökte lista ur var vi skulle åka för att ha störst chans att få se något. Jag kom på ett ställe där jag tänkte att det både skulle vara mörkt och lätt att se åt alla håll. Vid cirka kl 21 hade vi parkerat bilen, gått den lilla promenaden ned i kolsvart mörker och hittat vad som kändes som rätt plats. Vi stod en bra stund vid vattenbrynet med den kyliga blåstet bitandes i ansiktet, i sådant mörker att vi knappt såg varandra på någon meters avstånd. Jag stirrade på de mörka molnen och hoppades att det skulle spricka upp. Av och till såg vi ett svagt, pulserande ljus genom molnen, men molntäcket var fortfarande alldeles för tjockt för att verkligen se något. Genom en liten spricka såg jag ett tydligt stjärnfall, så jag slöt ögonen och önskade att vi skulle få se norrskenet. "Snälla universum, jag önskar mig en blåst som för iväg molnen så vi får se norrsken på riktigt. Jag behöver det." Jag vet att de flesta kanske inte tror på kraften i stjärnfall, men för mig är det som en bön; Universum är vad jag tror på och stjärnfall är som en tillfällig förbindelse mellan universum och människa. Som universums sätt att tala om att avståndet för några sekunder är oväsentligt. Vi är ju alla byggda utav stjärnstoft.
Jag öppnade ögonen och tog ett djupt andetag. Väderapparna sa fortfarande samma sak. Men, inom några minuter började det blåsa kraftigt, molnen skingrades och himlen färgades sakta men säkert i dansande färger; Först svagt synliga bakom oss –sedan ökade de i intensitet. Efter en liten stund var det som om någon tände himlen; På någon sekund lyste den upp i starka sken och plötsligt såg vi både varandra och omgivningen tydligt. Jag tänkte för en sekund att allt kändes så klart. Hela livet; Det som känts så överväldigande tungt, skymmande mörkt och ensamt under så lång tid, kändes plötsligt tydligt. Som om någon drog bort den sorgsna slöjan som täckt ögonen, och jag kunde se. Känna. Finnas till. Vara en liten del utav allt stjärnstoft som hör samman med universum. I mitt huvud hörde jag tonerna till "Song for Sienna", som jag ju så ofta gör när själen kan andas och livet äntligen orkar vända blad. Jag kramade Youssef. "Jag säger ju att universum kräver balans. Ja, vi hade det värsta året någonsin och trodde vi skulle dö utav sorg. Allt var grått. Men i år... i år har vi fått tillbaka så mycket. I år får vi tillbaka färgerna. Jag är så tacksam."
Som ett barn på julafton rentav studsade jag runt, så oförmögen att stå still när de positiva känslorna porlade som en kolsyrad bäck genom kroppen. Var jag än vände blicken så dansade himlen framför mig. Pulserade; Och jag kände hur ljusen for genom mina kärl; Färglade mörkret; Hjälpte själen att återuppstå. Inte så att allt det där smärtsamma försvann, men så att det blev lite lättare. Vackrare. Jag tänkte på alla gånger jag inte velat leva, alla gånger jag inte kunnat se något ljus i tunnelns slut. Men här var jag nu; Kanske inte i tunnelns slut, men inuti regnbågen. Inuti livet. Levande. Så magiskt det är att få vara mitt i, istället för vid det överhängande slutet. Jag överväldigades utav hur vackert det var. Så lycklig. Och så oändligt tacksam.
När vi kom hem stod jag kvar utanför porten i några minuter. Andades djupt och lugnt. Tittade upp mot himlen hela tiden. Hjärtat, som så ofta försökt slita sig ur bröstkorgen, kändes tryggt; Det slog varma slag. Fyllt med färger. Så kom ännu ett stjärnfall, rakt ovanför. Jag log och slöt ögonen. "Jag har ingen mer önskan nu. Jag vill bara säga tack; Tack, universum. Tack snälla."
Fotade med Google Pixel 7a, mörkerläge.
mensvärk och sömnbrist
2024-10-10 @ 10:14:58
Godmorgon! Eller nja, morgon är det iallafall. Vet i tusan om den är speciellt god eller trevlig här hemma, faktiskt. Jag har knappt sovit inatt (trots insomningsmedicin), och för någon som generellt sover sammanlagt max 5 timmar per natt när jag sover riktigt bra, så kan ni tänka er min sömn nu. Mensvärken satte fart igårkväll, och inatt fick den ett riktigt krafttag, vilket innebar att jag inte somnade förrän runt 04 och sedan inte sov mer än högst 10 minuter åt gången innan jag vaknade utav kramperna. Jag har väl fått en sammanlagd sömn på kanske 60 minuter. Jag tar inte gärna värktabletter om jag inte känner att det är ohanterbart, främst då jag har väldigt känslig mage och kommer få en sån jäkla magkatarr av tabletterna, men runt 07 imorse kände jag att jag kommer få en kräkdag, bokstavligen, om jag inte tar smärtstillande. Medan jag väntade på att de skulle ge verkan så masserade Youssef min ryggrad, vilket är det absolut bästa mot menssmärtor (att med ett medeltryck dra handen uppifrån och ned längs ryggraden, testa det och tacka mig senare).
Smärtstillande/kramplösande tar verkligen inte bort alltihop, men det tar udden utav det tillräckligt för att jag ska slippa ligga med huvudet i toaletten, så det är jag tacksam för –det finns ju faktiskt roligare saker att göra här i livet. Så nu sitter jag här med liemannen i ögonen, magsyra i bröstet och dricker kaffe. Vilken rockig kombo. Och ja, jag vet att det är korkat att dricka kaffe när man har magkatarr, men; mitt morgonhumör + pmds + mensvärk + ingen sömn - kaffe = en samhällsfara. Kaffe är livsavgörande för mig och alla runtomkring. Magen får offra sig för laget, liksom. Har faktiskt käkat lite yoghurt och Omeprazol för att vara snäll mot den i förebyggande syfte. Hjälper(ish). Till råga på allt så höjs mitt blodsocker under mensen och blir skyhögt när jag har mensvärk (antagligen p.g.a stressen kroppen utsätts för), vilket känns som ett hatbrott från min kropp gentemot mig då jag behöver choklad för den psykiska hälsans skull. Det gör dessutom så gräsligt ont att ta insulinet under mensen att jag inte gärna tar det om jag inte absolut måste.
Hoppas ni andra har en bättre morgon!♥
Smärtstillande/kramplösande tar verkligen inte bort alltihop, men det tar udden utav det tillräckligt för att jag ska slippa ligga med huvudet i toaletten, så det är jag tacksam för –det finns ju faktiskt roligare saker att göra här i livet. Så nu sitter jag här med liemannen i ögonen, magsyra i bröstet och dricker kaffe. Vilken rockig kombo. Och ja, jag vet att det är korkat att dricka kaffe när man har magkatarr, men; mitt morgonhumör + pmds + mensvärk + ingen sömn - kaffe = en samhällsfara. Kaffe är livsavgörande för mig och alla runtomkring. Magen får offra sig för laget, liksom. Har faktiskt käkat lite yoghurt och Omeprazol för att vara snäll mot den i förebyggande syfte. Hjälper(ish). Till råga på allt så höjs mitt blodsocker under mensen och blir skyhögt när jag har mensvärk (antagligen p.g.a stressen kroppen utsätts för), vilket känns som ett hatbrott från min kropp gentemot mig då jag behöver choklad för den psykiska hälsans skull. Det gör dessutom så gräsligt ont att ta insulinet under mensen att jag inte gärna tar det om jag inte absolut måste.
Hoppas ni andra har en bättre morgon!♥
Tackar universum för filter, även om de absolut inte kan dölja döden i mina ögon haha
Förresten så är Cera hos Carro och Emil, vi skulle lämnat henne idag då vi åker till Stockholm tidigt imorgonbitti, men då vi åkte dit redan igårkväll fick hon stanna, så himla snällt. Och väääldigt uppskattat nu när jag mår som jag gör, även om jag saknar ihjäl mig redan!♥ Så idag ska jag inte göra någonting annat än att värma på värmekudden, dricka kaffe och troligtvis starta något spel så jag kan få ut lite utav min pms.
Vad ska ni hitta på idag?
Förresten så är Cera hos Carro och Emil, vi skulle lämnat henne idag då vi åker till Stockholm tidigt imorgonbitti, men då vi åkte dit redan igårkväll fick hon stanna, så himla snällt. Och väääldigt uppskattat nu när jag mår som jag gör, även om jag saknar ihjäl mig redan!♥ Så idag ska jag inte göra någonting annat än att värma på värmekudden, dricka kaffe och troligtvis starta något spel så jag kan få ut lite utav min pms.
Vad ska ni hitta på idag?
femtiotvå sidor kärleksbrev
2024-10-09 @ 16:07:24
"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.
"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.
Om cirka en månad fyller min underbara man år, och jag funderade ett tag på vad jag skulle ge honom i present. Jag ville så gärna ge honom någonting som kan få honom att känna hur uppskattad och älskad han faktiskt är. Men vad?
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.
"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.
Svampskog med trollungen
2024-10-09 @ 12:05:57
Har ni varit ute något i svampskogen?
Igår tog vi med minsta systerdottern till svampskogen. Hon var så himla trött, vilket syns på bilderna, men hon ville minsann inte sova till en början. Så vi gick lite i skogen och myste. Efter några timmar somnade hon slutligen, och sedan sov hon som en stock i flera timmar –man blir slutkörd av att busa med moster och "morbror", haha. Vår lilla Cera älskar också när vi åker ut och plockar svamp; Hon blir så lycklig när hon får springa omkring i skogen, det är verkligen det bästa hon vet. Hon är verkligen en mattegris dock, som följer varje steg jag tar och aldrig går längre än att hon ser mig –vilket är skönt, såklart, så hon inte springer iväg på egna äventyr.
Vi hade hursomhelst en supermysig dag och kom hem med en korg fylld med flera kilo kantareller, så till middag blev det självklart kantarellsoppa. Riktig höstkänsla!
Vi hade hursomhelst en supermysig dag och kom hem med en korg fylld med flera kilo kantareller, så till middag blev det självklart kantarellsoppa. Riktig höstkänsla!
Har ni varit ute något i svampskogen?
vecka 40
2024-10-07 @ 08:07:33
Sopplunch och valpfoto med bästisarna, höstpromenader med lillfisen, en massa gos med Haileybus, sträckkolla dokumentärserie om sekter (rekommenderas varmt för alla fellow sektfascinerade, tipsar alla om den nu haha, SÅ bra upplägg! "People Magazine Investigates: Cults" på Max), mys med mannen... Ja, en härlig vecka. Jag tog dessutom äntligen tag i att färga håret och ögonbrynen, och nu känner jag mig som mig själv igen. Har även upptäckt att en viss färg på läppstift får det att se ut som jag har nygjorda läppar och jag älskar det. I övrigt sover jag max 3h/natt 6 dagar i veckan, och den sjunde dagen är jag som en zombie istället, så det är ju... spännande.
Har var väldigt social och utåt denna vecka, både fysiskt och över telefon, vilket är superroligt, men som också ringer lite grann i larmklockorna –såhär social är jag sällan (aldrig) om jag inte är på väg uppåt, så det i kombination med sömnbristen och rastlösheten gör att Youssef tog upp det med mig, och jag förstår varför. Jag försöker vara uppmärksam på förändringar men det är svårt att avgöra när man själv är "för" pigg, energisk, social, rastlös, svängig, etc. Bipolär är ärligt talat en sjuhelvetes sjukdom och den jag har/haft mest kamp med och mot. Som tur är har jag ett fantastiskt nätverk omkring mig som har förståelse, och närstående i samma sits som verkligen förstår hur det är –det är värt så himla mycket. Men ja, det är knepigt faktiskt. Men som allt annat så rer det sig, som jag säger.
Igårkväll stod jag och gjorde en jäkla massa mat för att förbereda inför veckan; Laxgratäng och korvstroganoff, med broccoli och morötter till båda, samt min egen laxröra för Youssef att ha som ordentligt mellanmål (t.ex. perfekt att smeta på ett knäcke), och en stor sallad som alltid står redo i kylen (avskyr att behöva hacka upp till varje måltid). Det räcker åtminstone veckan ut, vilket är skönt då vi har fullt upp denna vecka. Älskar att preppa maten innan! Tog mig knappt 2h, och nu behöver jag inte laga mat resten utav veckan –såå skönt!
Nu är Natta på väg hit för att lämna Hailey så ska jag ha en mysdag med henne♥
Sopplunch och valpfoto med bästisarna, höstpromenader med lillfisen, en massa gos med Haileybus, sträckkolla dokumentärserie om sekter (rekommenderas varmt för alla fellow sektfascinerade, tipsar alla om den nu haha, SÅ bra upplägg! "People Magazine Investigates: Cults" på Max), mys med mannen... Ja, en härlig vecka. Jag tog dessutom äntligen tag i att färga håret och ögonbrynen, och nu känner jag mig som mig själv igen. Har även upptäckt att en viss färg på läppstift får det att se ut som jag har nygjorda läppar och jag älskar det. I övrigt sover jag max 3h/natt 6 dagar i veckan, och den sjunde dagen är jag som en zombie istället, så det är ju... spännande.
Har var väldigt social och utåt denna vecka, både fysiskt och över telefon, vilket är superroligt, men som också ringer lite grann i larmklockorna –såhär social är jag sällan (aldrig) om jag inte är på väg uppåt, så det i kombination med sömnbristen och rastlösheten gör att Youssef tog upp det med mig, och jag förstår varför. Jag försöker vara uppmärksam på förändringar men det är svårt att avgöra när man själv är "för" pigg, energisk, social, rastlös, svängig, etc. Bipolär är ärligt talat en sjuhelvetes sjukdom och den jag har/haft mest kamp med och mot. Som tur är har jag ett fantastiskt nätverk omkring mig som har förståelse, och närstående i samma sits som verkligen förstår hur det är –det är värt så himla mycket. Men ja, det är knepigt faktiskt. Men som allt annat så rer det sig, som jag säger.
Igårkväll stod jag och gjorde en jäkla massa mat för att förbereda inför veckan; Laxgratäng och korvstroganoff, med broccoli och morötter till båda, samt min egen laxröra för Youssef att ha som ordentligt mellanmål (t.ex. perfekt att smeta på ett knäcke), och en stor sallad som alltid står redo i kylen (avskyr att behöva hacka upp till varje måltid). Det räcker åtminstone veckan ut, vilket är skönt då vi har fullt upp denna vecka. Älskar att preppa maten innan! Tog mig knappt 2h, och nu behöver jag inte laga mat resten utav veckan –såå skönt!
Nu är Natta på väg hit för att lämna Hailey så ska jag ha en mysdag med henne♥
Recept: Laxgratäng
2024-10-05 @ 08:57:00
Jag älskar lax, men är inget fan utav den typiskt "fiskiga" smaken, och inte heller utav dill som man ju så ofta har i just fiskrätter. Jag föredrar en mer rund och fyllig smak, "som känns i hela munnen" brukar jag säga. I somras bestämde jag mig därför för att dra med mig ingredienser ut till stugan och improvisera fram ett nytt recept –blir alltid som mest inspirerad kreativt där ute; Jag både skriver, målar, fotar och hittar på bättre recept där, haha. För en gångs skull noterade jag allt jag hade i, och tur var väl det för gratängen blev så otroligt god!
Jag gillar gratänger över lag då de är enkla, goda och lätta att variera; Gratänger, grytor och soppor är faktiskt det jag tycker är roligast att improvisera.
Här är även en liten video på receptet, för de som föredrar det så
Jag gillar gratänger över lag då de är enkla, goda och lätta att variera; Gratänger, grytor och soppor är faktiskt det jag tycker är roligast att improvisera.
♬ originalljud - Isabelle Thörner
tisdag
2024-10-02 @ 10:01:26
Klockan 10 var det dags för medicinuppföljning med sköterskan, så jag åkte ned dit medan Hailey sov med Youssef. Efter mer än en månad med ADHD-medicin hade jag äntligen lite positiva nyheter att ge; Jag börjar känna skillnad. Min förhoppning, och anledningen till att jag bad om att få börja igen, är att jag ska sluta köra in mig själv i väggen hela tiden och bara få ett andetag att tänka klart när allt kommer rusande. Jag har definitivt fortfarande huvudet rakt igenom betongväggen, men förhoppningsvis kan detta hjälpa mig få lite lugn så jag kan återhämta mig snabbare och kanske slippa göra om det.
Vi åkte förbi hos mamma och Pelle för att plocka av lite vindruvor (såå goda!), innan vi åkte hemåt igen. Väl hemma kom Natta, så gick vi en promenad ihop innan hon och Hailey begav sig hemåt. Resten utav dagen bestod av att ta det lugnt, laga mat och ha matkoma haha!
Idag har jag inga planer alls och vädret är grått och dystert, så jag funderar på att bara spela. Är riktigt sugen på att testa Deadlock, har sett lite när Youssef spelat och det ser så himla roligt ut, så funderar på att prova, om hjärnan kan sluta vara så mosig bara haha. Skulle även behöva färga håret, så ska försöka orka det med. Är så himla seg idag, men hänger väl i då mina bihålor fortfarande är förstörda. Lite ska jag väl få gjort iallafall!
Vad gör ni idag?
Igår morse vaknade jag med ett ryck då jag glömt ställa mina larm och vaknade 1,5h senare än planerat haha. Men det gick bra ändå! Gick ned och hämtade Haileybus, och sedan myste vi med musik i soffan medan jag gjorde mig i ordning och drack morgonkaffet.
Klockan 10 var det dags för medicinuppföljning med sköterskan, så jag åkte ned dit medan Hailey sov med Youssef. Efter mer än en månad med ADHD-medicin hade jag äntligen lite positiva nyheter att ge; Jag börjar känna skillnad. Min förhoppning, och anledningen till att jag bad om att få börja igen, är att jag ska sluta köra in mig själv i väggen hela tiden och bara få ett andetag att tänka klart när allt kommer rusande. Jag har definitivt fortfarande huvudet rakt igenom betongväggen, men förhoppningsvis kan detta hjälpa mig få lite lugn så jag kan återhämta mig snabbare och kanske slippa göra om det.
Vi åkte förbi hos mamma och Pelle för att plocka av lite vindruvor (såå goda!), innan vi åkte hemåt igen. Väl hemma kom Natta, så gick vi en promenad ihop innan hon och Hailey begav sig hemåt. Resten utav dagen bestod av att ta det lugnt, laga mat och ha matkoma haha!
Idag har jag inga planer alls och vädret är grått och dystert, så jag funderar på att bara spela. Är riktigt sugen på att testa Deadlock, har sett lite när Youssef spelat och det ser så himla roligt ut, så funderar på att prova, om hjärnan kan sluta vara så mosig bara haha. Skulle även behöva färga håret, så ska försöka orka det med. Är så himla seg idag, men hänger väl i då mina bihålor fortfarande är förstörda. Lite ska jag väl få gjort iallafall!
Vad gör ni idag?
